Resfeber

I morgon åker jag till USA tillsammans med ett gäng sköna damer (och en herre) för att delta i VM i barbershop. Vem hade kunnat ana det när man stod i teknologoverall och skrålade ekivoka sånger för ett antal år sen? Jag har aldrig varit i USA förut och kommer genomföra min första vistelse där i lösögonfransar, paljetter och en trånande blick... Det ska bli spännande. Ska jag vara ärlig föredrar jag paljetter nuförtiden. Var sak har sin tid...

Så håll tummarna för oss. På torsdag tävlar vi i semifinal. Alba Show Chorus. Man kan följa oss via denna länk. Strax efter kl 23 om jag har räknat rätt...

http://sweetadswebcast.com/

Domedagsfeeling

Är det åldern? Eller är det nutiden? För är det inte lite domedags-feeling? Med ebola. Med ryssar i skärgården. Med SD's starka stöd bland folket. Med klimatförändringar som ger varm höst, sommaroväder och bister vinter. Med skjutningar, med rasism, med våld, med alla hårda ord i medier. Är det inte lite läskigare att leva just nu?

Upp till bevis

En av katterna låg på golvet i köket och bevakade skåpdörren under diskhon. Hon låg som en sfinx och stirrade mot dörren. Bara låg där. Och vi skojade lite om att det nog var en mus därinne. Och festade på soporna... 

Ska jag öppna? Och jag öppnade. Där var tomt och tyst. Så klart. För vi har ju inga möss längre. Tills det plötsligt sprang ut en fet mus på golvet. Jag skrek  'iiiih' som sig bör och hoppade upp i soffan. Och katterna sprang förvånade och storögda efter den feta musen. De hann inte ifatt den så klart. De är ju nybörjare... Och musen visste precis vilken springa den skulle krypa ner i. Och så var den borta. 

Så nu mina kära katter. Upp till bevis. Do your thing! 

Det är mycket nu

Vardagslivet. Logistiken. Livspusslet. Det är sånt vi sysslar med just nu. Till exempel kan jag stolt berätta att vi lyckats få iväg hela barnaskaran till frisören. Efter sju långa hår... hehe. Och alla barnen fick tider efter varann. De två största tog sig dit själva och mamman kom efter med lill-klimpen och plånboken. Och alla hann vidare till rätt aktivitet i rätt tid. Så bra ordnat. Och medan mamman klappade sig på axeln där hon stod och skulle betala, fick hon frågan om hur gamla de stora barnen är. Eeeh, de är ju 11, kom hon på efter en stunds funderande.

Hon funderade hela vägen ut och kom sedan på att de är ju bara 10 år. Nog för att de fyller 11 på lördag, men just nu är de bara 10. Och hade alltså kostat 100 kr mindre att klippa. Per barn. Ungefär där slutade mamman klappa sig på axeln. Och ägnade sig åt att gräma sig... För inte ens den här mamman går tillbaka till salongen och försöker få tillbaka 200 kr för att hon sade fel ålder på barnen... Hon må då gräma sig.

Green screen

När vi var och sjöng med min kör en helg hittade jag en green screen. Så nu kan jag åka vart jag vill... Praktiskt.

Ombytta roller

Idag har jag skjutsat min mor till tåget. Jag såg till att hon hade biljett. Jag hjälpte henne att köpa en tidning och lite godis. Jag följde henne till rätt perrong. Jag följde med in på tåget och hjälpte henne med väskan. Jag stannade till utanför fönstret och vinkade. Och tänkte på hur många hundra gånger hon har gjort samma sak för mig. I dåtiden.

Stor och stolt

Om nån är lite mullig och snygg ändå så blir jag glad. Då finns det liksom hopp. Att det är ok att vara stor och stolt och snygg precis som man är. Och sen går människan och bantar ner sig så man inte ens känner igen henne. Då blir jag sur. För då var det ju inte så. Att det var ok att vara mullig och snygg. Och stor och stolt.

Är det ens samma person? Vart tog hon vägen? Shima Niavarani? Hur gjorde hon?

Tråkig

Om man säljer sin gamla iPhone till sin son. Och sen ändå envisas med att sätta på 'begränsningar'. Då är man nog en ganska tråkig förälder. 

Men om man dessutom glömmer bort koden... Hur tråkig är man inte då?!