Grytlapparnas grytlapp

Jag fick en present av Vildis. Som hon sytt alldeles själv. En grytlapp. Den är helt enkelt bedårande!

2 kg godis

En annan sak min PT sade. Att när jag har gått ner och nått mitt mål. Då kan man fuska två gånger i veckan. Då man kan äta lite extra. Men bara 2 ggr i veckan. Man skulle till och med kunna äta 1 kg godis om man vill.

Ojojoj. Då ska jag äta 2 kg godis i veckan. Wow. Det är ju mer än vad jag nånsin ätit. Jag älskar min PT!

PT rules

Idag fick jag beröm. Jag har gått ner 3 kg och jag är stark. Jag måste skaffa hantlar som väger 4 kg så det blir jobbigare. Säger min PT. Och jag suger åt mig. Trots att hon säkert säger så till alla. Och trots att jag i princip betalar henne för att hon ska säga sånt. Men ändå. Beröm! Jag lapar i mig.

Konsten att oroa sig

Är det något jag kan till fulländning så är det det. Att oroa mig. Jag har övat i hela mitt liv. Jag har blivit något av en expert på att identifiera risker. Mina sannolikhetskalkyler är oerhört pricksäkra. Jag kan förutspå precis vad som skulle kunna hända. Vilka sjukdomar vi kan drabbas av. Vilka olyckor som kan ske. Vilka oerhörda konsekvenser det skulle ge. Det tillsammans med god fantasi ger mig sömnlösa nätter och dålig mage.

Vi ska åka till Thailand hela familjen. I två veckor. Det är ju toppen! Skulle man kunna tycka. Det enda jag ser fram emot just nu är att vi lyckligt och väl är hemma igen. Att allt har gått bra och att vi har haft en toppensemester. Det är det jag längtar efter. Till efteråt. När det är över och vi kan se tillbaka på hur underbart det var.

Om någon skulle erbjuda mig pengarna tillbaka så skulle jag gladeligen nappa på det. Tänk vad skönt att få jobba, skjutsa till skolan, gå på basketträning och friidrott, kanske en höstpromenad, lite regn & rusk. Allt som vanligt. Och vara hemma i Sverige. Tänk vilken otacksam liten fegis jag är...

Pendelproffs

På morgonen tar jag oftast pendeln in till jobbet. Jag är en ganska dålig pendlare. Jag kommer tex inte ihåg när tågen går. Eller vilka som är snabbtåg. Jag bara åker när jag är klar. Så ibland får jag vackert vänta där i kylan. Ibland. Pendelproffsen väntar inte. Och de vet tom vart tåget kommer att stanna. Så de står först i kön när dörrarna öppnas. Vilken tur. Då får de sitta på sin favoritplats...

Lyckan att få vara frisk

När man är frisk så glömmer man bort hur det känns att vara sjuk. Att inte må bra. Ha ont. Oron. Rädslan. Inte orka. Inte vilja. Inte kunna.

För några år sen hittade jag en knöl i bröstet. Jag glömmer aldrig den kalla kåren som rinner genom kroppen. Insikten. Oron. Det här är på riktigt. Den är verkligen där. Den försvinner inte. Det här var på en helg. Och innan jag fick en tid för kontroll... Huvudet fullt av tankar. Bilder. Slutet. Och innan jag fick svar att det troligtvis rörde sig om en godartad knöl... Tankar om att nu är det för sent. Nu är det kört.

Jag fick ändå operera bort knölen. Det gick över dagen. Av nån konstig anledning trodde jag därför att jag också skulle piggna till på dagen. Att jag knappt skulle bli sjukskriven. Att jag skulle tillbaka och jobba på en gång. Så fel jag hade. Så dåligt jag mådde. En känsla av olust och overklighet som höll i sig i flera dagar. Trötthet och matthet. Illamående. Jag var så förvånad över att jag kände mig så sjuk. Och jag ville så väldigt gärna må bra. Och jag lovade mig själv att i fortsättningen njuta av varje dag jag och min familj får vara friska.

Och det här var bara en liten sjuka. En som var ofarlig och som gick över. Tänk alla de människor som drabbas av livsfarliga sjukdomar och skador. Eller när man inte ens vet vad som är fel. Ja, det finns så oerhört mycket att oroa sig för. Och oerhört mycket att vara tacksam över.

I natt sover min bästa älskade syster på sjukhus. Hon opererade örat idag. En öroninflammation som gick fel. Som inte gick över. I morgon får hon åka hem igen. Förhoppningsvis blir det bättre i örat. Kanske och troligtvis får hon en hörselnedsättning. Och bara för ett par veckor sen var hon helt frisk.

PT pepp

Jag har en väldigt peppande PT. Det känns bra. Jag var ute och sprang igår. Det tyckte hon var underbart!
Själv tyckte jag att det var kolsvart och ganska jobbigt. Svettig blev jag också.

Dagens lunch

Som straff för att jag åt så mycket godistårta igår...

Idag firar vi åtta-åringarna

Men alltså!

Ska ni bara läsa en enda blogg här i livet så är det Harpasiones. Vilken kvinna! Det är poesi. Hon överträffar sig själv flera gånger om. Hon utmanar. Hon skrämmer. Jag blir ödmjuk och tacksam! Ni måste helt enkelt läsa den.

Häromdagen skapade hon debatt! Jag bara älskar det!

http://harpasione.blogg.se/

Det svänger ju

De morgnar jag åker i värsta rusningen så står det fyra killar och spelar i tunneln under vägen. Vilket ös. De spelar en låt som är så svängig att jag inte kan låta bli att le. Jag blir glad varje gång. Det är samma låt varje morgon, men det gör inget. Sjutton vad det svänger. Och jag ler. Och de ler och hejar. Första gången jag hörde dem var jag tvungen att ge dem massa pengar.

Lite längre bort i tunneln står en ensam stackare och spelar. Lite lojt. Mitt i denna tuffa konkurrens. Vad kan han göra? Så plötsligt dyker det upp en kille till med honom. Som spelar tamburin. Lika lojt och tillbakalutat. Eller klappar händer. Och så hejar han på alla som går förbi. Och tittar en i ögonen. Där blir man bara besvärad och tittar ner i marken. Och skyndar förbi.

Det är en hårfin skillnad, men ändå så tydlig. Fyra glada och framåtlutade killar som ler och hejar. Två loja som lutar sig mot väggen och ler och stirrar.

Njae

Nu går det sådär.

Bästa syster är sjuk.
Vårt eländiga tak är fortfarande trasigt.
Jag råkade radera ett färdigskrivet inlägg på bloggen.
Jag är uppe för sent.
Jag fuskar med maten.
Jag har inget att ha på mig.
Jag är trött. (Där kom det)

I morgon känns det nog bättre igen. Framåt 5.30-snåret när klockan ringer...

Brevvännen som gjorde slut

Jag hade många brevvänner för länge sen. Förr i tiden. På den tiden man skickade brev på posten. Det var kul. På samma sätt som jag idag med jämna mellanrum kollar av mailboxen, Facebook och bloggen efter nya kommentarer och mail, så höll jag ständigt koll på postlådan. Kanske hade posten kommit nu? Och så sprang jag ut. Same same alltså, fast jag fick röra mig mer då...

En brevvän hade jag inte så länge. Hon gjorde slut. Hon tyckte att jag klagade för mycket på att jag var trött. Att jag skrev det för ofta. Och så var det nog. När jag inte kom på nåt så skrev jag hur trött jag var. Det var liksom lite utfyllnad. Istället för vädret som jag inte intresserade mig för då heller.

Men det var lite snopet. Att hon gjorde slut så där. Jag som till och med hade skickat min Per Gessle-autograf till henne. Skit oxå. Den lär man väl aldrig få tillbaka...

Så säg till om jag börjar skriva om hur trött jag är. Eller om jag skriver för mycket om nåt annat. Mat kanske. Eller böcker. Eller gamla brevvänner... Säg till innan ni gör slut helst.

Förresten! Apropå böcker. Ni som hann tröttna på alla bokrecensioner kan slappna av ett tag. Jag läser en dålig bok just nu. Den tar aldrig slut. 'Nyår' av Stig Larsson. En klassiker. Säger de. Läs den inte. Den är bara konstig.

Brakfrukost

Som vanligt när jag försöker äta mindre så kan jag inte tänka på nåt annat än mat. Så nu så här på söndagkvällen drömmer jag fortfarande om frukosten i morse. Min egen. Men också de andras...

Min egen fruktsallad med keso

De andras Fattiga Riddare med bacon

En bra dag

Först kom Vildis hem med en kasse trumpetsvamp. Bara så där. Sen fick vi finfrämmat. Och kvällen avslutades med ljusshow. En bra dag helt enkelt.

Förvånansvärt god sallad

I ett recept jag hittade på ica ingick en varm sallad till laxen. Den var så himla god så den har jag gjort ofta. Och nu när jag är så himla hälsosam hela tiden, så passar den utmärkt. Igår blev det lax och broccoli till. Om man vill kan man strö smulad fetaost över. Den skippade jag.

1 ekologisk rödlök
2 ekologiska morötter
2 ekologiska tomater
2 msk ekologisk olivolja
salt och peppar
citron

Skala lök och morötter, hacka löken och strimla morötterna. Skölj tomaterna och skär dem i bitar.
Stek löken och morötterna i olivoljan ca 3 minuter. Blanda i tomaterna. Smaka av med salt, peppar och citronsaft.

Den som spar han har...

...mycket att göra. Ha en trevlig helg. Själv ska jag tvätta...

Avrapportering

Hur går det egentligen med min personal trainer? Jo, tackar som frågar. Fast det har väl gått sådär egentligen... Jag har haft en löjlig förkylning som aldrig brutit ut riktigt, men som stoppat mig från det värsta tränandet. Ibland har jag själv trott att det är en undanflykt och det trodde nog min PT oxå. Så nu har hon bokat in en massa tider med mig. Då vi ska träna ihop. Eller mest jag. Man kommer liksom inte undan.

Och så vill hon att jag äter mindre. Mina favoritflingor, Frebaco Fullkorns havreringar, dissade hon totalt. Fast de ser torra ut som Frolic. För onyttigt. Så nu ska jag äta gröt till frukost. Eller ägg. Eller keso. Eller ostkaka! Den gillade jag. Men inga kolhydrater. Till lunch ska det vara en handflata kött, fisk eller fågel och tre knytnävar grönsaker. Tur man har stora händer...

Så nu är jag igång på riktigt. Ingen pardon. Och inget vin.

Knirk knirk knirk

Mina nya skor låter väldigt mycket när jag går runt på jobbet. Knirk knirk knirk. Det liksom gnisslar och knarrar så härligt. Då hörs det att man är på väg. Det låter ju inte lika världsvant som ett par klapprande klackar. Klick klicketi klick. Men man får vara glad för det lilla.

Och apropå skor. Dessa skor fick jag i födelsedagspresent för några år sen. Jag dånar - vad snygga de är.

Men praktisk som jag är bytte jag dem till ett par golfskor... Som jag inte heller har använt sedan dess. Så här i efterhand så hade jag nog njutit mer av ett par 'very-high-heels' som blivit stående i garderoben än ett par oanvända golfskor...

Några höstbilder

Dagens husmorstips

eller det kanske blir veckans. Eller månadens? Eller antagligen årets enda husmorstips från Fru Olsson...

Vi var ju på kalas igår. Då fick man inte mindre än tre olika tårtor. Jag hann inte ens ta kort på dem eftersom jag hade fullt sjå att äta upp dem. Cheesecake. Chokladcake. Och Princesscake. Mmm.

Stackars Lill-Tjorvas fick nöja sig med blåbär. Men oj vad han åt. I dag är hela tröjan indränkt i filmjölk. För då får man bort blåbärsfläckar. Där kom tipset.

18 år

Idag har vi varit på artonårskalas. Det var gott. Och så slås man förstås av hur sjutton hon redan kan vara arton. Det är ju min ålder. Typ. Jag kommer i alla fall ihåg när jag fyllde arton. Jag fick en gratängform av mina kompisar. Helt crazy tyckte vi då. Jag använder den fortfarande...

Mina barn ritade teckningar till födelsedagsbarnet. Huvudtemat på teckningarna var chips... Det hade de märkt att hon gillade...

Fina systerdottern med fina bror och finaste föräldrarna.
Grattis du.

Artonåringen får fnissattack när hon inte klarade alla ljusen. Kom igen när du fyller 43.

Att slänga ihop nåt

På många bloggar visas det maträtter som man på ett världsvant sätt har slängt ihop bara så där. Lite primörer och lite kantareller och lite olja och allt är så lätt lätt lätt och gott gott gott. Jag blir avundsjuk förstås. Och imponerad.

När jag slänger ihop nåt blir det samma sak som jag åt i studentkorridoren under tentaperioden klockan tre på natten för att man glömt att äta. Den stående rätten i 'Makaroniklubben'. Som var en protest mot den samtida 'Gourmetklubben' som vi inte fick vara med i...

Här kommer receptet:
Snabbmakaroner. Gärna överkokta.
En klick Milda margarin.
Färskriven ost.
Ketchup. Inte för mycket, då blir det sörjigt.
Grovmalen svartpeppar.

Blanda.
Ät.
Med hakan över tallriken.

Tyska knäskålar

Vi brukar luncha på Filmhuset på torsdagar. För då får man pannkakor. Det gillar ungdomarna på mitt jobb. Men den här veckan var det tysktema. Bratwurst och knödel. Och kokta knäskålar. Jag tog lite pannkaka i stället...

Men sen såg vi Ulf Brunnberg. Då kändes allt lite bättre. En av ungdomarna visste inte vem Ulf Brunnberg var...

Ny roll

I måndags började jag min nya roll på jobbet. Hastigt och lustigt kan man säga. En tjej slutade (hastigt) och jag fick frågan om jag ville ta hennes roll som team ledare (lustigt). Och det var ju precis det jag ville. Jag hade till och med bokat in ett möte med min chef för att tala om det för honom. Vi avbokade det mötet.

Och så klart vet jag att det är tufft att vara chef. Tufft som i svårt alltså. Och att jag kanske inte ens passar som chef. Men jag vill upptäcka det själv. Jag vill få den erfarenheten att luta mig mot i framtiden. Det blir en utmaning. Det finns ju ingen som man har så många åsikter om som sin chef. Och jag som vill att alla ska tycka om mig... Vojne vojne.

Kändispoäng

Idag såg jag Skavlan på lunchen. Ganska bra poäng på den.

Kanelbullens dag

Var det igår. Guud, så löjligt tänker jag. Och nickar förnumstigt. Och håller med alla om att det är världens knep. Ett kommersiellt jippo. Det går vi inte på. Sen köper jag några bullar på vägen hem...

Sssch! Jag sover... typ

Min skönhetssömn

Jag sover för lite. Jag har aldrig tyckt om att gå och lägga mig. Jag är sällan trött på kvällarna och har ofta tusen saker kvar att göra. Och så kan jag ju missa nåt. Den känslan har väl minskat med åren, men den har funnits i många sammanhang. Alltid sist kvar på festen - det är jag det. Att dröja sig kvar lite till bara utifallatt nåt kul händer. Eller bara nåt. Vad som helst.

Nuförtiden med alla barn och sånt så är det inte förrän vid niotiden, när barnen sover, som man får den där egentiden. Efter plock och pack och fix i kök och hem är det så skönt att sätta sig vid datorn. Surfa lite, blogga lite, läsa bloggar, kolla fejjan, svara på mail, betala räkningar, surfa lite, blogga lite, läsa bloggar, kolla fejjan... Jag går sällan i säng före tolv. Och upp 5.40 varannan dag och 6.40 varannan. Det håller ju inte i längden. Inte alls. Nu är jag trött. Jättetrött. Säg åt mig att inte blogga ikväll. Jag måste sova.

Den där förbaskade Dregen

Han gör det inte lätt för mig. Nu måste jag verkligen skärpa mig.

Zumba

Såg en reklamskylt för Zumba. 'Så kul har det aldrig varit'. Jag antar att de menar med betoning på 'så' och inte med betoning på 'kul'. Blir lite olika innebörd...

Själv blev jag aldrig helsåld på Zumba. Beror mest på att varenda tant i byn var där. Det var trångt, skumpigt och jag blev inte ens svettig. Så jag sprang i stället. Ibland. Nån gång då och då. Tills det rann ut i sanden...

Flottfärd med klåpare

Till etiketten 'Minnesvärda händelser' tänkte jag berätta om en semester-tripp jag gjorde för många år sedan.

Jag och min make var hyfsat nyträffade och nykära. Vi skulle åka på semester med makens kompisar. Två killar som för tillfället var singlar. De här tre drasuterna och jag skulle åka flottfärd på Klarälven. Fråga mig inte hur vi kom på detta, men en del av dem gillar att fiska. Och att de släpade med mig på detta måste ha varit den här 'nykär'-grejen, för så här i efterhand låter det som en perfekt grabb-gäng-semester. Så här i efterhand.

Men jag var ung och på och skulle med så klart. Jag gillar ju att vara med killar och fiska går väl an och flottfärd har jag gjort förut så jag kan nog lära dem ett å annat. Tänkte jag.

Jag borde anat oråd redan i planeringsstadiet när T skruvade på sig och svamlade när jag började dela upp oss i matlag och skrev handlingslistor. Han höll god min och jag planerade på. Vi skulle handla i en affär i anslutning till startplatsen och eftersom vårt matlag skulle ta maten första dagen passade det bra att handla allt där. Jag gjorde det lätt för mig och tog köttfärssås på burk och makaroner. De andra stod och stampade otåligt när jag gick och valde mat i affären. Vi måste komma iväg. Vi är sena. Det där ordnar sig. Ju. Typ.

Vi kom iväg och lugnet lade sig över gruppen. I 2 km/h gled vi sakta nerför Klarälven. Vackert. Och vi hade roligt.

När det var dags att sova blev det extra kul. Det fanns endast ett två-manna-tält på flotten. Där fick de nyförälskade sova. De andra två grabbarna var tuffa och skulle sova utomhus på flotten. I sovsäckar under bar himmel. Det fanns förvisso ett extra tält, men stranden stupade ju rakt ner mot vattnet så utomhus på flotten fick det bli. Vi pallade upp så de inte kunde rulla av flotten och somnade sen. Och vaknade av att det regnade... Två dyngsura drasuter kröp in till kärleksparet. Sen låg vi där alla fyra i två-manna-tältet. På tvären. Med knäna vid hakorna. Och det visar sig att drasuterna lider av svår bögskräck och inte vill nudda varandra. Med huden. Uäääh... Tänk att killar också kan fnissa hysteriskt...

Tur att det blev morgon. Första dagen förflöt lugnt. Nåt annat funkar inte när man sakta glider fram längs en älv. Vi fiskade, badade, snackade, skrattade och åt den enkla maten, lite kex, kanske lite öl.

Nästa dag var det det andra matlaget som hade maten. Tyckte jag. Trodde jag. I min enfald. Men då hade jag inte varit på semester med dessa tre drasuter förut... Vi åt lite överblivna kex till frukost.

Tiden gick. Vi gjorde ungefär samma saker som dagen innan. Utom att äta... Och det verkade inte finnas så många affärer här utefter Klarälven. Det var visst en överraskning. Och vad sakta vi åker. Tiden fortsatte att gå. Men vad sjutton - vi fiskar upp lite mat. Sagt och gjort. En av grabbarna fick en fin gädda på kroken. Den rensades och fileades och så skulle vi bara tillaga den. Med vadå? Stormkök hade vi. Men inget mer. Inga kryddor. Inget smör. Ingen folie. Inget salt. Ingen kunskap. Ingen kreativitet. Ingenting... Fisken blev fiskmat och vi blev allt hungrigare.

Enligt kartan fanns det ett gatukök vid nästa krök. Eller en liten bit bort bara. Men vi åkte ju så sakta. Vi försökte skjuta på med störarna. Vi hoppade i och puttade på flotten. Vi drog flotten. Inget hjälpte. Och klockan bara gick. Och vi började inse att vi inte skulle hinna fram innan gatuköket stängde. Ingen kvällsmat. Jag såg paniken i drasuternas ögon...

Till slut släpper vi av en av de långbenta herrarna och han springer. Oj, vad han springer. Han springer lätt ifrån flotten. Och han hinner. Fyra hamburgare med pommes väntar oss när flotten glider in. Äntligen mat!

Och inte en enda gång sade jag 'Om ni bara hade lyssnat på mig...'

En dag på stranden

Vem kunde tro att den 1 oktober cyklar vi till stranden och myser i solen och värmen...? Men så fick jag tjata också. Och tvinga lite. Men iväg kom vi och sen ville de aldrig cykla hem igen.