lördag 30 juni 2012

Semester!

Vilken vecka! Allt ska man hinna med innan semestern. Allt som man har skjutit framför sig... Men nu ni. Nu är jag ledig i sex veckor!!! Ska bara in en sväng på måndag och fixa det sista...


onsdag 27 juni 2012

Sjung om studenten

Jag ligger lite efter i berättelsen om mitt liv. Just nu känns det som att jag ligger efter i verkliga livet också. Men det beror väl mer på att det är sista veckan innan semestern och nu ska alla surdegar lösas.

Jag var på studentfirande för några veckor sen. Bästa lilla systerdottern. Tänk, jag minns det som igår när hon föddes, döptes, konfirmerades...osv...etc... Men faktiskt - hur kunde hon så snabbt växa upp och ta min ålder? Inte för att jag varken ser ut eller känner mig som en 18-åring men ändå. Jag var där nyss. Och nu är det hon.



Det var en fin dag. Vita klänningar, högklackade skor, ballonger, babybilder, sång, skrän, champagne, sol och värme. Som det ska vara helt enkelt. Plus hembakade chokladbiskvier. Plus nysydda vimplar i tälttaket. Hallå syrran! Inte konstigt att du får migrän. Jag blir faktiskt arg på riktigt. Här går man och tycker synd om henne för att det är så stressigt. Så sitter hon och syr vimplar hela nätterna. Snacka om överambitiös. Det skulle jag aldrig göra... Eller? Sådan mor, sådan syster, sådan jag... Men snyggt blev det. Och gott var det.

tisdag 26 juni 2012

Lilla snigel akta dig

Vi har många kompisar i trädgården nuförtiden. Lill-Tjorvas tycker att de är lite otäcka och vill inte gå förbi dem. Speciellt Mördarsniglarna är läskiga. Där håller jag helt med. Därför får de inte vara med på bild. Rätt åt dem.





Idag har vi degat

Lill-Tjorvas och jag har varit hemma idag. Han med vattkoppor och jag med dåligt samvete. För jag behövde ju jobba lite ändå. Så han fick 'titta bilar' på Youtube. Och sen fick han se på TV, så jag kunde lägga ut lite annonser på Blocket. Och sen skulle jag laga mat, medan han drog mig i kjolarna. Om jag hade haft några kjolar...

Men till slut degade vi lite ihop. Jag rullade bollar och han tryckte till dem. Då var jag en god mor en stund.


måndag 25 juni 2012

Djungelordspråk

Det är lättare att flytta in i ett sprillans nytt kök, än att flytta ut ur ett gammalt sunkigt... Det är känt sen gammalt.

Och fråga mig inte varför vi har fussball-spel och discokula i köket. Allt har verkligen inte sin plats i vårt hem... Fast det kan vara för att gamla köket ska bli lekrum. Sen nån gång.


söndag 24 juni 2012

Mera midsommar



Nu har vi firat midsommar

Och det gjorde vi på vårt speciella sätt. Lill-Tjorvas fick ju vattkoppor lagom till midsommar. Eftersom han är pigg och utan feber och alla i familjen vi skulle fira med redan haft vattkoppor kom vi fram till att vi åker ändå. Vi trotsar sjukdomar och åker tvärs genom Stockholm till våra goda vänner långt-bort-i-stan-åt-andra-hållet. Sagt och gjort. Och när en trebarnsfamilj ska ut och åka och sova borta en natt så packas det en hel del. Och det tar sin lilla tid. Och vi blir alltid lite sena. Och det är nästan alltid mitt fel att vi blir sena... Men iväg kom vi. Nästan i tid. Och med bara ett stopp för att köpa tårtbotten som vi glömt.

Och vi kom typ halvvägs. Sen kräktes A-son. Snopet. Där stod vi utanför Globen och visste varken ut eller in. Och eftersom alla i familjen vi skulle fira med redan haft magsjuka så fortsatte vi glatt mot festen... Gjorde vi ju inte. För magsjuka är ju faktiskt en helt annan sak än vattkoppor. Magsjuka är en ruskig sjuka som ingen vill ha. Så vi vände hemåt igen. Slokörade, besvikna och i olika grad av illamående.

Och att åka norrut i Stockholm lagom till en midsommarlunch är nåt vi vanligtvis undviker. Vi brukar tom skratta åt dem som sitter stilla i sina bilköer i finaste sommarklänningen medan vi susar åt andra hållet... Nu skulle vi ansluta till köandet. I fina sommarklänningen. Utan väntande sillunch. Och med ett kräkande barn i bilen. Och ett vattkoppigt. Och ett besviket...



Vi stannade på en gräsmatta norr om stan och väntade ut de värsta köerna... Lill-Tjorvas traskade glatt runt på gräsmattan utan skor men med vattkoppor. Skorna hade vi tydligen också glömt... A-son låg på gräsmattan och mådde som man mår med magsjuka. Vildis satt i bilen och spelade på Ipaden...



4 h efter att vi åkt hemifrån var vi tillbaka där vi började. Med en snabbhandlad lax-lunch och grillmiddag i påsarna. Här gällde det att fira. Vi letade upp världens minsta midsommarstång. Dukade upp med lax och snaps och nyplockade blommor.


Och medan A låg där han låg och vattkoppskillen sov middag åt vi andra lax-lunch med snaps. Vildis hittade på nya snapsvisor och vi gjorde vårt bästa för att överrösta grannarna... Men där hade vi aldrig en chans... Och ingen dans blev det idag. Men ingen saknade de envisa små grodorna. Däremot plockade Vildis och jag sju sorters blommor som vi lade under huvudkudden. Och sen drömde vi ljuva drömmar om kommande kärlekar...


Eftersom jag trots allt inte har planer på att byta mannen i mitt liv satte jag dock mina sju blommor i en vas. Man ska inte utmana ödet.

torsdag 21 juni 2012

Vattkoppor is in the house

Idag vabbas det igen. Lill-Tjorvas har fått vattkoppor så här lagom till midsommar. Han är ganska så prickig men har ingen feber än så länge. Men gnällig och mammig så det räcker. Så vi bygger duplohus, leker med bilar, tittar på bilar, läser böcker, äter äpple och hela tiden är det 'mamma sitta här' som gäller. Inte en sekund får jag smita. Och jag som har så mycket att göra...

Jag har ju en hel djurpark att sköta nu när de andra barnen är på fritids. Det är katter som ska skötas, hundar som ska ha mat, valpar som ska födas, pandor som är ledsna, marsvin som är bortsprungna, hus som ska byggas, pengar som ska samlas in, ja det är en väldig sjå...


onsdag 20 juni 2012

måndag 18 juni 2012

Är hävarna redo?

Vi hade sommarfest med jobbet i fredags. En sån där fest som en stackars trebarnsmor från förorten ser fram emot. För då blir det vin. Och dans. Och så blir det taxi hem till spenaten. Kösta vad det kösta vill.

De hade ordnat tipspromenad och skumpa. En sån där konstig tipspromenad där man knappt fattar frågan. Och svars-alternativen var medarbetare på företaget. Jag var med på en fråga. 'Vem är snabbast i baren?' Ja, inte jag tänkte jag. Har de nånsin sett mig i en bar? Fru 'Alltid-köra-bil-hem' (om-hon-ens-kommer-på-after-worken...)

Senare på kvällen skulle flera av tipspromenadfrågorna få sitt svar. Dvs vem som var snabbast i baren skulle avslöjas på plats. Inför publik. Medelst ölhäv. Och jag vet inte hur de tänkte. Att sätta trebarnsmodern från förorten på ölhäv... Kanske hade de hört att jag var teknolog en gång i tiden. Men då hade de inte hört hur länge sen det var. Och hur oölig jag var redan då. Jag gillar inte öl. Har aldrig gjort. Och jag har aldrig lärt mig häva. Förvisso har jag övat ett antal gånger. Då. Förr i tiden.

Jaja. Som tur var struntade jag i det. Det är liksom inte värt det. Nuförtiden. Jag ställde mig redo att häva och lät ungdomarna ta hem segern. Utan att skämmas. Och visst förstår jag att min obefintliga party-stämpel suddades ut ytterligare. Men det är smällar man får ta. Det är smällar man faktiskt tar nu. Tuff skit bara.

Festlokal med ölhäv

Bästa presenten ändå

Vildis visa till mamma
Du är mitt hjärta
Du är min sång
Ja du är allting
på en gång
Jag älskar dig så
Men då och då
Så bråkar vi ju ändå

Men jag ska ändra
på det i alla fall
och klättra upp
i en jättehög tall
Och spana efter dig
För du är en jättesnäll tjej
Ja du är en jättesnäll tjej

Pappan och Vildis slog vad om en kram om mamman skulle gråta eller inte när sången framfördes... 
Pappan vann. Mamman grät. 

torsdag 14 juni 2012

Som på beställning

Idag fyller Fru Olsson år. Hela dagen. Ända till nu. Det tycker hon om. Kan ni gissa vad jag fick i present?

 Som jag har hintat. Ända sen Mors Dag... Men hur startar man den?

onsdag 13 juni 2012

Inte ett öga torrt

Idag var det skolavslutning. Jag älskar det. Och tårarna bara rinner. För det är så fint bara.

På vår skola firar alla tillsammans. Från nollan till nian. Först sjunger lågstadiet, sen mellanstadiet och sist kommer niorna upp. Det delas ut stipendier till schysstaste kompisen. Lärarna sjunger Euphoria med sommarlovstext. Rektorn är avslappnad och skojfrisk. Och det bästa av allt. Ceremonin när barnen i förskoleklasserna lämnar över en röd ros till niorna. Så fint. Så symboliskt. Så stort.


tisdag 12 juni 2012

Saker jag skiter i

Det finns några saker som jag faktiskt inte orkar bekymra mig över.
Jag har varken tid eller lust att slösa energi och kraft på...

Maskrosor
Mördarsniglar
Dammråttor (om de inte är obehagligt stora)
Att man kan spilla i soffan
Repor på golvet
Fotbolls-EM
Reklamkanaler
Gräsfläckar

Nya soffor ska användas. Och vill man ha vita byxor på skolavslutningen så får man.

Visst - jag kanske grämer mig lite...

söndag 10 juni 2012

Sportiga familjen

Vi har ett lokalt lopp här i byn. Man får springa en mil eller 5 km. Är man lite yngre kan man springa 2,4 km eller 1 km. I vår familj sprang 4 av 5. Den femte satt i sin vagn och fyllde år istället. Vi hade dessutom 3 andra familjer på besök där sammanlagt 12 av 13 ställde upp. Den trettonde passade han som satt i vagnen och fyllde år. Medan mamman och pappan sprang.

Det här är en toppendag. Alla hejar på alla. Alla får medaljer. Och sen blir det bada och grilla hemma hos oss. Ett supermysigt koncept som vi kört några år. Jag är mycket nöjd över mina 30:42 på 5 km. Han som vann milen sprang på 32.40. Så jag slog ju honom. Kan man säga...

fredag 8 juni 2012

Stor dag

I morgon, lördag, är en stor dag. Då fyller nämligen vår lilla Tjorvas 2 år. Han fattar ingenting. Men i morgon blir det paket. Då kanske han fattar. Undrar bara vem som vaknar först...


Jag blir matt (och ordvitsar i rubriken)

Medan resten av min familj firade nationaldag och lekte med kusiner var jag runt i norra Stockholms alla affärer som kan tänkas handla med mattor. Utan framgång får jag tillägga. Jo, en blå dörrmatta kom jag hem med. Som jag dessutom är sjukt nöjd med. Den passade perfekt i färg till stolsdynorna om ni undrar. Men huvudsyftet med mattletandet var att hitta en matta att ha under matbordet. Vi har ju helt plötsligt finbordet till fulbord, eller vardagsbord kanske är bättre. Varje-dag-bord. Under det vill jag ha en stor och hyfsat lättskött matta som fångar upp alla matrester som faller från barnen.

Mitt första och mest lovande försök gjorde jag på Mattvaruhuset. Helt ensam kund i lokalen. Tre förströdda försäljare. Ingen frågade om jag ville ha hjälp. När jag för en gångs skull hade tackat ja till hjälp. Jag ville ju för sjutton till och med ha hjälp. Jag tittade runt. Samlade ihop mina frågor och anföll killen i kassan. Den unga killen i kassan...

- Jag skulle vilja ha en matta till skydd under ett köksbord. Jag har småbarn. Vad tycker du jag ska ha för matta då?
- Vi kan kolla lite på stuvbitarna här borta, sade han och traskade iväg till heltäckningsmattornas restbitar.
- Nja, jag hade tänkt mig en trasmatta eller en plastmatta.
- Jaha... Här finns det såna.
- Bordet är 1,10 x 2 m. Hur stor matta ska jag ha då?
- Ja då vill man ju ha lite större matta än bordet.
- Ja precis. Men hur stor?
- Hmm. Här finns en som är 1.40 x 2.30.
- Jaha. Räcker det?
- Hmm. Jag måste nog fråga en kollega.
- Ja gör det. Kanske kan du ta hit kollegan. Sade jag inte.

Han kommer tillbaka.
- Man ska ha en halvmeter utanför ungefär. Så 2x3 m borde räcka.
- Vad bra. Vilka mattor finns i den storleken?
- Tjaa. Han bläddrar runt lite på måfå bland mattorna. Den här är 1.40 x 2.30...
- Mmm. Jag såg det... Den här till exempel. Finns den i 2x3 m?
- Jag ska kolla.
Han hämtar en pärm.
- Nej tyvärr.
- Vilka stora mattor har ni då?

Han går bort till en matthög.
- Här ligger det stora mattor.
- Ja men det är ju inte trasmattor.
- Nej det är röllakan.
- Är de lättskötta?
Tystnad.

- Har ni plastmattor som är så stora?
Han skiner upp.
- Här borta ligger plastmattorna. Vi kan kolla.
Han går mot den lilla bokhyllan där ett tjugotal plastmattor ligger hoprullade. Alla max en meter breda.
- Nja - jag ser härifrån att det inte finns någon så stor. Säger jag.
- Nähä.
- Jaha.
- Mmmm.
- Nämen då vet jag. Tack för hjälpen. Not. Sade jag inte heller.

torsdag 7 juni 2012

Sipa lipa lakritspipa

Lakritsen blev mitt fall. Ensam, hungrig och dagvill köpte jag mig igår en ask Skipper's pipe. Nu är de slut. Nästan. Har därför kommit på att jag får äta godis på dagar som känns som lördag...

Det var väl en helt ok efterhandskonstruktion... Få se nu. Vilken dag är det idag egentligen...

måndag 4 juni 2012

Öppna famnen

Åh vad jag grämer mig. Idag på bussen var det en kille i kostym som inte hade remsa eller sl-kort. Och ingen mobil. Han ville åka buss ändå, men chaffisen var stenhård. Och killen vädjade till hans goda hjärta. Och gav sig inte. Och chaffisen hotade med polisen. Det tog ett tag. Mannen var aldrig otrevlig, men lite arg. Och envis.

Och där satt jag. I mitt huvud drog jag fram en remsa och betalade. Jag hade den tom framme. Men jag gjorde inget. Utan jag funderade på hur det skulle gå till. 'Han måste väl ha biljetten under resan? Och jag vill inte ge hela remsan. Den är ju helt ny ju... Ska jag sälja den till honom?' Tankarna rusade. Ingen annan gjorde nåt. Killen gav upp. Bussen åkte iväg. Och där satt jag med mitt stora hjärta och min ynkliga lilla handlingskraft.

Jag vill så gärna vara spontan och kraftfull. Ha civilkurage. Vara en som tror på folk. En som vågar lita på en främling. Som respekterar andra. Som hjälper till, som tar parti, som ställer upp. Istället är jag feg och försiktig. Tills det är för sent. Och så sitter jag där med min fulla oanvända remsa. Och ler ett snett men medkännande leende, när vi åker förbi den gående mannen i kostym.

Så fjuttig jag känner mig.

Häromdagen hände en lite liknande sak. En tjej jag följer på twitter. Som jag inte alls känner. Som har det kämpigt och verkar ensam och ledsen. Hon åkte till Stockholm. Och lät ensam. Och jag kände spontant att nu vill jag bjuda henne på fika. Hon om nån behöver en spontanfika. Jag tom hintade till henne på twitter. Men gör jag nåt på riktigt? Nej nej. Jag jobbar ju. Och ska hämta barnen på dagis. Och hon får säkert flera andra inbjudningar idag. Och inte vill hon fika med mig. Och förresten känner ju inte jag henne. Hon kan ju rentav vara farlig... Och vad skulle vi prata om. Sådär mal det på. Tills det är för sent. Och jag grämer mig. Varför lyssnar jag inte till mitt hjärta?

Min systers dotter tar studenten i morgon. Min syster stressar ihjäl sig. Nu ligger hon i migrän och är helt slut. Och vad gör jag? Jo jag frågar om jag kan hjälpa till. Jag stormar inte dit och tar tag i saker. Jag fixar inte barnvakt eller kör fram och tillbaka och ser till att hon orkar och överlever. Nej, jag frågar försynt om hon behöver hjälp. 'Säg till i så fall. Så finns jag här...'

Åh vad jag vill storma mer. Lyssna på mitt hjärta. Vara spontan. Inte så jäkla praktisk och torr och tråkig hela tiden. Hallå hjärtat? Lilla magkänslan är du där? I fortsättningen ska jag lyssna på er. Jag ska bara bli lite modigare först.

Buffel & båg

Det där att dagarna blir längre på sommaren - det är bara lurendrejeri. Jag tycker dagarna är alldeles för korta. Jag får ju sitta uppe halva nätterna för att hinna med allt jag vill. Och inte hinner jag blogga heller. När man har som massvis med idéer vad man vill skriva om, då hinner man ingenting. Men när man har idétorka, då har man all tid i världen. Det borde alltså resultera i lika tråkiga inlägg hur lite eller hur mycket tid man än har...Eller nåt...

Tänk va. Sånt är livet. Helt upp och ner. Godnatt!