onsdag 11 december 2013

Mor står på näsan

Det är inte lätt att vara roliga mamman. Till exempel försökte jag leka i snö i helgen. Ni vet det där 1cm-tunna första snötäcket. Som man bara måste åka pulka på. Nu har vi inga bra backar i området. Mördar-backen finns ju förstås. Men den är brant, smal och slutar på en trafikerad bilväg med skymd sikt. Dottern och jag tog en annan backe. Som slutar på en annan bilväg...

Vi åkte 2 ggr, sen var snön helt bortskrapad. Första varvet körde jag över den vassa sten som dottern varnat för. Som skar upp underredet på åkbrädan. Andra gången lyckades jag undvika vassa stenen. Men kunde då inte avstyra att åka rakt ut i vegetationen. Den som snön inte lyckades täcka. Där åkte jag. Det tog tvärstopp med brädan. Förstås. Men jag fortsatte. Förstås. Med ansiktet rakt ner i buskaget. Nu har jag rivsår över hela näsan, läpparna och hakan. Sen åkte vi inte mer.

tisdag 10 december 2013

Spontan Nobel-middag

Idag efter att jag skjutsat och hämtat lite olika barn åt lite olika håll så hade jag två barn med mig hem. En liten gnällig kille och en glad tjej som ville hjälpa till att laga mat. Sånt blir man ju glad av så efter lite bollande och trollande och en snabbhandling hade vi menyn klar för en spontan Nobel-middag. Dagen till ära liksom.

Redan sena kom vi hem och roddade köttbullar och makaroner till den lilla gnälliga typen. Sen ordnade vi en enkel men festlig två-rätters. För att överraska de två killarna som fortfarande var på vift. Som nog skulle vara hemma snart. Väl? Eller? Brukar de inte komma nu ungefär? Och shit nu måste ju Lill-Tjorvas sova. Har du ätit klart? Vart är han nu då? Dukar du? Jaha, på pottan. Är du klar? Kollar du köttet, gumman? Nej, du måste ha blöjan på natten. Nej, ingen TV nu. Du måste äta upp först. Nähä. Hittar du servetterna? Men hopp i säng då. Nej, mamma kan inte läsa nu, men jag kommer snart... Puss puss. Och så på med långklänning och kommer de inte snart. Ooops, när hade jag den här sist? Var den så här tajt? Oj, eh, kan du dra upp dragkedjan? Går det? (-andas in-) Är de inte hemma än?! (-andas inte ut-) (-fortsätt håll andan-) (-och le-) .......

Det bästa med kvällen var att jag kom i klänningen. Den sitter som ett korvskinn, men dragkedjan är stängd. Hela vägen. Och det andra bästa var att jag fick dricka lite tisdagsvin. Det är ju inte Nobel-middag varje dag direkt. Som tur är...

Ensam mamma pustar ut efter Nobel-middagen. En stack iväg på basket-träning. En måste duscha efter sin träning. En måste på toa. Och en fick somna utan saga ikväll. Mamman undrar om det verkligen är så här att gå på Nobel-middag... Och får man byta till mysbrallor nu?

söndag 8 december 2013

Vi snodde ett party

Dessa kalastider. Om man fyller år i slutet på oktober är det lätt att det blir halloween-party varenda år. I år ville Vildis och hennes kompis förnya sig. Så vi snodde helt enkelt ett koncept som vi hittade via denna länk: http://malineld.villaliv.net/?p=3618 .

Ett mustasch-party skulle det bli. Och vilken fest det blev. Mycket lyckat på min ära. Barnen löste mysterium, satte mustaschen på detektiven och tog fingeravtryck. Och sprang sen runt runt runt som på vanliga kalas...

Och tänk att få gå omkring i mustasch en hel kväll. Jag ville aldrig sluta. Så jag har mustasch fortfarande. Och käkar lakritspipa till frukost...







torsdag 5 december 2013

Formsvacka

Nu är det inget kul längre. Självförtroendet är i botten. Jag vet inte vad jag kan och jag vet inte vad jag vill. Lite halvhjärtat surfar jag runt bland annonser. Lägger upp samma CV på alla jobbsajter. Söker de jobb som låter minst tråkiga. De enda jag fått svar på är tre snabba nej. På just de jobb som var lite, lite utanför min box. Som jag kanske, kanske skulle kunna brinna för. Jag borde sätta mig ner och tänka efter. Vad vill jag? Vad brinner jag för? Men det är mig övermäktigt. Jag har inte drivkraften. Orken. Modet.

I morgon känns det säkert bättre igen.

Snabba bönder

Jag har naturligtvis följt 'Bonde söker fru' även i år. Och jag har gillat bönderna i år. Framförallt Mikael som varit så gullig och öppen hela tiden. Och Nils-Olof kan man ju inte låta bli att tycka om. Med den värmländskan. Och det är just dessa två killar som dessutom blivit kära. Redan från början. Och har lyckats hålla fingrarna i styr och inte kladdat runt så mycket på andra damer. All heder åt dem. Sen var det stackars Marlene som hade en dyster skara pojkar hos sig. En tjej med lite jädra-anamma som också har hanterat sina killar respektfullt och fint. Trots att hon egentligen inte blev kär i nån. Hon har nog hjälpt både Andreas och Mats mer än hon kan ana. Vilken förändring.

Sen har vi slisk-Pär. Sliskig kanske är ett starkt ord. Men han hör till kategorin snygga killar som letar efter en snygg tjej. Och som nödvändigtvis måste provpussa på dem innan han kan bestämma sig. Det blir liksom inte samma värme där. Mer raggning. Mer provköra bilar än magkänsla. Det behövs ju en sån i varje omgång och den som passade honom bäst tyckte jag var Kristin. Lite samma skrot och korn. Inte så varm utan mer snygg. Sophie skulle kunna hitta en roligare karl och jag vet inte om hon är så intresserad egentligen. Men det lär vi väl få se på löpsedlarna så småningom. Om det inte redan står där. Jag har inte varit ut idag...

Men konceptet är ju fortfarande märkligt. Lite marknad över det hela. 'Jag har gjort mitt bästa. Nu är det upp till honom/henne att välja.' Och så trevande dejter och krystad vänskap mellan konkurrenterna. Och hos Marlene pinsam tystnad. Hon fick kämpa hon.

Men har de inte komprimerat programmet i år? Jag tycker det gick så fort. Annars har jag alltid tyckt att de dragit ut på det så lååångt. Och de har dejtat mycket mer. Nu fick en del bara hjälpa till att hämta ris medan en del fick flyga helikopter. Nej, det gick fort och var tämligen odramatiskt. Nu återstår att se om rätt låt vann... Typ.


måndag 2 december 2013

Idoler

Jag tycker nästan lite synd om Kevin. Vad ska han till finalen att göra? Och jag fascineras verkligen av hans genomslagskraft. Men vem är det som röstar på honom? Är de tondöva? Han är jättefin och jättecharmig. Han kan absolut sjunga och han verkar vara en ödmjuk person. Men han har ju så svårt att hålla tonen. Och det är säkert bara en övningssak. Kanske kan han träna upp sig. Men det låter för j...

Vi var på en fredagsfinal häromveckan. Vilken upplevelse. De finns ju på riktigt de där idolerna. Vi fick supermega-bra platser. Tredje raden från scenen. Vi kunde nästan ta på dem. Men inte sjutton var vi med i bild på TV. De nästan garanterade att alla skulle komma i bild. Kan vi reklamera? Samtidigt som vi reklamerar att Kevin gick till final...?


Men det var som sagt en upplevelse. Bara att se det. Och alla kamerakillarna - de som satt högt uppe på
kranarna och de som sprang runt, runt idolerna jätte-jätte-fort, så det skulle bli coola snurr-bilder. Och så han som skötte snacket med oss i publiken. Som pekade på olika kameror och höll koll. Tobbe.


Efter showen stannade vi för att få autografer och ta kort. Vildis fångade alla fyra idoler på bild. Hon & Elin, hon & Erik, hon & Kevin och hon & Jens. Och mamman fick vifta att 'här är mamman' så att de tittade på rätt mamma när vi tog kort. A-son ville inte ha några autografer eller bilder med idolerna. Han fångade istället Anders Bagge och Tobbe. Ja, han kamerakillen... Bard däremot ville inte vara med på bild. Tolkade vi det som. När han viftade undan sonen.



Om jag tog mycket kort? Nja, sådär... Och bilden på Kevin har jag förstås som bakgrundsbild på telefonen...