onsdag 31 juli 2013

Känn ingen sorg...

Häromdagen hände något unikt. Jag var på bio. Alltså inte på en tecknad film i 3D, utan på en riktig film. Utan barnen. TILLSAMMANS MED MIN MAN!! Ja, ursäkta om jag skriker, men så ovanligt är det faktiskt att det är värt några versaler. Och ett par utropstecken. Det var svärföräldrarna som gjorde det möjligt och det tackar vi för.

Vi tog tillfället i akt att dessutom se en film som är ganska så ny. Ganska så inne. Och ganska så poppis. 'Känn ingen sorg...' Filmen som är baserad på Håkan Hellströms musik. Någon sade att det var som typ Mamma Mia fast med Håkans låtar. Man tar alla låtar och försöker sedan få ihop en story...

Nu får jag väl erkänna att jag aldrig lyssnat så mycket på Håkan Hellström. Och att jag faktiskt aldrig fastnat för honom. Vet inte varför egentligen. Jag brukar gilla lite udda typer som sjunger halvfalskt, men han blev liksom folkkär för fort. Jag upptäckte honom för sent vilket gjorde att jag helt enkelt inte upptäckte honom. Om ni fattar... Men filmen har fått bra kritik och nåt måste han ju uppenbarligen ha eftersom många hyllar honom. Så Håkan Hellström fick det bli. Och jag gillade ju Mamma Mia... Hehe... Nu kan man inte riktigt likna denna film med Mamma Mia. För detta var ingen musikal. Vilket ju var bra.

Det var en fin film med en fin handling och Håkans låtar var där som filmmusik. Liksom i bakgrunden. Visst de bröt ut i sång nån enstaka gång, men mest var den där bakom. Musiken. Och några referenser endast i text. Jag missade säkert en hel del också eftersom jag inte kan låtarna eller texterna. Men man förstod liksom ändå. Och den här killen - Pål - honom älskade man ju bara. En snyggare kopia av Håkan själv. Så där charmigt rufsig och lite bortkommen. Med glasögon som hela tiden halkar ned. Och så Johnny som är den ultimate 'polaren som hamnat snett' från vilken ungdomsfilm som helst.


Det är litet av en ungdomsfilm. Mycket party och festande. På ett sätt som inte festandet såg ut på min tid. Lite mer storlaget. Och med mer knark... Men storyn var bra. Jag grät och log och satte rakt av en femma som betyg. Som jag kanske så här i efterhand säger är en svag femma. Men ändå. Den var bra. Och jag blev helt klart nyfiken på Håkan Hellströms musik och texter. Han ska få en ny chans.

söndag 21 juli 2013

Överbevisad

Lill-Tjorvas ville äta fil på en platt tallrik en morgon. Tråkiga mamman sade att det går ju inte förstår du väl.
Men det gick ju alldeles utmärkt. Så klart.


fredag 19 juli 2013

Ove Ove Ove

Jag hade tänkt hinna mycket den här sommaren. Till exempel hade jag tänkt fortsätta blogga... Men det hinner jag inte alls. Mitt huvud spricker av allt jag vill skriva och visa, men det poppade upp ett liv här som är trivsamt och varmt - så jag fortsätter ägna mig åt det...

Jag hade också tänkt läsa en massa böcker. Högen med pocketböcker växer och till slut kom jag äntligen igenom en hel bok. 'En man som heter Ove' av Fredrik Backman.

Med tårarna rinnande nerför kinderna och ett lyckligt leende. Sådär som man ska se ut efter en riktigt bra bok. Nu var den inte så bra från början. Den där boken om tjurskallen Ove. Den var lite för kategorisk. Han var för arg och otrevlig för att det skulle vara verkligt. Så jag var lite svårflirtad i början. Lika svårflirtad som Ove. Men i takt med att gubben tinade upp, så tinade även jag.

En fin historia som värmer. En hård man med ett stort hjärta. Och en samvaro mellan människor som man bara kan avundas.

torsdag 18 juli 2013

Sommarlov med kusiner

Att bada, leka, skratta en hel dag. Att ta ett kvällsdopp tillsammans. Att ligga och snickesnacka och fnittra till sent på natten. Det är det man har kusiner till. Det vet väl jag.


onsdag 10 juli 2013

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Första semesterveckan vabbade jag två dagar och jobbade en dag. Men vi hann ha lite sommarlov också...