Att vara bra

Vildis hade svårt med melodin till 'Vem kan segla' och hörde själv att det blev lite tokigt. Hon konstaterade då helt enkelt att 'Jag är dålig på toner, men bra på att sjunga.'

Och det är ju så det är. Man är ju inte dålig på nåt bara för att det inte blir som det brukar.

Mördarsniglarna anfaller

Jag funderar lite över hur den här gynnaren tog sig in i huset... Och hur många barn har den?

Stefan Sundström

Sommarens konsert är bokad. Stefan Sundström på Mosebacke. Kan inte bli annat än bra. Barnvakt är också bokad - dubbelt upp för säkerhets skull. Det här ser jag fram emot!

Bilden nedan är från en konsert på ett fort utanför Vaxholm. Dit åkte vi båt. En oförglömlig kväll som min man fick i morgongåva när vi gifte oss. Undrar om vi nånsin haft så kul sen dess... 

Det här är ingen matblogg

På temat mat som barnen gillar bjuder vi på ännu en bild. Kvällens middag bestod av stjärnkorv med skruvar. Både roligt och gott.

Paj & jubel

Det är få gånger som barnen jublar när det är middag, men ibland får man den feedback man önskar, tex när det vankas köttfärspaj. Yiihaa.

Denna gång är receptet från tasteline.com

999

Nu har min lilla blogg haft 999 sidvisningar. Inte dåligt. Fast tydligen är minst hälften syrrans speedade dator som läser 30 sidor i stöten... Men ändå.

Framåtvänd

Vem har sagt att det är dumt med framåtvänd vagn? Det är ju perfekt när man vill äta glass utan att lill-tjatten ska märka nåt.

Russon

Det finns några ord som tvillingarna fortfarande uttalar fel. De har liksom fastnat. Det är russon, rinndruvor och jådjur. Gulligt!

Semesterplanering

Äntligen fick vi tid att planera lite semester. Så dags nu kan man tycka.

Men vi ska nog få till något bra ändå. Veckorna fylls ju upp rätt snabbt med 'de vanliga' grejerna som man alltid vill få in. Sen vill vi ju vara hemma lite. Och så vill vi absolut hinna med 'ett barn-en förälder'-utflykter i alla konstellationer som går, så att alla får egentid med alla. Mycket pyssel blir det men det är oerhört uppskattat och nödvändigt och viktigt. Förra året var vi lite dåliga med såna utflykter, då var ju Lill-Tjorvas så ny. För två år sen gjorde jag och A-son en tältnatt på camping med minigolf och spaghettiringar på burk. Vildis och T var modiga och sov i vindskydd i skogen. Vi får se vad det blir i år.

Sen vill vi också gå på konsert med barnen. De har aldrig varit på konsert så det är verkligen dags. Osäkert vad vi satsar på - Diggiloo för mångfald, ståhej och ös - eller något vi själva vill se, tex MissLi eller Amanda Jenssen. Tål att tänkas på.

Men först sova en skvätt. Igår somnade Vildis kl tolv på natten och Lill-Tjorvas vaknade kl fem i morse. Vilken ovanligt dålig kombination för mamman...

Lyckad efterrätt

Mitt bidrag till midsommarkalaset var som vanligt efterrätten. Provade ett nytt recept i år och är synnerligen nöjd med resultatet. Och jag tror den gick hem hos både barn och vuxna. Slut blev det i alla fall. Receptet hittade jag på ica.se. Jag körde med hallon och blåbär i stället för bara röda bär, så min blev mer lila än rosa - kanske inte lika snygg men mycket god. Vi var 4 vuxna och 4 barn som slukade efterrätten i ett nafs.

Midsommartårta med röda bär 

Ingredienser
ca 500 g blandade frysta. tinade röda bär
1 dl färskpressad apelsinjuice
4 gelatinblad
1 ägg
1 dl socker
4 dl vispgrädde
1/3 tårtbotten (24 cm i diameter. hembakad eller köpt)
3 dl bär till garnering

Gör så här 
1. Mixa bären till en puré och sila bort ev kärnor och skal i en finmaskig sil.
2. Rör ihop puré och apelsinjuice.
3. Lägg gelatinbladen i lite kallt vatten, ca 5 minuter.
4. Vispa ägg och socker pösigt. Vispa grädden lätt.
5. Värm purén försiktigt i en kastrull. Ta av från värmen. Lyft upp gelatinbladen och låt dem smälta i purén under omrörning. Låt svalna något.
6. Blanda ner purén i äggvispet och vänd sedan ner grädden.
7. Lägg en tårtbotten i en form med löstagbar kant (ca 24 cm i diameter). Fyll upp med moussen. Ställ i kylen i minst 6 timmar. Dekorera tårtan med bär och kanske några hallonblad strax före servering.
8. Om du använder köpt botten, ta bara en av de tre delarna. De andra kan frysas in och användas vid senare tillfälle.

Spöregn

Det är mysigt att ha sommarlov när det spöregnar. Det går liksom inte att göra nåt. Inte ens åka på älgsafari. Så när man har hoppat i vattenpölarna en stund kan man läsa serietidningar och äta popcorn hela dan.

Nära-älg-upplevelse

När det är sommarlov och inte badväder får man ta vad som bjuds på bygden. Så idag laddade vi för Älgsafari. Barnen var förtjusta. De vuxna gick väl med på det. Men 160 kronor för att se en älg... Per person!

Men hur det nu var så såg vi aldrig nån älg. Och inte betalade vi 160 kronor heller. För vi kom för sent. Vi var sent ute redan från början och sen kom ett blöjbyte emellan och sen var det lite svårt att hitta i skogen. Vi ringde älgparken och de var snälla att hålla traktorn ett tag, men då hade vi tappat bort morfar och A-son i den andra bilen, så vi fick släppa älgsafarin för denna gång. Så kan det gå när Fru Olsson ska sköta tidplanen...

Men som tur var kunde vi gå på affär i stället och där fanns det billiga chips som barnen köpte för egna pengar. Så det blev ju bra ändå. Och det blir säkert fler dagar utan badväder som kan passa för älgsafari... Då hittar vi ju dit också.

Nattens äventyr

Så då var det gjort. Klockan ett på natten skakade jag liv i barnen. Och jag fick verkligen skaka. Prata högt. Tjoa lite. Skaka lite till. Påminna. Påminna igen. Övertyga, övertala. De var inte så jättesugna på att lämna sängen. Men mamman - vis och klok och vaken - tvingade upp dem. Annars hade hon nog fått höra.

När alla var vakna klädde vi på oss, tog ficklamporna och vinglade ut i skymningen. För mörkt var det ju inte. Men tyst och skumt. Och pirrigt. Bäst att hålla handen. Vad skulle vi göra nu då? Och vart är alla djuren? 'Mamma, det är läskigt'. Vi lyste på ett träd längre fram och bestämde att dit skulle vi gå. Modiga var vi.

Då knakade det i skogen bakom oss. Jag vände mig om och såg något vitt som föll omkull i blåbärsriset. Det kravlade sig upp och sprang in bakom en gran. Såg barnen? Jodå. Men visst är det väl mormor? Fast säker kan man ju inte vara. Och vi som måste gå till trädet innan vi får springa in igen. Vi skyndade oss. Den vitklädda skrattade elakt. Vi fnissade och sprang och irrade till trädet och fort tillbaka till stugan. Men visst är det väl mormor?

Det var tre nöjda som kröp ner under varma täcken en stund senare. Nattens utflykt blev inte som barnen trott. Inte ett djur såg vi. Men ett äventyr var det.

Mission complete! Nu vill jag sova inne nästa gång...

Golfhumör

Idag blev det en runda minigolf igen. Det gick väldigt bra för A-son. Det gick inte så bra för Vildis. Hon hatar minigolf.

Trist morsa

Vi har sommarlov i stugan hos mormor & morfar. Gårdagens höjdpunkt var att sova i friggeboden. Inte utan mamma förstås. Men mormor & morfar lovade att ta hand om Lill-Tjorvas på natten, så då började förberedelserna. Filtar, kuddar & täcken. Ficklampor så klart. Vatten om man blir törstig. Fem utvalda spel vi skulle spela på natten. En tidning till mamma - Antik & Auktion.

Sen var det en lång väntan och mycket pirr innan det äntligen var dags att sova. Så mysigt det var att ligga i den lilla stugan. Mamma och A-son delade säng och Vildis skulle sova själv. Men morfar fick gärna ligga där tills hon somnat bara.

Det barnen såg mest fram emot var utflykten som skulle ske mitt i natten. Morfar satte klockan på tolv och då skulle vi smyga ut och utforska skogen. I mörkret. Kanske se en räv eller nåt. Pirrigt värre.

Klockan ett på natten vaknade mamman. Så kallt det verkar där ute. Ruggigt liksom. Och så varmt och skönt det är under täcket. De vill nog hellre sova... Så somnade hon om...

Vilka besvikna barn jag har idag. Det var ju det som var själva grejen. Att vi skulle gå ut mitt i natten. När det var mörkt. Och så vaknade vi inte. Och morfar hade visst satt klockan fel för den ringde klockan nio på morgonen. Så här i dagsljus fattar jag ju det. Så dum jag var som inte väckte dem. Men mitt i natten i varma sängen verkade det inte så viktigt. Så nu blir det till att sova i friggeboden en natt till. Mysigt värre...

Det kom blood

Vi hade dramatik här idag. Lill-Tjorvas undersökte en hög med nytvättade kläder som låg på ett soffbord. Han har det inte så lätt med balansen den där lill-killen så rätt vad det är så föll han på rumpan. Han gallskrek. Så där så det blir alldeles tyst. Då såg jag att han blödde från munnen. Det kom blood. Han måste ha slagit i tänderna i bordet på vägen ner. Så idag har vi varit till tandläkaren och så har vi anmält olyckan till försäkringsbolaget. Som man ska. Men allt verkar bra i alla fall.

Sen har vi gjort tusen ärenden idag. Handlat presenter, terrassvärmare på rea och tvättat, tvättat, tvättat. Till fredagsmiddag blev det falukorv och makaroner... För enkelhetens och husfridens skull.

Nu sover alla barnen och mannen är på vift. Då tar jag en liten påse Fruxo i soffan framför 'Sommarpratarna' innan jag tar disken. Egentid på hög nivå.

5 stora dagar i livet

Dagen då T sade 'Jag vill ha barn med dig'. Det var stort. Större än att gifta sig. Snacka om livslångt åtagande.

När vi var på ultraljud och barnmorskan sade: 'Visste ni att det var två, eller?'. Jag grät och rös och skrattade om vartannat. Tvillingar! Jag skulle få två barn på en gång! Jag var utvald! T undrade vilken bil vi nu måste köpa?

När vi fick barn förstås. Jag gick full tid med tvillingarna och blev till slut igångsatt. Vi kom dock inte i mål utan det blev kejsarsnitt. De puttade tillbaka A-son och tog ut honom den andra vägen. Han var blek och arg, men frisk och fin. Vildis hade somnat, men skrek vilt när de kom och störde. Själv var jag omtöcknad och sliten och kom inte på hur man kollade om det var en tjej eller en kille. Men de talade om för mig att vi fått en av varje. Vilken lycka. Sen satt T med ett barn på varje arm och väntade på att jag skulle komma tillbaka från uppvak.

När vi gifte oss. Tänk att jag fick uppleva det till slut. Och innan jag fyllde 40. Jag var smal och snygg och lycklig. T var stilig och lång och leende. Jag hade mina fina glittriga gröna skor! Och jag kunde slappna av utan för höga förväntningar. En toppendag!

Och så kom Lill-Tjorvas. Som en bonus. Planerad men ändå lite otrolig. Att det gick fast jag var så gammal. Fast jag var gråhårig och gravid... Det gick fortare denna gång. Och han kom rätt väg. Men med hjälp av en sugklocka och en stark doktor. Vilken känsla när de lade det tunga, varma byltet i min famn. Vi klarade det!

Dimadem

Inför skolavslutningen gick barnen till frisören. Lill-Skruttan hade bestämt sig för kort hår. Hon bläddrade i pärmarna med frisyrbilder och hittade den ena frisyren mer fantastisk än den andra. Det blev - på mammans och frisörens inrådan - en lagom page-klippning till att börja med. Och hoppsan vad nöjd hon blev. Vår lilla tjej strålade lyckligt och kände sig så fin. Sen var hon sprallig hela kvällen. Kunde inte sova förrän pappa kom hem och fick se nya frisyren. 'Är jag söt när jag sover?'

Spänd men snygg gick hon till skolan på avslutning med mousse i håret så det blev lagom fluffigt. Funderade ett tag på om hon skulle ha 'dimadem' men valde utan. På kvällen frågade jag om någon tyckt att hon var fin. 'Inte E' var svaret. Så klart att man kommer ihåg den enda som svarat att 'du var finare förut'... Som tur var verkade hon inte bry sig så mycket. 'Jag är så himla nöjd' konstaterade hon.

Skolavslutning

Igår var det skolavslutning för våra etta-gluttare. Solen strålade, blommiga klänningar, vax i håret, sång & musik & faktiskt 'Den blomstertid nu kommer'. Tack för det. Och jag blev rörd så klart. Tex när en kille i nian fick diplom för 'bra kompis'. Oj, vilken fin kille det måste vara. Tårögd. Och när tre tjejer i nian sjöng ascool låt. Väldigt vackert. Tårögd. Och när sex-års-barnen delade ut rosor till niorna. Vilken gullig tradition. Tårögd.

'Den traditionen kommer jag inte ihåg från när våra barn gick i förskoleklass.' 'Nej, men det spöregnade ju förra året' påminde en annan förälder. 'De var i gympasalen och vi fick inte plats.' 'Mmmm' sade jag och tänkte att 'regnade det förra året?' Blev lite orolig att jag mindes så dåligt tills jag kom på att jag var ju på BB förra året... Det borde jag komma ihåg...

43-åringen

Idag är ingen vanlig dag för det är min födelsedag! Hipp hipp hurra.

Hela familjen sjöng för mig i morse. Jag fick två teckningar och ett kuvert. Och vackra rosor och smarrig frukost. På en teckning står det 'Grattis till 43-åringen'. Plötsligt kände jag mig lite kriminell...

Kan själv

En konsekvens av att Lill-Tjorvas har fyllt ett år är att han numera har fått en egen vilja. Förut var han helcool och hängde med överallt. När han blev matad bara gapade han och svalde. Men nu när han är stor och ett år då ska han äta själv. Jodå. Han blir jättearg och skriker och hoppar i stolen om han inte får som han vill. Men han är ju jättedålig på att mata sig själv... Han bara spiller och kladdar och geggar med maten. Typiskt omoget...

Överraskning

Om man drar i en duk som ligger på ett bord då kan man plötsligt få ett ishockeyspel i huvudet. Då blir man lite förvånad.

Lill-Tjorvas ett år

Hur firar man en ettåring? Jag vet att med första barnen var ettårsdagen så stor. Det var kalas och paket och ståhej. Barnen fattade väl ingenting. Den här gången är vi lite coolare. För Lill-Tjorvas skull behöver vi inte ståheja. Men för de andra barnens skull måste vi ju fira. Hur skulle det annars se ut? Och för fotoalbumets skull förstås...

Men just på födelsedagen passade det inte, så det blev fredagsfirande istället. Med tårta och paket. Lill-Tjorvas fick smaka lite tårta. Det var gott. Sen fick han majs igen. Det var lika gott.

Framsteg

Förresten - Lill-Tjorvas klarade inte bara trappan idag. Han tog sina första steg oxå! En stor dag och hela familjen applåderade. Då blev han förvånad. Mamman höll på att missa hela eventet eftersom hon sprang och hämtade filmkameran. Vad har jag sagt om att leva i nuet, Fru Olsson. Skärpning!

'Nu gjorde han framsteg', sade A-son. Tystnad. Sedan nöjt: 'Det där var ju en vits.'

Shit shit shit

Idag tappade vi bort Lill-Tjorvas. Två minuter när vi diskuterade arbetsfördelningen - jag tar maten, du tar gräsklipparen. Och så var han plötsligt borta. Jag letar runt i rummen. Han brukar ju inte komma så långt... Badrummet. Garderoben i hallen. Altanen?! Alla favoställen. Jag ropar på honom och får ett joller till svar. Från övervåningen. Shit! Trappan! Grinden?!

Jodå, när jag kommer fram tar han sista krypet upp på översta trappsteget. Han vänder sig glädjestrålande om. Och när han ser mig reser han sig stolt upp på sina krumma och vingliga ettårsben... Så nära så nära kanten. Tre kliv och jag är uppe och han är i min famn. Han tittar förundrat på tårarna som trillar nerför min kind. Shit shit shit. Det kunde ha gått så illa...

Stress

Oj, vad mycket som händer och ska hända hela tiden. Det är stressigt att vara föräldraledig... Jag får återkomma i morgon om hur vi firade Lill-Tjorvas ettårsdag. Nu måste jag försöka komma i säng före tolv. Vi får hoppas att A-son inte går upp 04.30 i morgon oxå, som han gjorde i natt. Eftersom han låg och tänkte på alla Pokémon-kort han skulle köpa... Bisarrt...

(Visst ser det tidigare ut om man skriver 04.30 och inte 4.30?? Måste vara en digital åkomma.)

Godnatt! Jag hinner...

Pastasallad & förlossningsminnen

Och här står jag och gör pastasallad mitt i natten till ännu en utflykt. Är det det som kallas egentid? Jag hade absolut gjort detta tidigare om det inte hade varit så många ungar runtomkring mig hela tiden.

Vilket påminner mig om att för exakt ett år sen så höll jag Lill-Tjorvas i min famn för första gången efter en tuff slutspurt. Han var så tung och kompakt och levande. Vilken lycka. En känsla jag aldrig glömmer. Nu blev jag genast lite piggare igen...

Idag har jag skällt för mycket

På alla mina tre barn har jag skällt. Hotat, bannat, rutit. Inte utan orsak så klart. Och trots alla kramar, pussar och förlåt som vi har sagt efter det så maler det i magen.

Jag försökte springa bort det. Rensa hjärnan. Lätta lite. Men det var tungt att springa. Jag var tung. Det gick ganska sakta. Utom när jag sprang förbi några kanadagäss med sina ungar. Då väste de åt mig. Och jag sprang snabbt förbi. Där fick jag för att jag skällt för mycket idag...

Harpasione

Det finns en kvinna som lever min mardröm. Den är hennes verklighet. Jag bara darrar när jag tänker på det. Och ändå - hon lever. Konstigt nog grät jag inte när jag läste hennes bok. Jag som gråter till allt. Jag gråter till lyckliga slut, sorgliga slut. Jag gråter när barnen vågar, när barnen dansar en dans eller läser en gåta på morgonsamlingen i skolan. Jag gråter när någon får pris, när någon vinner, när någon blir glad. Jag gråter om någon blir sjuk, jag gråter om någon blir frisk. Jag gråter när Madicken betalar 200 riksdaler så att fru Nilsson slipper sälja sin kropp till vetenskapen... (Det var på Astrid Lindgrens värld nu senast. Mycket fint gjort.)

Som sagt - jag gråter till allt. Men nu grät jag inte och ändå handlar boken om det allra hemskaste jag kan tänka mig. Att sakta tyna bort. Bort från vardag, bort från familj, släkt och vänner. Bort från barnen. Bort från livet. Fast jag vet - det är ju inte bort från livet. Livet är ju kvar. Barnen är ju kvar runt omkring henne. Men ändå.

Kanske grät jag inte för att hon inte gråter. Inte så mycket i alla fall. Kanske för att hon är så verklig och levande. Kanske för att hon faktiskt lever. Just nu. Jag läser hennes blogg varje dag. Eller så grät jag inte för att jag blir så in i sjuttsingen rädd. Allt stannar liksom upp. Tänk om... Bara tänk om det var jag.

Hon är i alla fall en väldigt klok människa. Kanske har hon alltid varit det. Kanske har hon tvingats till det. Kanske blir alla så. Men det tror jag inte. Hon är exceptionell. Hon är fantastisk. Hon lever i nuet. Hon lever i det nu som hon har fått. Då borde väl jag kunna leva i det nu jag har. Inte tänka på alla om, alla borde, alla måste, alla kanske. Bara njuta och leva i mitt nu, med mina käraste.

Tack Tina för att du delar med dig av dina tankar och din klokskap och ditt nu.
http://harpasione.blogg.se/

Nattarbete

Sådärja. Då har mannen och jag byggt ihop poolen. Vi började med att sätta ihop själva ställningen. Sen kom vi på att man måste trä på botten först. Så då fick vi montera ner ställningen igen. Men nu är vi klara. Vi får väl fylla på vatten nån annan natt när barnen sover...

Musiksmak

A-son har gjort en egen spellista i Spotify. Jag måste säga att han har ganska bra musiksmak. Om än varierad. Hajarna var så bra så den fick vara med två gånger...

Men favoriten just nu är Popcorn med Crazy Frog. Hans favorit alltså...

Astrids underbara värld

Det var tredje gången för oss. Och den är lika fantastisk fortfarande. Astrid Lindgrens Underbara Värld. Det jag gillar är att den är till för barnen. Det är ju självklart förstås, men de bjuder in till att barnen ska i sin egen takt få upptäcka och uppleva olika sagovärldar. Det är spontana möten med alla sagofigurer. Det är teater, sång, dans. Det är sol, gräsmattor, sprutande fontäner man får bada i, vattenspridare man får springa i, Inte-nudda-marken-bana, rutschkanor, grisar och glass. Det är inte så stor kommers, inga karuseller och man får ta med egen mat. Det finns massa toaletter och det känns inte trångt fast det är massor med folk. Ja, det är ett toppenställe helt enkelt. I Astrids anda.

Men nu är jag trött på Tjo & Tjim. Nu sitter jag ensam uppe med ett glas vatten och en grön dator. Och är nöjd.

Magiska under

Här ligger jag i ett hus vid skogens slut och surfar på min IPod touch fast via mannens telefon. Hur magiskt som helst. Och klockan är inte ens elva och jag ligger i sängen. Snacka om under. Och i morgon ska vi till Astrids Lindgrens magiska värld.

Tyvärr är det andra i stugan som inte surfar men som surrar närgånget. Stick hörrni.

Guld värt

Vissa morgnar när alla ska upp samtidigt tar T med sig Lill-Tjorvas ner och jag får ligga kvar i sängen i en kvart eller halvtimme till. Och oj vad jag njuter av att få ligga ensam i tystnaden mellan svala lakan och vila hela mig. Det är de små stunderna av vila som betyder nåt. För några längre stunder blir det ju aldrig...

Första doppet

Nu är det juni och då är det sommar. Så vi åkte till stranden efter skolan. Nästan alla badade. I havet. Knappt 50% i alla fall. Inte de största och inte de minsta, men resten doppade sig. A-son doppade sig knappt. Därav de knappa procenten. Jag vet inte om det var kallt i vattnet för jag tappade känseln så fort jag stoppade i foten.

Fika nån?

Jag har alltid hävdat att jag inte gillar fika. Eller att fika gillar jag ju, men egentligen är jag inte så förtjust i kakor och sånt. Tårta älskar jag och nybakade bullar är finfint. Men kakor. Lite torra, lite smuliga, söta och ibland sliskiga. Ändå äter jag alltid alla kakor som bjuds. Och i vår släkt bjuds det kakor. Många kakor och många stunder för fika. Och med munnen full av kaksmulor hävdar jag fortfarande att 'jag är inte en sån som gillar kakor och sånt'... Säkert!

Men kanske ljuger jag inte helt. Om det står godis, chips, glass och kakor på bordet så tar jag ju kakorna sist.

Men jag tar dom. För är det nåt jag är så är det gottesugen. Alltid. Och att hoppa över är inte att tänka på. Först tar vi glassen. Sen godis. Sen chips och sist kakorna. Men allt går ner. Utan problem. Fast det är ju det som är problemet.

Ni kanske märker att jag försöker komma igång med Viktväktarna igen...