lördag 30 april 2011

Shopaholic?

Jag kan bara inte gå i en affär med barnkläder utan att handla. Det är ju så fint allting. Och jag älskar att färgmatcha... Vi ska på konfirmation om en månad - visst måste jag köpa en skjorta till Lill-Tjorvas redan nu?! Kanske hinner han växa ur den, men då får jag väl köpa nåt nytt...

fredag 29 april 2011

Njutning

Lill-Tjorvas somnade i vagnen på väg till skolan. Jag satte mig på en bänk i solen och virkade lite.

Det här är ingen virkblogg

Även om man skulle kunna tro det. Men jag blir väldigt inspirerad av alla virk- och pysselbloggar. Hade jag bara mer tid så oj vad här skulle pysslas. Nallen i rubriken är mitt första och hittills enda virkpyssel. Jag gjorde den när jag väntade Lill-Tjorvas och oj vad stolt jag är över den. Det blev några omvirkningar och lite hjälp från mor men det gick. Sen har jag köpt mer garn och mönster men inte kommit igång. Men nu virkar jag igen. En liten blå Hjärtekatt är på gång.

Ni kan läsa mer om Hjärtekatter på http://hjartekatten.blogspot.com/

Virka en du med!
PS. Så här såg rubriken ut när inlägget skrevs...

torsdag 28 april 2011

Städat bort julen

Vissa saker tar lite längre tid än andra...

Man får göra fel...

En sak jag vill förmedla till mina barn är att man får göra fel. Och det är ingen katastrof om det blir fel. Alla gör fel. Till och med mamma... Om man ska förmedla något till sina barn måste man själv leva upp till det man vill förmedla. Igår fick jag anledning att öva på det.

Vi var i centrum för att göra ärenden, jag och alla tre barnen. Alla var vid gott mod och vi betade av en sak i taget med humöret i behåll. Bibblan - check. Present-till-kalas - check. Nya gympadojor till de stora - det tog ett tag men - check. Mamman var nöjd och utlovade glass till alla. Tills hon insåg att kanske klockan var mycket nu? Mobilen var glömd i bilen där också tiden befann sig och där alla missade samtal från pappan syntes. Pappan som skyndat sig hem eftersom mamman skulle på viktigt föräldramöte kl 18...

Med starka misstankar om att Fru Olsson nu klantat till det frågade jag en medmänniska om tiden... Femisex. Fem i kl 18. Fem minuter i 'nu börjar föräldramötet och jag är fortfarande i centrum med tre barn som lovats glass'. Aaaah.

Men jag kan stolt berätta att jag behöll lugnet. Trots tjutande och besvikna barn tog vi oss hem. Mötet missades, glassen fick vi ta hemma och pappan hade skyndat hem i onödan. Men alla kan göra fel. Det är sånt som händer. Ingen fara.

Tankarna inombords var dock som vanligt. Hur kunde jag? Jag gör inte fel! Hur kunde jag glömma? Vad tänkte jag på? Ååååh, vad klantig jag är. Alla kan göra fel, bara inte jag!!!

onsdag 27 april 2011

Vilken makt

Vilken makt en bloggare har. Ja, kanske inte just jag... ännu... Men ta tex Katrin Zytomierska som skrev på sin blogg att hon varit ute och joggat då hennes hörlurar gått sönder. Hon gick in i en affär och fick köpa nya på krita... Tackar sjutton för det, vem vet vad hon hade skrivit på sin blogg annars. Jag hade aldrig kommit på tanken. Att jogga alltså...

Däremot hade jag svägerskan på besök häromveckan. Hon bakade bullar åt oss. Bra där. Nån annan som vill hälsa på snart?

tisdag 26 april 2011

Jag går och går och går

Vi kör stegtävling på jobbet. Ja, jag jobbar ju inte just nu, men gå kan jag ju göra. Eller det bör jag göra i alla fall. 10 000 steg ska man samla ihop på en dag. Då får man ett ynka poäng. Går man mindre än 10 000 steg får man noll poäng. Så det är på eller av. Och så är man i lag förstås. Och vem vill vara den som sabbar för laget? Inte jag. Så jag går och går. Två promenader per dag med barnvagnen borde ju räcka tycker man, men sen på kvällen upptäcker jag att jag har tre tusen steg kvar... Ojoj. Det resulterar i mörkerpromenader bland alla hus i området. För jag törs ju inte gå i skogen bland alla mördare. Fram och tillbaka i området och runt och tillbaka och hit och dit igen. Jag räknar till 100 steg och börjar sen om igen med ett finger i minnet tills jag kommer upp till 3000 steg. Ganska tråkigt.

Och jag undrar vad folk tänker som ser en mystiskt rabblande tant med reflexväst trampa tydliga steg runt, runt i området... Häromkvällen såg jag en polisbil - då gömde jag mig...

måndag 25 april 2011

Påskägg för alla

Det var en god påsk. Både för stora och små...

Choklad som smakar godis till de stora

och majskrokar som smakar papper till de små

torsdag 21 april 2011

Kroppsdelar i diket

När morfar var med och hämtade barnen från skolan häromdagen noterade han att diket var fullt av hästhovar. Jag kände mig tvungen att förklara för barnen att det inte var en massa hästkroppsdelar i diket utan att det är samma sak som tussilago. A-son satt tyst en lång stund sen sade han: 'Mamma, jag såg revbensspjäll i skogen.' Tystnad. 'Ja, asså det är samma sak som kottar...'

Han har ju humor grabben :-)

onsdag 20 april 2011

Inte mitt fel

Det kom två tjejer och ringde på dörren. De sålde choklad- och kokostoppar till en skolresa. Jag var snäll och köpte fem stycken för tre kronor styck. Nu har de 15 kr till skolresan...

Jag köpte fem eftersom vi är fem i familjen, men sen kom jag på att Lill-Tjorvas äter ju inte chokladtoppar direkt. Så då åt jag upp den. Sen kom jag på att store T inte är så förtjust i kakor och sånt. Så då åt jag upp den. Idag överraskade jag barnen med fika och chokladtoppar. Vildur sade direkt att hon inte gillade såna där med fluff i. (Vem brås hon på egentligen?) Hon gav givmilt bort sin till brorsan. Han mumsade i sig sin men kom fram till att det inte var riktigt i hans smak. (Vems ungar är det här egentligen?) Så då fick jag två. De är borta nu.

Man har det inte lätt. Tur att jag är med i Viktväktarna...

What goes up must come down...

Idag känner jag igen ungarna igen.
Och mamman...

tisdag 19 april 2011

Flow på Skansen!

Jag påbörjade ett inlägg igår om mina trötta, tråkiga, träliga barn. Det var gnäll, tjat och ret hela dagen och jag var sur, sur, sur... Men sen orkade jag inte skriva nåt för jag var för trött, tråkig och trälig... och sur, sur, sur...

Så jag bestämde mig. Inte en dag till hemma. Systerdottern blixtinkallades och idag blev det påsklov inne i Stockholm. Vi var inte ensamma kan jag säga. Men vilket flyt. Vilken dag. Vilken toppendag. Vilken himla toppendag!

Och jag är så förvånad. Jag hade packat klart kvällen innan. Inte likt mig. Jag hade lagt marginal på marginalen - det gör jag alltid men denna gång hann vi trots att vi var sena iväg. Inte likt mig. Vi tog bil till tåget och hann utan att stressa. Inte likt mig. Vi fick plats på bussen trots att hela fritids skulle med samma buss och klockan 10 sharp var vi på Vasamuseet som planerat. Fattar ni - som planerat! Inte likt mig!

Och så där har det fortsatt. Vi åt innan barnen blev för trötta. Det var ingen kö i matsalen för vi kom lite före alla andra. Lill-Tjorvas somnade nöjd i vagnen under visningen. Barnen höll sams (mycket tack vare bästa systerdottern så klart). Sen gick vi därifrån innan alla hade tröttnat. Vi orkade gå till Skansen och vi mötte alla fritids- och dagisgrupper som var på väg därifrån. Solen sken, älgarna log, sälen var fet, ja, you name it. Allt bara flöt! Wow! Hur gick det här till?

Är det så att jag har blivit mamma på riktigt nu. Tredje barnet och där satt den. Mammarollen. Framförhållningen. Lugnet. Eller var det bara tur...




fredag 15 april 2011

Inget kalas utan kräks

A-son var på kalas idag. Pyjamaskalas. Iklädd nyinköpt pyjamas och mysmorgonrocken travade han iväg med ett fyrpack gogosar inslagna till födelsedagsbarnet. Två timmar senare kommer han hem, stinn av korv och glass med godispåsen i handen. Som naturligtvis slank ner också. Sen mådde han lite dåligt. Trodde han skulle kräkas. Visst, sade mamman, det kan kännas så. Ska vi gå in på toa? Sagt och gjort. Jag tror jag måste kräkas, sade prinsen. Sagt och gjort.

Jahaja, kan man verkligen kräkas av för mycket godis? Är det inte sånt man bara säger? Att man äter tills man kräks... det har aldrig hänt mig. Och jag har ätit mycket godis i mina dar - det kan jag lova...

Eller är det en kräksjuka i huset? Bara att vänta och se...

URK

torsdag 14 april 2011

På kurs med Bingo Rimér

Jag har varit på fotokurs med Bingo Rimér - bara en så'n sak. Jag hittade den på hans blogg och den vände sig till mammor med barn som ville lära sig ta bra bilder på sina små älsklingar. Som hand i handske tänkte jag och slog till.

Som fotokurs betraktat var den rätt basic. Vi fick lära oss att om man fotar utomhus så ska fotoobjektet inte ha solen i ögonen, för då kisar man med ögonen. Vi lärde oss att man hellre ska placera fotoobjektet i skuggan, för då kisar man inte. Vi lärde oss också att den man fotograferar inte ska titta uppåt eller nedåt utan rakt fram... Sen undrar jag om det var så mycket mer, förutom lite repetition av vad vi just lärt oss. Men med tanke på att vi var 17 mammor med 17 otåliga telningar, så kanske både nivån och längden på föredraget var den rätta.

I kursen ingick oxå ett fotografi på guldklimpen. 17 otåliga bebisar skulle nu fotograferas av fotografen himself. Vilket kaos. Bebisar kröp, skrek, dreglade, skrattade, nöp, grät, bajsade, ålade, ramlade, rev och snorade runt på golvet framför den coola fotografen. Men vilka bilder det blev. Alla fick en fantastiskt fin bild på sin bebis med sig hem. Signerad Bingo Rimér. Så jobbar ett proffs. Kanske är det inte så stor skillnad på Babe-modeller och Baby-modeller ändå...

Så kändis-faktorn på fotokursen var hög. Jag var precis så pinsam som en 42-årig trebarnsmor bör vara. Jag fotade mig med den kända fotografen, jag pratade lite med fotografens fru, den coola och arga bloggerskan, jag försökte få min son att leka med kändisparets son och jag bad den kände fotografen signera sin bok. När vi gick fick jag en kram av Bingo Rimér och dagen var fullbordad. Jag lyckades dessutom få med mig två signerade porträtt av Lill-Tjorvas, eftersom jag inte kände igen honom på den första bilden och hävdade att en bild på min son minsann inte hade skrivits ut ännu...

På det stora hela en lyckad fotokurs. Om man gillar kändisar...

Lill-Tjorvas vill gärna bli fotograferad



måndag 11 april 2011

Framtidsplaner

Om man bokat ett möte med chefen för att prata framtid och chefen inte dyker upp. Vad har man för framtid då?

söndag 10 april 2011

Grönt är skönt

Det här med favoritfärg är märkligt. Jag har alltid svarat blått. Och jag gillar blått. Men när det väl kommer till kritan så dyker grönt upp här och var. På kläder, på mattor, på barnen - ja t.o.m på mitt bröllop. Jag blir glad av grönt. Lugn och fin. Så jag kanske måste erkänna det snart - det är inte blått längre. Jag har vuxit ifrån blått. Jag är grön!

lördag 9 april 2011

Nu är jag lite kär igen

Igår var jag och store T på konsert med Miss Li. Bara det att vi två ensamma kunde gå ut tillsammans - liksom bara vi två. Det var stort bara det. Sen var det dessutom en bra konsert. Hon är ett energiknippe utan dess like, den där Miss Li. En förebild i att vara sig själv, göra det man vill och förverkliga sina drömmar. Sån ska jag oxå bli när jag blir stor.

Sen är det nåt speciellt med musiker. Att sitta där med en cool mustasch och vara kung på trummor, vara lång och röja runt med diverse olika saxofoner eller lågmält klinka på piano för att i nästa stund sprittande sjunga 'Oh Boy'. Man blir avundsjuk och lycklig. Musik är bra. Musiker är coola. Sån ska jag oxå bli när jag blir stor...

torsdag 7 april 2011

Är jag igång nu?

Frågan jag ställer mig är varför? Varför bloggar man? Varför bloggar jag nu helt plötsligt? Vad är det som lockar med att skriva rakt ut i luften där vem som helst kan läsa? Varför räcker det inte med en traditionell dagbok? Vill jag bli upptäckt? Vill jag bli rik? Vill jag ha bekräftelse?

Jo, jag vill väl synas. Få bekräftelse. Jag vill att andra ska läsa och kommentera & dunka mig i ryggen. "Kul skrivet. Där fick du till det." Egentligen har jag alltid bloggat. Inne i mitt huvud. Allt jag gör och allt jag säger formulerar jag till en berättelse, en anekdot att berätta för andra. Ingenting finns om jag inte delar det med andra. Händelser finns inte om de inte finns på bild. Varför är det så? Litar jag inte på mitt minne? Är det nåt slags existentiellt problem jag lider av?

När Facebook kom in i mitt liv var det statusuppdateringar jag formulerade i mitt huvud så fort jag gjorde nåt som var värt att berätta. Och allt är värt att berätta; roliga saker, tokiga saker, saker att skryta med och saker att bjuda på. Och bekräftelsen räknas i antalet Gilla-tryckningar eller kommentarer.

Nu har jag ett nytt forum att formulera mig på. Frågan är om jag är redo att släppa in nån annan. Törs jag låta alla i cyberspejs läsa mina tankar? Eller låter jag min blogg ligga dold och hemlig som en hederlig dagbok med en liten, liten nyckel. Men hur säkra var de där dagbokslåsen egentligen... Äääh, vad sjutton. Nu kör vi.

Välkommen hit :-)