Man får göra fel...

En sak jag vill förmedla till mina barn är att man får göra fel. Och det är ingen katastrof om det blir fel. Alla gör fel. Till och med mamma... Om man ska förmedla något till sina barn måste man själv leva upp till det man vill förmedla. Igår fick jag anledning att öva på det.

Vi var i centrum för att göra ärenden, jag och alla tre barnen. Alla var vid gott mod och vi betade av en sak i taget med humöret i behåll. Bibblan - check. Present-till-kalas - check. Nya gympadojor till de stora - det tog ett tag men - check. Mamman var nöjd och utlovade glass till alla. Tills hon insåg att kanske klockan var mycket nu? Mobilen var glömd i bilen där också tiden befann sig och där alla missade samtal från pappan syntes. Pappan som skyndat sig hem eftersom mamman skulle på viktigt föräldramöte kl 18...

Med starka misstankar om att Fru Olsson nu klantat till det frågade jag en medmänniska om tiden... Femisex. Fem i kl 18. Fem minuter i 'nu börjar föräldramötet och jag är fortfarande i centrum med tre barn som lovats glass'. Aaaah.

Men jag kan stolt berätta att jag behöll lugnet. Trots tjutande och besvikna barn tog vi oss hem. Mötet missades, glassen fick vi ta hemma och pappan hade skyndat hem i onödan. Men alla kan göra fel. Det är sånt som händer. Ingen fara.

Tankarna inombords var dock som vanligt. Hur kunde jag? Jag gör inte fel! Hur kunde jag glömma? Vad tänkte jag på? Ååååh, vad klantig jag är. Alla kan göra fel, bara inte jag!!!