A-son var på kalas idag. Pyjamaskalas. Iklädd nyinköpt pyjamas och mysmorgonrocken travade han iväg med ett fyrpack gogosar inslagna till födelsedagsbarnet. Två timmar senare kommer han hem, stinn av korv och glass med godispåsen i handen. Som naturligtvis slank ner också. Sen mådde han lite dåligt. Trodde han skulle kräkas. Visst, sade mamman, det kan kännas så. Ska vi gå in på toa? Sagt och gjort. Jag tror jag måste kräkas, sade prinsen. Sagt och gjort.
Jahaja, kan man verkligen kräkas av för mycket godis? Är det inte sånt man bara säger? Att man äter tills man kräks... det har aldrig hänt mig. Och jag har ätit mycket godis i mina dar - det kan jag lova...
Eller är det en kräksjuka i huset? Bara att vänta och se...
URK
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar