Vi kör stegtävling på jobbet. Ja, jag jobbar ju inte just nu, men gå kan jag ju göra. Eller det bör jag göra i alla fall. 10 000 steg ska man samla ihop på en dag. Då får man ett ynka poäng. Går man mindre än 10 000 steg får man noll poäng. Så det är på eller av. Och så är man i lag förstås. Och vem vill vara den som sabbar för laget? Inte jag. Så jag går och går. Två promenader per dag med barnvagnen borde ju räcka tycker man, men sen på kvällen upptäcker jag att jag har tre tusen steg kvar... Ojoj. Det resulterar i mörkerpromenader bland alla hus i området. För jag törs ju inte gå i skogen bland alla mördare. Fram och tillbaka i området och runt och tillbaka och hit och dit igen. Jag räknar till 100 steg och börjar sen om igen med ett finger i minnet tills jag kommer upp till 3000 steg. Ganska tråkigt.
Och jag undrar vad folk tänker som ser en mystiskt rabblande tant med reflexväst trampa tydliga steg runt, runt i området... Häromkvällen såg jag en polisbil - då gömde jag mig...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar