Nu har vi firat midsommar

Och det gjorde vi på vårt speciella sätt. Lill-Tjorvas fick ju vattkoppor lagom till midsommar. Eftersom han är pigg och utan feber och alla i familjen vi skulle fira med redan haft vattkoppor kom vi fram till att vi åker ändå. Vi trotsar sjukdomar och åker tvärs genom Stockholm till våra goda vänner långt-bort-i-stan-åt-andra-hållet. Sagt och gjort. Och när en trebarnsfamilj ska ut och åka och sova borta en natt så packas det en hel del. Och det tar sin lilla tid. Och vi blir alltid lite sena. Och det är nästan alltid mitt fel att vi blir sena... Men iväg kom vi. Nästan i tid. Och med bara ett stopp för att köpa tårtbotten som vi glömt.

Och vi kom typ halvvägs. Sen kräktes A-son. Snopet. Där stod vi utanför Globen och visste varken ut eller in. Och eftersom alla i familjen vi skulle fira med redan haft magsjuka så fortsatte vi glatt mot festen... Gjorde vi ju inte. För magsjuka är ju faktiskt en helt annan sak än vattkoppor. Magsjuka är en ruskig sjuka som ingen vill ha. Så vi vände hemåt igen. Slokörade, besvikna och i olika grad av illamående.

Och att åka norrut i Stockholm lagom till en midsommarlunch är nåt vi vanligtvis undviker. Vi brukar tom skratta åt dem som sitter stilla i sina bilköer i finaste sommarklänningen medan vi susar åt andra hållet... Nu skulle vi ansluta till köandet. I fina sommarklänningen. Utan väntande sillunch. Och med ett kräkande barn i bilen. Och ett vattkoppigt. Och ett besviket...

Vi stannade på en gräsmatta norr om stan och väntade ut de värsta köerna... Lill-Tjorvas traskade glatt runt på gräsmattan utan skor men med vattkoppor. Skorna hade vi tydligen också glömt... A-son låg på gräsmattan och mådde som man mår med magsjuka. Vildis satt i bilen och spelade på Ipaden...

4 h efter att vi åkt hemifrån var vi tillbaka där vi började. Med en snabbhandlad lax-lunch och grillmiddag i påsarna. Här gällde det att fira. Vi letade upp världens minsta midsommarstång. Dukade upp med lax och snaps och nyplockade blommor.

Och medan A låg där han låg och vattkoppskillen sov middag åt vi andra lax-lunch med snaps. Vildis hittade på nya snapsvisor och vi gjorde vårt bästa för att överrösta grannarna... Men där hade vi aldrig en chans... Och ingen dans blev det idag. Men ingen saknade de envisa små grodorna. Däremot plockade Vildis och jag sju sorters blommor som vi lade under huvudkudden. Och sen drömde vi ljuva drömmar om kommande kärlekar...

Eftersom jag trots allt inte har planer på att byta mannen i mitt liv satte jag dock mina sju blommor i en vas. Man ska inte utmana ödet.