Nja, men en varm tröja behöver man väl. Ifall det blir lite kyligt frampå kvällen. Och lite ombyten. Och skor som matchar alla olika ombyten. Och blöjor. Massa blöjor. Och välling. Och böcker. Och pyssel, papper, pennor, spel. Dvd-spelare. Dator. Nintendo. Som sagt. Listan tar aldrig slut. Utifallatt-listan.
Och så stod vi där på Arlanda. Med ett handbagage som vägde 12 kilo. Fast det bara fick väga fem. Så Fru Olsson står på knä mitt på terminal fem och packar om. Flyttar böcker, sprider kläder, väger väskor, svär och skriker åt man och barn och mumlar maniskt för sig själv; 'och det här är bara början…'
Men till slut fick vi godkänt. En till väska blev incheckad istället och vi var i hamn. Våra två feta resväskor och vår hockeytrunk fick alla en lapp som det stod ’Heavy’ på… Familjen ’Hängslen & Livrem’ i ett nötskal. Och mamman började till slut andas normalt igen.
Tio timmar på flyget gick dock över förväntan. Där ägnade vi oss åt att vänta länge på maten samtidigt som vi påpekade för dem runt omkring oss att vi var väldigt hungriga, vi pysslade lite i våra pysselböcker, spelade Nintendo och upptäckte att den medsläpade mycket tunga dvd-spelaren inte funkade. Och så gick vi fram och tillbaka i gången också. Fram och tillbaka. Och kollade vad folk gjorde. Sen sov vi. Lill-Tjorvas är ju under två så han reser gratis men utan sittplats. Hur tänkte man då? Det märktes ju inte direkt att han inte tog nån plats. Snarare tog upp han två platser. Och Vildis tog de andra två. A-son tog golvplatsen och T och jag fick varsitt litet ytte-pytte-hörn att krypa ihop på. Det är långt till Thailand när man sitter på ett litet ytte-pytte-hörn. Och samtidigt tittar på Åsa-Nisse utan ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar