Skäms du för att du läser min blogg?

Det är främst släkt, vänner och bekanta som läser min blogg. Jag vet inte riktigt vilka, men en del har gett sig tillkänna. Det är till exempel på detta sätt min syster och jag kommunicerar nuförtiden.

En kompis sade att det känns lite som att läsa en dagbok. Och jag kan hålla med. När jag läser en vilt främmande människas blogg så har jag inga skrupler och läser utan att skämmas. Däremot kändes det plötsligt pinsamt, när jag på en tillställning träffade en person vars blogg jag följer. Och jag låtsades som ingenting. För nu kändes det genant att erkänna att jag läste hennes blogg. Att jag visste så mycket. Varför det? Hon kan ju knappast snörpa på munnen och säga att den får inte du läsa. Troligtvis skulle hon snarare bli lite glad att jag följer bloggen.

Det som gör det genant kanske är att man samtidigt erkänner att man vill läsa om personen ifråga. Man känner sig kanske för nyfiken. Men det är ju det bloggaren vill. Att läsaren ska vara nyfiken och vilja komma tillbaka och läsa igen. Och igen och igen. Att det man skriver är så pass intressant eller kul, att det är värt besväret att söka upp bloggen och läsa igen. Bloggaren i fråga bestämmer dessutom själv vad hen vill skriva om. Hur mycket man lämnar ut. Vad andra får känna till om en själv. Det ansvaret ligger ju inte hos läsaren.

Så skäms inte för att du läser. Läs mer. Läs oftare. Jag älskar att du läser.