Nä.
Nähä. Men sjöng de för dig då?
Nä.
Men de sade väl grattis i alla fall?!
Näe.
Gjorde de inte? Ingen? Inte ens fröknarna?
Näe.
Fortsatte han tämligen obekymrat.
För det kanske inte var nån stor grej för en nybliven fem-åring.
Han kanske inte reflekterade över det ens.
Tills mamma kom och ställde tusen frågor och såg konfunderad ut.
Eller nästa dag när fröknarna insett missen och hade värsta dåliga samvetet.
Kanske var det ingen grej.
Eller så var det en grej...
Och i mammans mage gjorde det lite, lite ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar