Midnattsloppet

Jag har hört så mycket om det där loppet. Hur kul det är. Vilken härlig stämning. Hur lätt det går att springa. Musiken. Människorna. Draget. Så jag gick på det och anmälde mig. Och i helgen var det dags. Alldeles ensammen begav jag mig till city. Eller helt ensam var jag ju inte. Vi var väl dryga 35 000 som skulle springa. I likadana kläder.



Man blir ju väldigt anonym i en sån där massa. Fascinerad följde jag strömmen. Fogade mig i ledet. Gick fram i klump. Klappade händerna taktfast när de bad mig. Hoppade, sjöng och dansade på anmodan. Och sen sprang vi. Taktfast och tillsammans på gatorna på Söder. Och det var faktiskt kul. Kanske hade jag ställt mig i rätt led för tempot var rätt. Jag orkade och höll hela vägen. Jag tror banne mig jag gör om det nästa år. Vad ska vi ha på oss då?