Nu skulle man kunna tro att det har tjatats och gnatats hål i huvudet på föräldrarna här hemma. Och visst har önskemålen funnits. Visst har det stått katt på önskelistan i några år. Men för min egen del så är det främst mitt eget djur-ointresse som ligger bakom. Jag vill inte att mina barn ska vara oerfarna, rädda och fega med djur. Jag vill att de ska lära sig hantera en levande varelse. Älska den, vårda den, ta ansvar för den. Det är något jag inte lärt mig. Jag har egentligen inte saknat det, eftersom jag varit tämligen ointresserad och feg från början, men jag kan känna nu att det är en tillgång och en bra erfarenhet att ha haft djur.
Så samtidigt som mina barn ska få möjligheten att ha ett husdjur, så är detta också en terapi för min egen del. Jag vill lära mig att ta hand om katterna. Krama, gosa, älska. Och plocka bajs ur kattlådan. Och klippa klor och stoppa in piller i dom. Jag vill bli en aning coolare helt enkelt. Men där är vi inte än. Inte alls. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar