tisdag 15 september 2015

Att brottas med sina egna fördomar

Vi hälsade på mormor E, 102 år, i helgen. Hon bor själv i ett stort hus på landet. När vi satt och åt kom en bil körande mot huset. En okänd bil. Och det här är en stickväg där inga andra bilar kör, om man inte ska hem till mormor E och fika.

Bilen var liten och full med folk. Ut kliver en man i skägg och ursäktande uppsyn. En man av utländskt ursprung. Han talade svenska med brytning och bad om ursäkt att de störde. Han undrade om det var våra kur. Våra vadå? Kur. Det tog ett tag innan vi förstod att det var korna det handlade om. Korna i hagen bredvid huset. Nej. Det var inte våra kur. Det är grannens kur. 

Varför undrar du det? Jo, de hade köpt ägg därborta och nu behövde de mjölk, och de med äggen hade pekat åt det här hållet. Han tackade, ursäktade sig och åkte vidare. Till grannen. Som dessutom har en stor ladugård och uppenbarligen en massa kur...

Nu kan man ju tänka att det här var helt vanligt hederligt folk som ville köpa mjölk av nån anledning. Eller så blir man misstänksam och tänker på skumma människor som rekar inför inbrott hos ensamma gamla tanter. 

Vi är ju rädda om vår mormor E. Klart vi blir oroliga och misstänksamma. Det hade vi förstås blivit om han var hur svensk som helst och kom och frågade efter kor. Vem åker runt och frågar efter kor liksom? Helskumt!

Inga kommentarer: