Det visade sig att alla som lämnat in bidrag kom med på utställningen och vi bjöds till invigning där vinnaren skulle koras. Jag förstod förstås att jag inte skulle vinna, men var så nyfiken att se mina egna bilder på en fotoutställning, att jag åkte dit till invigningen.
Och jag höll på att sjunka genom jorden när jag gick runt och tittade på alla bidrag. Otroligt fina bilder, genomtänkta med rätt ljus och efterbehandlade enligt konstens alla regler. Alla andra var för sjutton riktiga fotografer. Och så satt min tre vardagsbilder där och stack ut. Förvisso helt ok i innehåll, men långt ifrån de andra rent fototekniskt. Så jag skämdes lite, men var ändå stolt över att jag vågat.
Det var tre personer i juryn, en fotograf och två konstnärer. Och döm om min förvåning när de, förutom att kora en vinnare, dessutom delade ut tre hedersomnämnanden. För de hade inte kunnat komma överens. Om konstnärerna hade fått bestämma hade jag kanske tom vunnit. För de tyckte så mycket om min tolkning av temat. Men fotografen tyckte inte de räckte fototekniskt. Så de kompromissade. Och jag fick ett diplom.
Så plötsligt var det helt ok att mina bilder satt där på utställningen. De platsade. Och nu är jag helt taggad att lära mig mer teknik. För tänk om jag kunde efterbehandla bilden eller ställa in kameran så jag får rätt slutartid och ljussättning och allt vad man nu ska tänka på. Hur bra skulle det inte bli då?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar