Fint besök

När vi tittade ut en morgon hade vi ett helt gäng sköningar som hängde i vår trädgård. Stora, vackra, färgglada fåglar. Vi letade febrilt i fågelboken och kom fram till att det var Sidensvansar. De knaprade på våra giftiga bär och flög runt i klump. Imponerande vackra och vi blev helt exalterade. Vi bestämde oss genast för att bli fågelskådare.

Senare hittade vi en stackars Sidensvans i rabatten. Vacker, men heldöd. Vilken sorg och bedrövelse. En så vacker fågel, men död, måste naturligtvis få en vacker begravning. Valda delar av familjen samlades. Vi kastade lite jord och funderade på vad som skulle hända nu med fågeln. Kanske flyger den till himlen, funderade mamman. Fast den kan ju inte flyga, mamma. Den är ju död. Tyckte Lill-Tjorvas. Och det har han ju rätt i. Sen sjöng vi en fin sång. Vi kom inte på nån om fåglar så Lill-Tjorvas valde istället 'Lille katt, lille katt...' Jag vet inte om Sidensvansen uppskattade låtvalet. Fast han var ju redan död.