Ställa in, avboka, missa...

När man är frisk är det så mycket man vill göra. Man velar och tvekar och gnäller ändå. När man är sjuk är det bara en enda sak man vill. Man vill bli frisk. Det är det enda viktiga. Och det är ju inte så konstigt att man funkar så. Men jag kan inte låta bli att reflektera över det nu, när jag har varit sjuk i snart två veckor. Och jag är bara vanligt sjuk. Med feber och hosta. Förhoppningsvis blir jag frisk snart. Och tanken bara svindlar när jag tänker på de som är sjuka på riktigt. Tanken svindlar.

Det var ganska länge sen jag var sjuk ordentligt. Med feber och så. Så först ignorerade jag det. Och åkte på skidresa till Romme med de stora barnen. Ändå liksom. Och det gick ju. Jag tog det lugnt. Tog Alvedon. Vilade emellanåt. Och stod ut. Sen kroknade jag hemma hos mamma och pappa. Vi skulle på konsert och jag sov både före och efter och kanske lite under konserten... Sen åkte jag hem och började missa saker. Jag accepterade att jag var sjuk och missade först min fars 80-årsdag. Och sen det extra kör-repet. Och sen att gå på Priscilla med min dotter och min systerdotter. Och nu Tjejvasan...

Det är verkligen trist att missa saker. Att avboka. Hoppa av. Inte få vara med. Det är verkligen surt. Men faktum kvarstår. Det enda jag vill, är att bli frisk nu.