Ursäkta men du står lite i vägen

Sade han inte. Så jag fattade aldrig det. När jag stod med bilen vid återvinningen och sakta, sakta bar kartonger, glas, metall till sin respektive container. Sakta, eftersom jag fått ryggskott. Den stora container-lastbilen som stannade bredvid mig verkade inte vara på väg just dit. För jag kollade lite. Och försökte få ögonkontakt för att se om jag stod i vägen. Men chauffören satt och surfade på sin telefon och verkade leta efter nåt. Typ vart han skulle eller så. Så jag lunkade vidare. Med en kartong i taget. När jag äntligen var klar frågade jag Lill-Tjorvas om han ville sitta kvar i bilen medan mamman handlade lite havregryn i affären intill. Lill-Tjorvas tittade inte upp från I-paden men nickade bifall. Så får man säkert inte göra, men mamman låste bilen och skyndade iväg.

I ögonvrån såg hon hur lastbilschauffören suckade och demonstrativt startade sin lastbil. Han körde sakta, sakta fram bakom min bil. Så nära, så nära han bara kunde. Han fällde ut sitt stödben 10 cm från min baklykta. Jag vände och försökte än en gång få ögonkontakt med chauffören. 'Oj, står jag i vägen?' Undrade jag lite käckt. 'Nädå, det går bra', svarade chauffören utan att se mig i ögonen. Nähä, tänkte jag och stod kvar, för att se vad som skulle hända.

Han skulle alltså tömma glascontainrarna. Två stycken. Kranen hissades ut ovanför min bil. Och min I-padspelande son. Jag gick tillbaka till bilen och satte mig i baksätet. Han måste ju få veta att här får man inte tappa några glascontainrar bara för att man är lite sur och inte vågar se folk i ögonen. Chauffören styrde sina containrar med van hand mot sin lastbil. Men tack och lov i en stor båge förbi bilen. Han tömde dem med ett kras som tom väckte Lill-Tjorvas ur I-pad-världen för en kort sekund. Eftersom han ville hålla för öronen. Fast det gick ju inte eftersom han måste spela vidare...

När lastbilschauffören var klar fällde han upp sitt stödben och körde iväg. Jag höll andan medan lastbilen sakta strök förbi bakluckan... Nänä. Jag stod inte alls i vägen. Men hade han bara vågat hade han släppt ett ton färgat glas över bilen...