Jag kan förstå den apati som drabbar en när man är arbetslös. Hur man liksom sjunker längre och längre ner. Hur man ingenting kan och ingenting vill. Allt går långsamt. Eller blir uppskjutet. Och det är så lätt att plocka ur diskmaskinen eller sortera tvätten, istället för att aktivt sitta och söka jobb. Surfa runt på Facebook istället för att fundera på vad man vill bli när man blir stor. Äta glass istället för att ringa det där samtalet. Det är så lätt. Så blir man lite sjuk och dagarna går. Så får man vabba lite och dagarna går.
Men nu ska det bli ändring. Nu är det nya tag. Solen tittar fram. Fåglarna kvittrar. Disken får stå till kvällen. Och jag har fått iväg ett helt gäng med ansökningar. Jag letar kurser, jag bokar luncher, jag ringer gamla kollegor. Drivet är tillbaka.
Jag kan. Jag vill. Jag törs.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
2 kommentarer:
Bra där, fru Olsson! Kram Bluenails
Heja dig!! Vilken mental styrka att orka vända. Ta med dig det, du kompetenta, drivna och engagerade människa! Önskar dig all lycka till!
/Karin
Skicka en kommentar