Aldrig!

Det är så definitivt med aldrig. Aldrig mer...

Aldrig mer hålla hans hand. Aldrig mer klappa hans kind. Aldrig mer höra hans röst. Aldrig mer prata, skratta, fika tillsammans. Aldrig mer sitter han på altanen i sina ocoola solglasögon. Aldrig mer hämtar han tidningen innan vi andra ens har vaknat. Aldrig mer spelar han fotboll med barnen eller är tålmodigt polisen i 'Tjuv och polis'. Aldrig mer kommer han att fiska, snickra, elda, muttra, lösa korsord, slumra på soffan, snarka, darra på kaffekoppen.

Aldrig mer får jag ge honom en kram...