torsdag 22 maj 2014

Väntan

Väntan på det sista andetaget.
En oändlighet av tid. Av oro. Av skräck.
Rädd för det som ska komma. Rädd för det som är.

Lättnaden och sorgen när det är över.
När det sista andetaget kom. Och var förbi.
Och sedan alldeles tyst. Tyst och tomt.

Nu är vi utan dig. Utan pappa.
Jag saknar dig.
Jag älskar dig.

2 kommentarer:

Karin sa...

Starkt. Tänker på dig och familjen. All kraft! Varmaste kramar!

Unknown sa...

Så det var dags nu.. tänker på er och din mamma! Kramar!