En flicka med lugg tittar glatt leende på mig från väggen. Inte helt olik min egen dotter. Eller son för den delen. Dragen finns där. Flickan är på scoutläger. Äter mat ur en kåsa. Tunna tunna flätor. Hon ler. Vad tänker hon på? Vem är hon? Hur kan hon vara jag. Fast för längesen. Vem var jag då? Vem är jag nu?
Vi ligger i mina föräldrars säng. Jag har baxat in projektor och den glittriga filmduken. Vi tittar på diabilder från förr. Flickan med lugg. Den blonda storasystern. Mamman som badar. Den solbrända starka pappan. Familjen från förr.
Jag skrattar och pekar och minns. Pappa ler. Eller vill han bara sova?
Ingenting kommer tillbaka. Allt är bara minnen. Bitterljuvt. Melankoliskt. Nostalgiskt. Men ändå fint. Vart tar alla minnen vägen? Sen. När det är slut. Varför samlar man på så många minnen? När man till slut bara vill sova.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar