Lill-Tjorvas pratade sig igenom hela sin morfars begravning. Han tyckte att prästen var smal. Vart är morfar nu? Ligger han där? Vad är det för blommor? Varför gråter inte du? (Fast tårarna rann utmed mina kinder...) (Fast det är klart. Jag grät ju inte som han brukar gråta förstås. Högljutt och samtidigt sparka med armar och ben... Det gjorde jag inte.) När han inte var kommentator kompade han musiken. Till exempel genom att taktfast bläddra i psalmboken. Och trumma lite.
Nån enstaka gång hyschade jag lite så jag skulle höra vad prästen sade.
- Vadå, sade Lill-Tjorvas. Får morfar ont i öronen eller?
Lill-Tjorvas grät inte så mycket själv på begravningen. Däremot konstaterade han att nu var det tråkigt på hela jordklotet.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar