Den här dagen så stannade hissarna. Och stod där de stod. Inga dörrar öppnades. Inga stackars människor kom ut. Där fick de sitta i sex timmar. Typ. I SEX TIMMAR! Fattar ni?!
Det var inte jag som satt fast i en hiss. I sex timmar. Som tur var. Men varje gång jag åker hiss här på jobbet tänker jag på incidenten. På den panik jag skulle få om det var jag.
Men nu så. Nu har de dragit lärdom av det inträffade. Och installerat hjälp. En plan. In case of emergency... Så nu känns allt tryggt och lugnt igen. För nu finns det en ficklampa i hissen. Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar