Jag jobbade hemifrån på förmiddagen eftersom jag skulle på utvecklingssamtal med de stora barnen kl 13 och kl 13.30. Att fröknarna samordnar så att vi får tider efter varann trots att tvillingarna går i olika klasser är guld för familjelogistiken. Men man kan säga att det blev rätt körigt ändå...
Efter utvecklingssamtalen - som för övrigt är helt olika de kvartsamtal jag själv fick uppleva när det begav sig - åkte jag hem för att jobba en stund till. Innan kvällens AKTIVITETER tog vid. Tre barn. Fem aktiviteter. Och en mamma.
Nu hade det ju toksnöat så jag började med att skotta uppfarten. Och hann jobba en kvart innan det var dags att dra igen. För dottern hade sin första sånglektion idag och jag hade lovat att följa henne dit. Så att hon skulle hitta och komma rätt. Tanken var att få med Lill-Tjorvas redan nu, men eftersom jag tydligen ätit upp den marginal jag hade så fick han vara kvar till nästa vända. A-son hängde dock med i bilen till sin basketträning.
När son och dotter är avlämnade åker jag tillbaka till dagis och hämtar Lill-Tjorvas. Vi hinner lagom tillbaka till dottern när hon är klar och vi tre tar en kaffe och en macka på Statoil. Innan färden går vidare. För dottern ska på orkester och lillebror på simskola. Vi lämnar av syster. Vi badar i en halvtimme. Sen åker vi till orkestern och hämtar trombonen som dottern lämnat kvar, eftersom hon rusat vidare till basketträningen.
Vi passar på att käka en korv och handla lite mat och gå på toa två-tre gånger i centrum innan det är hög tid att hämta dottern i baskethallen. A-son har med nöd och näppe tagit sig hem själv och kl 20 står middagen äntligen på bordet. När det egentligen är dags att sova… Till slut när alla barn har knoppat in kan mamman fortsätta jobba. Som om ingenting har hänt.
Men vart var pappan då? I all denna logistik? Jo, han var på kurs i livräddning!
Den första han fick livrädda var den utslitna mamman...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar