För denna plötsliga egentid är inte helt planerad. Det passade bra. Och vi har ingen kattvakt. Ju. Och det finns alltid nåt att göra. Alla mina projekt. Jag kan hålla på med foton. Jag kan städa kartongrummet. Jag kan fixa rabatten. Eller jag kan äta glass och läsa en bok. Slappa. Träffa vänner. Bara jag planerar och tänker efter vad jag vill. Vad jag verkligen vill utnyttja tiden till. För tiden måste ju utnyttjas. Det här är en chans. En möjlighet. Ta vara på den och gör nåt bra. Tänker jag maniskt.
Samtidigt som jag ojar mig över att jag inte är med familjen. Nu när vi har semester samtidigt. Då ska vi väl passa på att umgås. Allihopa. Och allt kul som de ska göra som jag missar.
Så jag sätter mig vid datorn. I tystnaden. Och skriver ett inlägg här. Det är nåt jag verkligen vill. Men sen då? Nu då? Nu måste jag skriva listor. Planera. Verkligen tänka efter. Känna efter. Vad vill jag?
Hjääälp! Jag vill inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar