Idag tappade jag bort min mor i skogen. Och jag tappade bort henne på riktigt. Och jag jagade upp mig jättefort. För hon var borttappad.
Först var hon där 20 m bort. Och sen var hon inte det. Och jag ropade lite. 'Vart tog du vägen?' Tjoade. Hohoade. Ropade högre. Och högre. Och så ännu högre. Jag började irra runt. Leta. Ropa. Förtvivlad. Uppjagad. Att gå där i skogen. Och ropa 'Maammaa!' det allra starkaste man kan. Det snurrar en hel del bilder i huvet. Man hinner tänka en del. Jag sprang fortare. Runt runt. Hit och dit. Skrek. Grät. Markerade med en hink vart jag senast såg henne. Ringde min man. Innan jag skulle ringa Missing People... Typ.
Sen hittade jag henne 800 m bort. Som om ingenting hade hänt. Hur snabbt kan en 81-åring gå egentligen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar