De bilder som berörde mig mest, och som fick mig att gråta, var dock Magnus Wennmans utställning 'Där barnen sover'. En bild, ett namn och en kort beskrivning gav en inblick i barn på flykts situation just nu. Det som sker runtomkring oss. Flyktingkatastrofen. Oerhört gripande. Barn ska inte behöva sova i otrygghet. Föräldrar ska inte behöva se sina barn rädda, jagade, ledsna.
Det gör ont att se bilderna på barnen. Men de hjälper oss att förstå vad som sker. Och att vi måste agera. Vi måste hjälpa barnen och deras familjer. Nu. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar