Jag berättade ju aldrig hur det gick för stackars Charlie. Ja pippifågeln som tjejerna hittade. Hen lever inte längre. Tyvärr. Vildis var uppe hela första natten och matade pippin varje halvtimme. Nästa dag skulle mamman jobba hemma. Motvilligt gick hon med på att ta sig an Charlie. Eller motvilligt förresten... Hon hann ju knappt jobba för att hon var tvungen att springa och titta till den lilla fågeln var och varannan stund.
Och nåt rätt måste vi ju ha gjort eftersom Charlie ändå klarade sig så pass länge. Men efter skolan när dottern stod och matade så var det tydligen kört. Charlie kippade efter andan och föll död ner. Sorgen var ett faktum. Igen. Nu undrar dottern om hon kan få en katt som kompensation...
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar