Saker vi inte trodde vi skulle göra ihop

Vi har fått en ny familje-aktivitet. Något vi samlas kring varje kväll. Först med barnen, men sen också jag och min man. Vi får en stund för oss själva. Då vi kan prata om allt möjligt. Om vad som händer i veckan. Vem som hämtar vem. Vem som skjutsar vart. Vem som ska vabba. Ja sånt som äkta makar tycker om att prata om. Samtidigt som vi med varsam hand kammar varandras hår. Med luskam...

Ja! Ni läste rätt! Vi har alltså fått nya husdjur vi inte vill ha. Som vi inte bett om. Det började med att äldsta sonen klagade på att det kliade i huvet. 'Haha. Du kanske har fått löss.' Skrattade mamman. Men vi kollade och kammade lite sporadiskt och hittade inget. Puh...

Nästa dag ringer dottern från skolan. 'Mamma. Det kliar så i huvet. Jag tror jag har fått löss.' Nu skrattade inte mamman längre. Utan hon åkte till Apoteket och skaffade vad som behövdes för en ordentlig avlusning. Och vilken high score. 4 av 5 familjemedlemmar hade en eller flera små rackare i håret. Min man har en lättskött frisyr, kan man säga, så där får inga löss plats. Men jag! Jag hade en lus i håret! Som kröp omkring och funderade på vart den skulle boa in sig... Fatta vad obehagligt!

Så nu står vi varje kväll. Min man plockar ömsint med kammen i mitt hår. Vi pratar om ditt och datt. Han hittar inga löss längre, men vi fortsätter ändå. Det är ju så mysigt. Vi har liksom blivit som värsta ap-familjen...