Snuttefilm

Han springer fram och tillbaka under repet som är uppsatt vid ingången. Fram och tillbaka. Vi står och väntar på att bli insläppta på bion. Första bion. Jag är mycket förväntansfull. Lill-Tjorvas fattar ingenting. Sen kommer biljettkontrollanten. Jag ger Lill-Tjorvas hans biljett och säger år honom att visa den för kontrollanten. Lill-Tjorvas ser skräckslaget på mig och på kontrollanten. Till honom? Är du inte riktigt klok? Nä. Så jag lämnar biljetten. Och vi går in i mörkret. Och Lill-Tjorvas börjar ana vad som är på gång. Vi ska se på tv. En stor tv.

Nu är vi båda förväntansfulla. Och lite fnissiga. Men den verkar trasig. Tycker Lill-Tjorvas. För den börjar aldrig. Istället byter strålkastaren färg. Blå. Grön. Rosa. Gul. Röd. Blå. Grön. Rosa. Gul. Röd. Lill-Tjorvas kan alla färgerna och berättar för övriga i salongen vilken färg som för tillfället lyser.

Men så plötsligt släcks ljuset helt. Russin-paketet är redan tomt. Men det gör inget. För nu börjar filmen. Fem små korta filmer under benämningen 'Snuttefilm'. Jamen hallå. Till och med en två-åring måste tycka att namnet är lite töntigt. Men filmerna är bra. Vi hänger med i handlingen och kommenterar högt vad som händer. Mest Lill-Tjorvas. Vi får se Apan som är rädd för en hund. Simons tokiga anka som kan flyga. Vilka som är uppe på natten. Nallen Nelly som rymmer hemifrån. Och lastbilen där alla får åka med.

Jag lutar huvudet och det dåliga samvetet mot biostolen och tänker på vilka filmer han ser hemma. Vilket tempo det är i dem. Eller hur han brukar kolla på när syskonen spelar Skylanders... Brrr...

'Det var riktigt roligt med Snuttefilm', konstaterar Lill-Tjorvas när vi går ut. 'Riktigt roligt'.