Gaaaah

Så kommer jag hem. Och det har äntligen hänt. Efter många samtal med tjat och gnat så har målarna målat klart i nya lekrummet. Mitt samtal igår hjälpte tydligen. Det blev verkligen klart till helgen. Äntligen! Som vi har väntat!

Jag rusar in i rummet. Och så... Gaaaah! De har målat med fel färg! De har tagit samma färg som i köket. Grått! Det skulle ju vara Stockholmsvitt! Och jag blir så trött. Så trött så trött så trött. Och besviken. Det skulle ju vara klart nu. Inte fel. Och visst - grått eller vitt i ett lekrum gör ju inget egentligen. Men det är fel. Det var inte det vi sade. Det är inte det vi betalar för. Sen har vi en brun bäddsoffa som ska in i rummet. Och här är jag känslig. Brunt och grått är no-no. Det går icke. Inte ens i ett lekrum.

Men jag orkar inte. Jag orkar faktiskt inte. Jag vill inte ha hit dem en gång till. Det kommer att ta veckor. Jag vill inte. Jag vill flytta in alla saker och få ordning. Mitt i mitt utbrott av Gaaah-ande och stönande och osande så säger Vildis snusförnumstigt att 'Mamma - det finns faktiskt värre saker som kan hända...' Hmpff. Vem har sagt det...?

Jag ringde inte till hantverkarna ikväll. Jag måste känna efter om jag verkligen vill att de målar om. Om jag orkar det. Och om det är värt besväret. Men någon större ersättning för sitt dåliga jobb lär de inte kunna förvänta sig... I morgon ska jag ringa. Men jag ska också syna varenda centimeter i rummet. Hade de målat med rätt färg hade jag antagligen inte märkt nåt, men kollar man noga ser man många bubblor och andra skavanker i väggen. Plus att de missat en hel dörrkarm...

'KLÅPARE' ekar det i det tomma... grå... rummet...