Bara vara

Det händer så mycket hela tiden. Vi bokar resor och vi flänger runt. Vi packar om och vattnar blommorna och drar vidare. Det är så mycket man vill hinna med. Så mycket man vill se. Så mycket man vill att barnen ska få uppleva. Så mycket man vill visa dem.

När jag var liten åkte vi till stugan på sommarlovet. Och sen var man där. På sin höjd åkte vi till Åland några dagar. Vi badade, lekte, tränade in fantastiska shower, spelade minigolf, läste, jagade mygg och lite senare jagade vi även killar. Mormor & farmor & farfar bodde i närheten så de träffade vi då och då. Kusinerna var bästa kompisarna.

Jag kan sakna det upplägget. Nu har vi far- och morföräldrar i olika städer. Inte långt borta, men sisådär en 20 mil att åka. Och förutom de besöken vill vi hinna åka på semester i olika konstellationer. Med vänner, med ett annat gäng, med släktingar, med varsitt barn, tillsammans och så vill vi ju vara hemma också. Och bara vara. Som vi knappt vet hur man gör. Bara vara?

Det finns så många måsten. Legoland, Skara Sommarland, Astrid Lindgrens Värld. När jag var liten åkte vi till Legoland en gång. Och det är ett minne för livet. Vad kommer mina barn komma ihåg? De proppas fulla med upplevelser och action. Det händer saker hela tiden. Det måste hända saker hela tiden. Annars kommer det genast ett 'Jag har inget att göööra...'

Och visst. Jag curlar dem inte hela tiden. De får faktiskt ha tråkigt. Och jag tycker det är bra att de får ha tråkigt. Men ändå. Varför dras vi med i hetsen och stressen?

Jag var ute och åkte i min barndoms sommarby. Där kusinerna bodde. Där vi lekte som små. Jag såg två tjejer sitta på gräsmattan. Framför sig hade de ordnat blomblad i små högar, i långa rader, på små löv. Det var så vi lekte. Vi lekte affär och 'bo-i-olika-hus'. Jag har aldrig sett mina barn leka på det sättet. Och ändå bor vi mitt i naturen, mitt bland träd, bär och berg. Måste man visa dem? Sätta igång dem? Men det gjorde ju inte våra föräldrar...

Sen inser jag ju att tiden förändras. Våra barn är påhittiga på andra sätt. De gör orienteringsbanor, hittar på Pokemon-spel, ordnar EM i kicka fotboll och bygger djurparker med Kapla-stavar. Jag kanske inte ska vara så orolig. Det jag kan göra dock. Är att inte flänga runt. Inte jaga poäng och sevärdheter. Inte göra allt och lite till.

Den här veckan är vi bara hemma. Vi övar på att bara vara. Går sådär.