Jag spelade basket en gång i tiden. Aldrig på hög nivå. Började när jag gick i sexan och slutade typ i gymnasiet. Spelade i B-laget i Viksäng Basket. Någon bolltrollare var jag aldrig, men hade nog öga för spelet. Och tog returer.
Nu - 20 år senare - har vi dragit ihop ett gäng tanter, damer, tjejer, brudar som tränar och spelar ihop en gång i veckan. Några har inte spelat på 10-20 år och några unga pigga slutade för typ 2 år sen... Och jag kan bara säga. DET. ÄR. SÅ. KUL! Alltså - vi pratar superkul. Asroligt. Hellajbans. Typ det roligaste jag har gjort på länge.
Första träningen fick jag lite ont under hälen. Detta har eskalerat. Jag har förstått att det har med mina skor att göra. Och jag har googlat mig till diagnosen hälsporre. Sen slutade jag läsa. Tror det är nån sorts inflammation som är mycket svår att bli av med. Det enda som hjälper är vila. Så jag blundade och tränade vidare...
Idag kan jag knappt gå för det gör så ont. Jag ska till läkaren vid tio och få en dom. Så nu kan jag bara säga. JAG. ÄR. SÅ. HIMLA. BESVIKEN! När jag äntligen äntligen hittar något jag brinner för. När jag äntligen äntligen tränar och har kul samtidigt.
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
1 kommentar:
Jag har haft hälsporre och det är lättfixat om man går på rätt behandling. Jag gick till Naprapaten Martin Blaus och var bra på 2 veckor. En kompis sa att han blev bra av att smörja med någon av smärtsalvorna men jag tror Martin är bättre. Man kan boka tid till honom direkt på nätet. Han är bäst :-)/ Kristina
Skicka en kommentar