Bonde söker fru

Besvikelsen förra veckan när jag skulle kolla avslutningen av 'Bonde söker fru'. Och inser att det inte är nåt den onsdagen. För det är nån jädrans fotboll. Med nån jädrans Zlatan. Så jag fick vackert vänta på finalen. Ända till nu. Det är inte många tv-program jag följer, men 'Bonde söker fru' har jag följt i år. Och jag har sedan länge bestämt vem de ska välja...

Men det är ju ett väldigt märkligt koncept. Det här att ta hem ett gäng tjejer till gården. Att gå på date med allihopa. Flirta lite. Pussa lite. Och så sitter tjejerna där och blir kompisar på låtsas. Men konkurrerar och blir svartsjuka egentligen. Om jag nu var en av dessa tjejer skulle jag vara oerhört svartsjuk. Och speciellt om han skulle hålla på och pussa på flera stycken. För att han har så svårt att bestämma sig. Jamen pussa inte nån förrän du bestämt dig då. Man kan ju inte pröva sig fram. Inte när de andra tittar på i alla fall. Men jag är väl lite gammalmodig där.

Nåväl. Årets bönder är mysiga på olika sätt. Den till synes lite tafatta men oerhört snälla Klas. Jag beundrar verkligen hur respektfullt han hanterat sina olika damer. Den verkligt tafatta Sven-Arne. Som är bränd och rädd och så oerhört blyg. Alltså oerhört blyg. På ett förstås charmigt sätt så tjejerna vill ta hand om honom. Sen den lite slemmige Johan. Det är han som pussar runt och provar sig fram. Ocharmigt om du frågar mig. Och så charmknutten själv. Bengt. Mysfarbrorn med tomteskägg och plirande ögon och kluckande skratt. Jag förstår att tanterna blir prilliga.

Ikväll bestämmer vi oss. Jag menar. Ikväll bestämmer de sig...