Aj då. Det blev dramatik. Jag valde tidningsrullen i alla fall och satsade på snabbt och smärtfritt. Och misslyckades totalt. Den feta, trötta getingen gick av på mitten. Och den ena halvan försvann. Jag letade noga, för vem vill ha en halv död geting på golvet...
Efter ett tag hittade jag framkroppen. Den kom sakta krypande över golvet. Utan bakkropp och med anklagande blick kröp den emot mig. En halv levande geting är inte heller nåt jag vill ha på golvet...
Nu är det över på riktigt. Det är jag säker på. Jag har sopat upp alla kroppsdelar. Och ingen del rörde sig. Där tappade jag en hel del poäng i himlen känner jag.
Undrar hur många kompisar den har här i huset... *ser mig över axeln*
Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar