30 ryssar...

Jag och A-son har gjort vår årliga utflykt med övernattning. Förra året fuskade vi lite och åkte till Fjäderholmarna på teater och så sov vi hemma. (A-son och jag). Året innan dess tältade vi på en camping (Campingsemester) och det gjorde vi året före det också. Och spelade minigolf förstås. I år var det dags att utmana oss lite. Eller rättare sagt utmana mamman lite. Och tälta i skogen. Ute i det okända. Ingen camping. Ingen närhet till folk. Inget sorl från husvagnar. Bara vi i ett tält i ingenstans i mörkret...

Har jag sagt att jag är mörkrädd?

Vi hyrde en kanadensare och packade båten full med svarta sopsäckar (med tält, sovsäck och mat.) Sen for vi iväg utefter kanalen. Spegelblankt vatten, lummig grönska, porlet från paddlar. Bara jag och A-son. Och en och annan motorbåt som försökte stöka till det för oss... Efter ett tag slutade vi ändå hålla andan i svallvågorna... Vi välte ju faktiskt inte!

Målet var en badplats några kilometer bort. Vi hade inte varit där förut, men ryktet och kartan sade att där skulle det gå att tälta. Men kartan sade inget om att det var lördag och soligt och varmt och att 30 ryssar hade tänkt ha en liten tillställning vid badet. 30 ryssar och några plattor öl och en hel del flaskor i ofärgat glas. Hmm. Vi rekade efter en lämplig plats för tältet på behörigt avstånd från raglande ryssar. Men ljudet kom vi inte ifrån. 30 ryssar, efter några plattor öl och en hel del flaskor i ofärgat glas, kan nog låta en del framåt småtimmarna. Gissar jag. Precis när vi ska njuta av vår ravioli i solnedgången...

På vild chans hoppade vi i kanoten igen. Vi paddlade uppströms en 6-700 meter och hittade en hög klippa mellan vassruggarna. En perfekt klippa för ravioli och kvällssol, men var ska vi då bo? Vi såg en smal glipa i vassen, äntrade stranden och gick upp på klippan. Och där uppenbarade sig en perfekt platt liten tältplats under tallarna, med klippan som altan och uteplats. Och inte en enda ryss så långt ögat nådde.

Vi slog upp vårt tält och dukade upp med vegetarisk ravioli (vi hade visst lite bråttom när vi handlade), ljummen iste, lördagsgodis och pulverkaffe.

Som avnjöts i tystnaden i solnedgången.

Sen låg jag förvisso hela natten och lyssnade efter fulla ryssar som kanske skulle förirra sig ända bort till oss... Men det gjorde de ju inte. Inte en enda.