Livlig fantasi?

Den här oron jag dras med. Att alltid tro det värsta. Att alltid fundera på vad som skulle kunna hända. Allt som kan gå på tok. Potentiella mördare som strövar runt i skogen till exempel. Blixtar och åskar som antagligen slår ner precis här. Den där fästingen som alldeles säkert smittar med TBE. Och att till exempel 30 ryssar på fest är helt livsfarliga. Inte nödvändigtvis för att de är ryssar utan för att de har fest... Eller att jag helt plötsligt ska få ett astma-anfall när jag sover i tält mitt ute i skogen. Fast jag aldrig har haft astma förut... Snacka om fel fokus...

Men däremellan njöt jag...