Glada miner och fina linjer

Den största glädjen var ju förstås inte att hon hoppade så långt. (Om det nu är långt för hennes åldersklass - hon vann inte så bäst var hon inte). Eller ens att hon förbättrade sig så pass mellan hoppen. Nej, det härligaste var att se stoltheten och glädjen i ögonen när hon hörde att hon kom längre än förra gången. Hur hon studsade och hoppsade tillbaka. Hur hon tyckte det var kul att vi faktiskt åkte på den hära tävlingen. Hur hon kunde fokusera. Och hur hon stod och småpratade med andra tjejer från andra klubbar.

En annan rolig grej var alla linjer jag tog kort på...