Ingen utsikt

Det värsta med att barnen ville ha eget rum är att vi fick flytta ner och jag förlorade min havsutsikt. Där som jag stod och mediterade varje morgon. Där jag insöp lugnet och styrkan från havet. Gjorde jag ju inte. Men nu saknar jag den i alla fall. Min utsikt. Hela anledningen till att jag föll för huset. Men A-son var generös idag. Han sade att jag får komma upp och kolla när jag vill. Själv drar han inte ens upp rullgardinerna. Vilket slöseri på min utsikt.