G som i gemenskap

Jag har kollat på The Voice Sverige på fredagar. Jag tycker det är bra. De är positiva. Folk sjunger bra. Alla är glada och jag mår bra. Jag gillar att må bra. Nu har förvisso utröstningsdelen börjat. Men då gråter Ola Salo när han måste välja vem som åker ut. Så då blir jag lite kär i Ola Salo igen och tycker att allt är fint.

Sen är ju Magnus Uggla med. Världens coolaste kung Uggla. Han har ju typ alltid funnits. När jag var ung så var han där. Vi lyssnade på Astrologen och Hand i hand. Sen hade en kompis en äldre syrra. Och hon hade ju också lyssnat på Uggla. Så vi lyssnade på hennes skivor med Bobbo Viking och Hallå. Efter det kanske jag inte har lyssnat så noga, men nog sjutton har han funnits där hela tiden med nya låtar och nya skivor. Snarlika men i sitt eget slag.Och nu sjunger han duett med Carola. The voice herself. Imponerande.

I ett av programmen. The voice alltså. Fick han in sin legendariska kommentar från filmen G. I samband med att nån ångrade sig för att han inte hade tryckt. 'Det skulle du ha tänkt på lite tidigare...' Tystnad. Sen asgarvade Ola Salo. Och jag undrade om någon där överhuvudtaget fattade. För jag satt och hoppade i soffan. Men hallå. Det är ju från filmen G. Fattar ni. Det var ju askul. Och kände mig nöjd för att jag för en gångs skulle hängde med. Liksom.

Sen dess har jag inte kunnat släppa det. Jag går och tänker på filmen G. G som i gemenskap. Alla karaktärerna. Hur jag var kär i Joakim Schröder tills han klippte sig. Hur min kompis var kär i Niels Jensen. Och låtarna. Hundarna brinner. Tre vilda hav. Den sista sjöng jag och mina kusiner högt över nejden när vi hyrde duschen vid minigolfbanan på sommarstället. Så att alla skulle höra. Och för att vi sjöng så bra. Och för att vi var så snygga. Vilka minnen! Vilken nostalgi!