Vad hände?

Bild från http://www.robertgustafsson25.se/

Aaah, fredagsmys tänkte man igår. Popcorn, soffa, The Voice på TV... Men icke. Sån är inte jag. Nej, jag äter fin middag på Hasselbacken lite spontant så där. Sen en sväng till Cirkus på Robert Gustafssons jubileumsshow. Bara så där. För att jag kände för det.

Nej, så var det ju inte. En kompis ringde och hennes man var sjuk och de skulle gå på Robert Gustafsson. Och som den goda vän och kamrat jag är så ställde jag upp. Jag hoppade in som reserv och jag skötte mig fint. Jag körde nämligen.

Vilken helkväll. Vi satt på rad 1, plats 1 och 2. Det var vi och Robert kan man säga. Jag var lite orolig att han skulle prata med publiken och så, men vi klarade oss. Showen var bra. Jag skrattade högt. Han är dråplig, uttrycksfull och knasig. Det var kul att återse illern Göran och roligast var Tony Richardsson. Han var nog allt lite bitter ändå.

Starkast intryck gjorde den gamle, gamle mannen som dansade med sin rollator. Oändligt gammal, oändligt långsam och oändligt ensam.