Rimmar illa?

Man måste bara älska den här kreativa texten av Sakarias. 

'Uppe tidigt, dricker smoothies
En ny dag, let's do this
Kläderna ser ut som godis
Den här känslan är utomjordisk'

Grattis pappa

Jag är en sväng till mamma och passar på att rensa lite bland pappas papper. Det verkar som att jag har gett honom en hel del fina presenter genom åren... Undrar om han sparat dem för att han fortfarande väntade...

Good enough?

Jag står i köket och förbereder morgondagens luciafirande. Det är bara lilleman som ska lussa. De lussar utomhus på fredag eftermiddag hela förskolan tillsammans. Och jag kan bara konstatera att så vidare mysigt att stå ute i regn och blåst en mörk december-eftermiddag är det inte. Luciatåget i sig är ju gulligt förstås. Men glöggen och pepparkakan i snålblåsten efteråt är inte särskilt lockande. Och alla föräldrar som trängs och ska fram och inte fattar att om alla tar ett steg bakåt så får alla se sin lilla ögonsten.

Lill-Tjorvas var Lucia förra året. I år blev han förtjust i den stiliga stjärngosse-struten när han fick syn på den, så i år blir det stjärngosse med strut och stjärna. Och med ett lucialinne flera storlekar för stort för att gå över overallen. Det säger sig ju självt att det liksom inte blir lika noga då. Eller?

Jag minns hur mamma stod och strök våra lucialinnen. Jag minns det mjuka, lena tyget. Fortfarande varmt och det doftade nystruket.

Nu står jag här. Och tejpar upp det knöliga lucialinnet så han inte ska trampa på det när han traskar omkring i leran. För hur noga är det när det är skumt, regnigt och bylsigt och med redan skitiga overaller? Vitt som vitt liksom. Och stjärnan som bara ramlar av. Det går ju att lösa med tejp det också. Syns inte på håll. Good enough.

På samma gång som jag tycker det är bra att kraven sänks, att man gör det man hinner. Det blir bra ändå. På samma gång kan jag sakna noggrannheten, äran i ett välstruket, väldoftande lucialinne. Med påsydd spets.

Men då måste de sjutton börja fira Lucia inomhus...

Kalabalik i bastun

Vi fick oväntat besök igen. En liten stackars mususling hade letat sig in i badrummet och den dörrlösa bastun. Dörrlös eftersom den används som förvaringsrum för blandade träningskläder. Och därför också ett lätt mål för en ensam mususling. Dottern skulle just hämta sig en träningskläda då en liten mus fick brått därifrån. Upp sprang den ur lådan där dottern stod och höll i en tröja. En smärre chock för den stackars dottern. Och troligtvis för den stackars mususlingen också. Och mamman var inte bättre hon. På tå och med långa armar lyckades vi packa gympapåsen och sedan stänga och låsa dörren till toan... Så var det problemet inte alls löst...

Efter uppbyggande telefonsamtal med maken dristade sig mamman till att ställa in en redan apterad musfälla en armslängd in i bastun. Sen stängde hon dörren och låste. Och gick inte in i badrummet på hela dagen.

På kvällen återsamlades familjen och musdebaklet måste tas om hand. Vi måste hitta hålet. Vi måste hitta musen. Försiktigt, försiktigt flyttade vi alla lådor med träningskläder. För att hitta spår. För att hitta möjliga flyktvägar. Men inte trodde vi den stackaren skulle sitta kvar där i hörnet. Och titta upp med sina musiga ögon och sin darrande nos. Nu var det min tur att få hjärtat i halsgropen och skrikande rusa ut. Visst de är små, men hundan så äckliga.

Sådärja. Mususling lokaliserad. Och barnen har kompisar hemma som alla vill se, rädda och helst behålla musen. Det tas fram lådor, hinkar, handskar, mössor - alla möjliga tillhyggen och verktyg för att fånga in eller svepa med sig musen ut till friheten. Inte döda. Inte först.

Och inte visste jag att mususlingar kan hoppa en meter rakt upp i luften. Det var inte bara jag som gallskrek och sprang ut när den hoppade första gången. Det var ett fönster emellan men ändå. Så snabbt. Så högt. Så äckligt.

Nåja, jagandet hjälpte inte. Friheten förstod den inte att den kunde nå. Innan kvällen var slut var stackars mususling borta. Fri på ett högre plan kan man säga...

Bildbevis

Måste ju skryta vidare om kreativiteten i helgen. Sade jag att vi bakade både Lusse-bullar och pepparkakor?! Och ja, det blev visst lite nyttigt mellis-bröd och müsli oxå. Ibland är jag helt otrolig...



Dock är det Vildis som gjort de snygga färgglada pepparkakorna. Och A-son skapade största och coolaste pepparkake-basketbollen.



Och så Lill-Tjorvas smällkarameller och girlanger. I fritt valda färger. Det har aldrig varit så julfint hos oss så här tidigt förr... Vad händer? Nåja, julstressen infinner sig nog ändå.

Julemys

Så blev det då äntligen december och första advent och allt. Nu blir det snö och julpyssel och tindrande barn. Inget mer november-grått med truliga barn och tjatiga föräldrar.

Vi gick ut hårt redan igår. Vi pysslade girlanger i julens färger lila och gult. Vi gjorde smällkarameller med riktigt godis i. Vi glömde köpa saffran och åkte en extra sväng till affären. Vi bakade pepparkaks-kameler, jul-giraffer och basketbollar. Vi gjorde tjocka, feta lussebullar. Och vi hade en uppvisnings-mysig familjedag. 

Här ser ni en smällkaramell med riktigt godis i. Kom ihåg den. Den försvinner kanske snart... Röran på golvet upptäckte jag när jag blev misstänksam över Lill-Tjorvas snabba åtgärd när vi behövde en tom toarulle till pysslet...