Slut på såsandet

I morgon börjar jag mitt nya uppdrag. Jag är mycket lycklig och lite nervös. Som sig bör. Så det är nu jag kan börja ångra allt jag inte gjort och gräma mig över att jag aldrig hinner nåt... Bye bye.

Lunchpromenad

Babysim Extra Large

Ni trodde att jag hade slutat tjata om det där huset på Gotland?! Men det var bara en sak till. Poolen. Den coola poolen. Alltså. Den har ett fönster under vattnet. Står man i källarvåningen så kan man titta in i poolen. Hur coolt är inte det? Och hur smaklöst?

Och oj, vad många bild-idéer vi hade med teamet. En gruppbild förstås. Hela teamet under vattnet. Lite konstsim kanske? Men sen när det kom till kritan var det ingen som ville ställa upp på bild under vattnet. Det var bara jag som inte kunde släppa det...

Äntligen fick jag den där gulliga babysimbilden som alla tar på sina barn. Fast på mig själv. Gulligt!

Och så maten

Alltså jag kan inte släppa det där huset på Gotland. Hon vi hyrde av är kock och lagade all maten. Närodlat och närfångat. Maten serverades i hennes glasveranda vid havet. Även här slogs man av den genomtänkta inredningen och dukningen. Ljuvlig mat till en ljuvlig utsikt.



 

Coolaste stället

Jag var med jobbet till Gotland i helgen och vi bodde på coolaste stället. En lyxvilla från 70-talet. Minsta detalj stämde. Vävtapeten, duken, prydnadssakerna. Och värsta coola poolen. Helt underbart och jag kan varmt rekommendera stället. Villa Salthamn heter det. Kanske lite dyrt att hyra privat, men går man ihop några familjer så funkar det. Det finns 20 sängplatser. Och en cool pool. Vilka ska med?

Vad vill jag? Vem är jag?

Jag tror jag fått en släng av höstångest. Ni vet sån där 'vad ska jag bli när jag blir stor'-ångest. Alla möjligheter man har. Alla val man borde göra. Alla drömmar som bara blir liggande. Och alla odefinierade drömmar. De där som man vet borde finnas, men som man inte hittar. Som man ser att andra hittar. Och satsar på. Stressen över allt som alla andra gör. När jag själv inte ens bokar tid hos frissan eller köper nya glasögon.

Facebook-ångesten.

När man vill köpa hus på Gotland. Bygga pool. Bli vegetarian. Skriva en bok. Cykla Vätternrundan. Hålla föredrag. Sitta på ett stamfik. Ha grannfester. Lära känna andras ungar. Gå en fotokurs. Flytta till Söderbärke. Vara härlig och konstnärlig. Sprallig och spontan. Bara få brinna lite.

När man letar och inte vet vad man letar efter.

Så känns det.

Sommarlycka - motsatsen till höstångest...

Vad hände?

Jag har drabbats av den stora vardagen. Jag fick jobb och då skulle man hinna med allt möjligt helt plötsligt. Som att jobba till exempel...

Och min lilla blogg ligger här alldeles ensam och bortglömd. Inte ett endaste skrytinlägg på över en månad. Trots att det finns så mycket att skryta om. Och inte ett endaste klagoinlägg. Eller avslöjande. Eller en knasig anekdot. Eller en finstämd bild. Ingenting. Tomt. Nada. Antagligen saknar jag det mer än ni. Eller du? Eller någon? Hoho?! Är ni kvar?!

Här är i alla fall ett exempel på typiskt skrytinlägg med en bild från konferensen på Mallis med nya jobbet... Ja, visst är det synd om mig...

Jag är lyckligt lottad

Det glömmer jag bort att tänka på ibland. När jag klagar på hur långt bort vi bor. Här är några bilder från dagens promenad med Lill-Tjorvas. I sakta mak. I strålande sol. Till koltrastens kvitter.

Omtag i fotoröran

Nu behöver jag hjälp. På vilket sätt ska jag organisera mina bilder? Jag tar miljoner bilder. Tusen biljoner triljoner bilder. Som ligger på min dator och några extra hårddiskar. Sorterade i mappar per datum med en kommentar på mappen vad den innehåller. Och uppdelat per kamera, dvs Nikon och iPhone. Det är sorteringen och den hjälper mig föga.

Jag använder Photoshop Elements version 7 till fotoredigering. Har egentligen aldrig lärt mig det ordentligt men det funkar. Kan tänka mig att fortsätta med Photoshop i nån nyare version. Organiseraren använde jag i början, men tyckte den var lite knölig och när jag sedan flyttade en hel del bilder till en extern hårddisk så fick den spel och tappade alla kopplingar. Förstås. Jag använder också Photoshop Elements till design av cd-fodral, gratulationer, inbjudningar, affischer etc.

Samtidigt använder jag Picasa i vissa lägen. Tex när jag ska dela bilder med andra. Jag föll väldigt mycket för ansikts-igenkänningen, men det är ju ett härke att underhålla. Dessutom litar jag inte på att mina bilder inte plötsligt delas i Google+ eller nåt. Det hänger ihop för mycket utan att jag orkar fatta hur.

Jag har kollat lite på Photoshop Elements version 14 och kan tänka mig att fortsätta med den, men då även använda organiseraren. Och så skippar jag läskiga Picasa förstås.

Så nu vill jag höra era bästa tips på hur ni sorterar era bilder. Vilket fotoredigeringsprogram är bäst? Ska jag skaffa InDesign istället? Eller gå all in på Photoshop? Snälla hjälp mig. It's a djungle out there.

Fototävlingen

Det utlystes en fototävling lokalt i byn och jag kände mig manad att delta. Vad sjutton. I en liten lokal tävling kan till och med en glad amatör ha en chans. Som vanligt lite sent ute valde jag snabbt ut tre bilder som jag tyckte passade in på temat 'Speglingar'. Och jag valde inte ut speglingar i vatten eller snygga solnedgångar utan tolkade temat som speglingar oss människor emellan.

Det visade sig att alla som lämnat in bidrag kom med på utställningen och vi bjöds till invigning där vinnaren skulle koras. Jag förstod förstås att jag inte skulle vinna, men var så nyfiken att se mina egna bilder på en fotoutställning, att jag åkte dit till invigningen.

Och jag höll på att sjunka genom jorden när jag gick runt och tittade på alla bidrag. Otroligt fina bilder, genomtänkta med rätt ljus och efterbehandlade enligt konstens alla regler. Alla andra var för sjutton riktiga fotografer. Och så satt min tre vardagsbilder där och stack ut. Förvisso helt ok i innehåll, men långt ifrån de andra rent fototekniskt. Så jag skämdes lite, men var ändå stolt över att jag vågat.

Det var tre personer i juryn, en fotograf och två konstnärer. Och döm om min förvåning när de, förutom att kora en vinnare, dessutom delade ut tre hedersomnämnanden. För de hade inte kunnat komma överens. Om konstnärerna hade fått bestämma hade jag kanske tom vunnit. För de tyckte så mycket om min tolkning av temat. Men fotografen tyckte inte de räckte fototekniskt. Så de kompromissade. Och jag fick ett diplom.

Så plötsligt var det helt ok att mina bilder satt där på utställningen. De platsade. Och nu är jag helt taggad att lära mig mer teknik. För tänk om jag kunde efterbehandla bilden eller ställa in kameran så jag får rätt slutartid och ljussättning och allt vad man nu ska tänka på. Hur bra skulle det inte bli då?!

Foto- och matmässa

Min första Fotomässa. Tanken har slagit mig förut, men i år var första gången jag gjorde slag i saken. Jag tog dottern med mig och vi var ute efter att inspireras, beröras och fascineras. Av bilder. Inte av kameror. Eller objektiv. Stora objektiv. För i mina ögon var det en ganska teknisk mässa. Visst, det var en liten utställning, och det fanns säkert en hel del intressanta föreläsningar. Men det här är en mässa för proffs. Fotografer som gillar prylar. Och mest killar om jag ska vara ärlig. Inget för en glad amatör som tror sig ha känsla för bilden, men som skiter i tekniken...

Men vi hade ändå ett par kassar med oss hem. Med chips, lakrits och granola... För det var matmässa samtidigt. Och den fick man på köpet. Matmässa förresten. Troligtvis mer en vinmässa... För 80% av montrarna handlade om vin. Folk gick med en liten röd påse i ett snöre runt halsen, där de kunde förvara glaset, och sen gick de runt och provade 1000 viner och sniffade och himlade med ögonen och sade att det här...det HÄR var ett fint vin... Vildis och jag satsade mer på att provsmaka chips och glass. Och sade att det här...det HÄR var en fin glass...

Het?

Det tråkigaste med att bli uppsagd är nog ändå att ingen från jobbet har hört av sig efteråt för att höra hur det går och hur jag mår. Ingen enda. Det kanske säger en del om hur het man var...

Bilderna nedan är inte från jobbet, utan från den avslutande eldshowen på Kolmården. 

Kolmården levererar

Ända sedan Kolmården gjorde reklam för Bamses Värld i Bamse-tidningen har Lill-Tjorvas pratat om att han vill åka dit. Och sen pratade vi om det under hela sommaren utan att komma iväg. Men nu så. På höstlovet tillbringade vi ett par dagar på Kolmården. Och på Bamses Värld förstås. För djuren var inte särskilt intressanta för Lill-Tjorvas. Han tittade pliktskyldigast och undrade sedan var farmors berg var. Det som skulle gå ända upp i himlen. Förväntningarna var lika höga som farmors berg skulle vara...

Vi andra enades dock om att noshörningarna var coolaste djuret. Hur gigantiskt stora är de egentligen? Ofantliga. Men så tråkigt de har. Första dagen låg det två kolosser och stirrade tomt framför sig. Och rörde inte en fena. Vi tittade till dem nästa dag för att se om de rört på sig. För att kolla om de var levande och på riktigt. Då var det plötsligt fyra stycken kolosser som knatade omkring. Till och med Lill-Tjorvas blev imponerad när en av dem nosade runt på några bajshögar, valde ut en lämplig plats och sedan ställde sig med rumpan mot oss och bajsade. Ordentligt. Lill-Tjorvas konstaterade senare att det måste nog ha varit en tävling...

Sen var ju inte farmors berg högst i världen. Man fick inte ens gå upp på det. Däremot var det kul att åka honungsburkar, Skalmans bilar och skeppet Victoria. Och frågan är vilket som var läskigast. När Bamse kom gående eller att åka den lilla berg-och-dal-banan. Mamman tyckte dock det läskigaste var när Lill-Tjorvas sprang med full fart rakt in i hörnet på ett hus...

Safari-turen med linbana var dock inget att hänga i julgran. Man är liksom alldeles för högt upp och ser knappt djuren. Och girafferna hade gått in. Bättre förr när man fick åka bil genom parken...

Dessutom spelade de läskiga spökljud och isande skrik i högtalarna hela tiden, så Lill-Tjorvas var tvungen att hålla för öronen. Det var ju Halloween-tema på höstlovet. Och här hade Kolmården och Vildmarkshotellet verkligen gått all in. Vi snackar all in. Hela parken och hotellet kryllade av halloween-pynt, läskiga varelser, spöken, vampyrer och varulvar. De gled omkring, följde efter oss, sniffade på oss. Vi fnissade lite lagom hysteriskt och höll ögonen öppna. Roligast var dock att de dessutom hade varulvar och vampyrer i inhägnader för visning. Det satt skyltar med information om att man inte skulle mata dem med blod och där innanför gick varelserna fram och tillbaka och var vampyriga och varulviga. Roligt. Det fanns t.o.m en inhägnad för spöken. De syntes dock inte...

På det hela taget en mycket lyckad höstlovs-aktivitet. Alla var nöjda. Och mamman var orimligt nöjd över att ha bokat förköpsbiljetter till delfin-showen. Vi gled förbi den långa kön, fick VIP-platser och kunde dessutom passa på att smaska i oss fikat mamman hade packat ner. Alltså i förväg! Fika hemifrån! I en ryggsäck. Hur bra planerat var inte detta? Vilket hon påtalade ett flertal gånger under dagen. Tills ungarna t.o.m sade själva hur bra planerat och bokat allt var... Duktig mamma!

Fotografiska

Jag var på Fotografiska häromdagen. Såg bla fantastiska porträtt av Martin Schoeller. Enkla, nakna, nära bilder på kända personers ansikten som tex Zlatan och Julia Roberts. Väldigt fina och avslappnade.

De bilder som berörde mig mest, och som fick mig att gråta, var dock Magnus Wennmans utställning 'Där barnen sover'. En bild, ett namn och en kort beskrivning gav en inblick i barn på flykts situation just nu. Det som sker runtomkring oss. Flyktingkatastrofen. Oerhört gripande. Barn ska inte behöva sova i otrygghet. Föräldrar ska inte behöva se sina barn rädda, jagade, ledsna. 

Det gör ont att se bilderna på barnen. Men de hjälper oss att förstå vad som sker. Och att vi måste agera. Vi måste hjälpa barnen och deras familjer. Nu. Just nu. 

Stockholm Pride

Färgsprakande folkfest idag! Sång, musik och glädje fyllde Stockholms gator. Tillåtande, erkännande, bekräftande. Det kändes fint att få vara där. Blev märkbart berörd av 'Stolta föräldrar' och 'Marching for those who can't'.

Det är mycket väder den här sommaren...

Bästa semesterbilden

Nu när alla tagit sig hem från Cypern kan jag kosta på mig att njuta lite av semesterbilderna. Min absoluta favorit är förstås den här. Hur coolt?

Lite dumt dock att vi lovat Lill-Tjorvas att det inte finns några stora fiskar i havet och att han därför lugnt skulle kunna bada från båten. Det gjorde han inte, efter att vi entusiastiskt pekat ut hoppande delfiner för honom...

För hälsan

Nu har jag varit på ett sånt där riktigt skrytevent. Ett sånt där som man lägger ut på Facebook och Instagram både en och två gånger. Som man dessutom skryter om på sin blogg. Jag har nämligen varit på Hälso- och Träningshelg på Nässlingen. Ni hör ju. Vem vill inte skryta om sånt?! Fast jag får erkänna att jag var ganska skeptisk innan. Jag var rädd att det bara skulle vara en massa tränings-freaks som gör knut på sig själva av hurtighet. Såna som joggar två gånger om dan innan de går på gym och sen dricker en grön smoothie. Men efter att ha dubbelkollat både en och tre gånger så verkade det även vara riktat till såna som jag.

Har ni vart på Nässlingen? Inte jag, fast jag bor så nära. Och förutom att ön har ett kul namn så är det fantastiskt fint därute. Det är en ganska liten ö, med en konferensanläggning och stugor, fotbollsplan, restaurang och relax. Och så hav, solnedgång och vårblommor på köpet. Helt enkelt underbart.

Vi var ett gäng på 15 tjejer som samlades vid en brygga på Ljusterö. En båt hämtade upp oss och vi sneglade alla på varann för att bedöma hur vältränade och hurtiga de andra var. Väl ute på ön fick vi våra stugor. Med havsutsikt. Och sen var det dags för första passet. Löpträning. Det var skönt att höra att det knorrades på flera håll redan innan första passet och jag kände att jag nog platsade i skaran ändå. Och vilket kul pass. Annika från PT Hemma höll i all träning och en föreläsning under helgen. Hon hade förberett ett kort löp-pass i lugnt tempo, som passade alla, med 10 stopp för träning med det naturen har att erbjuda. Vi lyfte stockar, balanserade på klippor, kastade stubbar, gjorde plankan, tränade ruscher, backträning mm mm. Allt i den fantastiska naturen, med de redskap som erbjöds, i det tempo man orkade. Alltså det var så kul! Jag tror ingen knorrade efteråt. Förutom på utfallen som redan hade satt sina spår i låren.

Hela helgen fortsatte i samma stil. Vi fick testa på Mindfulness i Ullas Båthus. Jag var nog så pass mindful att jag slumrade till lite. Och dagen efter körde vi ett tufft tabata-pass i samma båthus. Med havsutsikt och svetten rinnande från nästippen. Träningen varvades med otroligt fin och fräsch mat på restaurang Svarta Malin. Hälsosam och vacker mat. Och mycket mat. Och så kanske vi drack lite vin också. Och snickesnackade. Och bastade. Och tog årets första dopp. En helt makalös helg som gett så mycket inspiration kring träning, mat och hälsa. Tack Nässlingen och tack PT Hemma. När kör ni nästa Hälso- och träningshelg? Den här hurtbullen ska definitivt med.

Kanske tog jag just mitt livs kattbild

Njut!

Okej allihopa. Nu tar vi och njuter av stunden. Det är sooool!