Och vilken musikal det var. Musiken är fantastisk. Barnen som spelade Simba och Nala var så duktiga. Dansare och sångare var underbara. Men kostymerna. Jag säger bara det. Kostymerna. Att få fram alla dessa djur. Att spegla karaktärer och manér så tydligt. Fast det är människor som spelar elefanter och zebror. Dessa pampiga och storslagna lejon. Hoppiga och skuttiga gaseller. Stolta och smygande jaguarer. Tossiga apor och korkade hyenor. Otroligt snyggt gjort. Maffigt, pampigt och snyggt.

Fru Olsson skriver om familjeliv och vardag. Hon funderar en del på vad hon ska bli när hon blir stor, varför hon gör si eller så och varför livet ibland känns som en charad. Beslutsångest präglar fru Olssons vardag och hon lever efter devisen 'Man ångrar sig alltid.' Det är något fru Olsson vill ändra på. Målet är att njuta av livet, leva i nuet och att skapa sin egen framtid.
Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg
fredag 18 april 2014
The Lion King
Vi fick rekommendationen att se musikalen The Lion King i London. Naturligtvis den dyraste musikalen i stan... Men vad gör man inte. Vi fick bra platser på första balkong. Och eftersom barnen är i början av sin engelska-karriär passade det bra att se en musikal där de kan storyn.
Och vilken musikal det var. Musiken är fantastisk. Barnen som spelade Simba och Nala var så duktiga. Dansare och sångare var underbara. Men kostymerna. Jag säger bara det. Kostymerna. Att få fram alla dessa djur. Att spegla karaktärer och manér så tydligt. Fast det är människor som spelar elefanter och zebror. Dessa pampiga och storslagna lejon. Hoppiga och skuttiga gaseller. Stolta och smygande jaguarer. Tossiga apor och korkade hyenor. Otroligt snyggt gjort. Maffigt, pampigt och snyggt.
Och vilken musikal det var. Musiken är fantastisk. Barnen som spelade Simba och Nala var så duktiga. Dansare och sångare var underbara. Men kostymerna. Jag säger bara det. Kostymerna. Att få fram alla dessa djur. Att spegla karaktärer och manér så tydligt. Fast det är människor som spelar elefanter och zebror. Dessa pampiga och storslagna lejon. Hoppiga och skuttiga gaseller. Stolta och smygande jaguarer. Tossiga apor och korkade hyenor. Otroligt snyggt gjort. Maffigt, pampigt och snyggt.
torsdag 17 april 2014
Mme Tussauds
Det var ett tag sen jag var på Madame Tussauds i London. Vi tågluffade nån gång på 80-talet och jag minns att David Bowie var med. Och Boy George med sina massa flätor. Det har jag på kort. Sen minns jag inte så mycket mer.
Nu var jag där med barnen. Deras förväntningar var skyhöga. Mina var lite mer ohöga. Men faktiskt - det var riktigt kul. Och framförallt så flöt det på så bra. De verkar kunna det där med logistik, engelsmännen. Det var välordnat, det flöt på, det var tempo och det var fort över. Vilket inte alla tyckte var positivt.
Vaxgubbarna i all ära, men det roligaste var 4D-filmen på slutet. I was blown away - bokstavligt talat. Som ett barn fascinerades jag av alla ljud-, ljus-, bild- och blås-effekter. Fullt ös och riktigt häftigt.
Sen att jag fick träffa Bruce Willis, Madonna och Marilyn Monroe gjorde ju inte saken sämre.
Jag blev faktiskt lurad också. I första vax-rummet frotterade vi oss med stjärnor som Brad Pitt, Julia Roberts, Johnny Depp och Nicole Kidman. Jag gick runt och fotade som alla andra och upptäckte plötsligt att jag gick rakt framför kameran för någon som tog kort. Jag duckade snabbt och nickade lite ursäktande mot fotografen. Mina barn dånade.
- Det var en docka, mamma.
- Vadå?
- Den som tog kort.
- Vardå?
- Som du gick förbi.
- Närdå?
- När du duckade.
- Hurdå? Jag?
Nu var jag där med barnen. Deras förväntningar var skyhöga. Mina var lite mer ohöga. Men faktiskt - det var riktigt kul. Och framförallt så flöt det på så bra. De verkar kunna det där med logistik, engelsmännen. Det var välordnat, det flöt på, det var tempo och det var fort över. Vilket inte alla tyckte var positivt.
Vaxgubbarna i all ära, men det roligaste var 4D-filmen på slutet. I was blown away - bokstavligt talat. Som ett barn fascinerades jag av alla ljud-, ljus-, bild- och blås-effekter. Fullt ös och riktigt häftigt.
Sen att jag fick träffa Bruce Willis, Madonna och Marilyn Monroe gjorde ju inte saken sämre.
Jag blev faktiskt lurad också. I första vax-rummet frotterade vi oss med stjärnor som Brad Pitt, Julia Roberts, Johnny Depp och Nicole Kidman. Jag gick runt och fotade som alla andra och upptäckte plötsligt att jag gick rakt framför kameran för någon som tog kort. Jag duckade snabbt och nickade lite ursäktande mot fotografen. Mina barn dånade.
- Det var en docka, mamma.
- Vadå?
- Den som tog kort.
- Vardå?
- Som du gick förbi.
- Närdå?
- När du duckade.
- Hurdå? Jag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)