Att leka med en treåring

Jag är dålig på att leka. Jag tycker det inte är så väldans roligt. Jag är mer för pyssel och rita och sånt. Men man vill ju vara en rolig mamma. Som leker och busar. Idag har jag vabbat med Lill-Tjorvas. Och han är så pass pigg att han behöver underhållas. Och inte ens jag sätter honom framför TV'n hela dagen. Halva dagen räcker gott och väl. Så blir det Paddan andra halvan...

Nej nej. Naturligtvis inte. Idag har jag lekt.

Först spelade vi trummor. Fast jag fick inte välja när jag skulle spela. Eller hur jag skulle spela. Inte ens att jag skulle spela. Det bestämde Lill-Tjorvas. Han räknade in. 1.2.3.4.5.6.7.8.9.15... Sen spelade vi. Tills han ropade 'Avsluta!' Då slutade vi. När han började spela fick jag också börja spela igen. Tills han ropade 'Avsluta!' Sådär höll vi på och det var ganska så kul. Tills han bytte ut 'Avsluta' och ropade 'Bajs' istället. Och skrattade så han kiknade...

Sen lekte vi riddare. Med riddarkläder och allt. Fast han hade visst första tjing på de riktiga riddarkläderna. Jag fick nöja mig med en Emil-mysse och en svart kavaj. Det tyckte han passade bra. Inte så väldigt riddarlikt om jag får klaga... Vi svärdades med drakar. Vi hällde vatten på drakar. Vi jagades och jagade. Vi stupade och vi segrade. Till slut lockade jag med mig riddaren med en riddarbok så vi kunde stupa i säng. Men det var visst bara jag som stupade. Den andra riddaren låg och fnittrade åt riddarboken. För där var det visst nån som satt på toa och bajsade!

Apropå gulligt

Lill-Tjorvas är väldigt förtjust i sharon-frukt. Vi köper massvis. Bara för att det är så gulligt när han säger det.

- Säg det igen! Vad ville du ha sade du? Vad heter det nu igen?
- Jag vill ha en kära-nån!

High Shool Musical

Ikväll har vi sett High School Musical. Inte visste jag att jag var målgruppen för den filmen... Jag fånlog och myste och blev småkär. Precis som det ska vara med andra ord.

Strike!

Under påskhelgen, när vi var hos föräldrarna, kom vi oss för med att aktivera oss efter all julmat (jaja, påskmat - same same). Vi tog hela gänget till en bowlinghall och spelade bowling i discomusik och blinkande ljus. Från 'nästan-tre'-åringen upp till 'nästan-80'-åringarna. Alla var med. Det var superkul! Verkligen! För jag kom med på dagens-bästa-listan. Jaja, min man kom före mig på listan och kanske var det inte heller full rulle på bowlinghallen just annandag påsk, men ändå! En high-score-lista!

Hamla?

Lill-Tjorvas älskar att 'hamla'. 'Hamla' mat till exempel. Eller bilar. Varje gång jag hämtar honom från dagis frågar han vart vi ska. Ska vi till mataffären? Eller bilaffären? Eller kanske till Teletubbie Centrum?

Här är en bild från en shoppingrunda i just Täby, jag menar, Teletubbie Centrum...

Kontraster

I mitt flöde på Facebook. Under varandra. Alla gillar olika...

Akta huvet

Cykelsäsongen är igång och vi uppgraderade barnens hjälmar i fredags. Till de barn som kan cykla vill säga. Minstingen ärver ju i vanlig ordning. Först ärvde han en rosa med 'Hello Kitty' – den har han växt ur i år. Nu har han en röd hjälm med ’Schnee Schnaa Schnoppy - Schnoppy Schnoppy Schnoppy’ (enligt honom själv).

De stora barnen var med och valde hjälm. Det är viktigt att hjälmen är snygg, cool och skön så att den används och så vidare. A-son valde den mest oranga hjälm man kan tänka sig. Alltså helt självlysande. Den syns till och med runt hörnet. Vildis ville ha svart eller vit. Tvillingar va...

Vi fick prova runt ett tag till Vildis, för hennes huvud var mittemellan storlekar, men till slut hittade vi en snygg, lagom och vit som passade. Jag sneglade lite snabbt på skylten med prisinfo (trodde jag) och vi bestämde oss. Och i kassan meddelar herrn att det kostar mig 1300 balubas. Det visar sig att Vildis hjälm är special special och extra allt och kostar 899 kr. Jämfört med den oranga för 399 kr. Efter ett snabbt överslag i mammans hjärna – inte utan grämelse – betalade vi hjälmarna och gick. Att leta vidare i en annan butik, i ett annat centrum, en annan dag hade kostat oss både tid och kraft. Vildis var nöjd och gick glatt med på att i stället ärva brorsans regnställ... Så sparade vi en slant där... Så nu har jag slutat gräma mig... Endast det bästa är gott nog... Osv… Jag grämer mig inte alls längre. Faktiskt. Inte alls. Inte ens lite grann. Helt gräm-fri. Precis.

Men den som skulle haft hjälm i helgen visade sig vara Lill-Tjorvas. Under vilda lekar hemma i köket tjongade han in med pannan först i ett vasst hörn. Det blev akuten och sy 2 stygn i pannan. Och det kom bloood. Stackars lilleman. Och stackars Vildis och pappan som fick hantera dramatiken. Själv satt jag och fikade i solen under tiden...

Bullmamma

Igår var jag bullmamma! Efter skolan plockade vi fram alla cyklar och bobbycars samt monterade ihop Lill-Tjorvas nya balanscykel. Vi sladdade runt i gruset på vändplanen ett tag. Sen testade vi Vildis drake som hon köpt på Loppis. Det fattades en pinne, men jag hittade en lagom lång blompinne så sen funkade den ok. Det svåra är ju att få upp den som vanligt...

Sen blev det fika med bullar. Före maten! Köpe-bullar, men ändå... Är inte det bullmammigt?

Vem jag vill vara

Jag vill...

... vara en lyhörd och ödmjuk person
... vara stolt över mig själv och gå med rak rygg genom livet
... vara fördomsfri och tolerant gentemot andra människor och andra kulturer
... ha skrattrynkor istället för surrynkor runt ögonen
... skapa och vara kreativ
... vara modig
... visa känslor utan att skämmas
... säga ifrån när något är fel
... se folk i ögonen
... visa överseende med fel som egentligen inte spelar så stor roll
... ge mina barn trygghet och närvaro 
... göra fel utan att bli knäckt
... se andra människor
... dansa till musik på hög volym
... skratta med mina barn
... finnas för mina föräldrar
... sjunga högt i bilen
... strunta i vad andra tycker

Att det ska vara så svårt!
Att vara den jag vill...

Apropå perfekt

Så här ser det ut hos oss just nu... Var ska man börja? Äh, jag går och lägger mig...

En ond cirkel

Jag har fastnat och kommer inte ur den. Den onda cirkeln. Dagarna är som vanligt fulla med barn och jobb och laga mat och sånt. Därför är jag uppe sent på kvällarna för att få nåt annat gjort. Så på dagarna är jag trött och blir lätt irriterad på mina barn. Så därför är jag uppe sent på kvällarna för att få lite egen tid. Och då blir jag trött på dagarna och irriterad på mina barn... Så då behöver jag lite egentid och stannar uppe sent...

Cirkus Medioker

Vildis och jag var på cirkus förra helgen. Cirkus är väl inte mitt största intresse så för egen del hade jag inte så höga förväntningar. Och första intrycket bekräftade mina fördomar. Ett litet och lutande cirkustält stod uppställt mitt ute på en smältande skridskobana. Man satt på hårda, rangliga träbänkar och eftersom vi kom lite sent fick vi sitta bakom stålställningar och bredvid den brummande fläkten. Jag riktigt såg hur cirkusdirektören hade tappat en knapp i sin röda uniform och hur fållen gått upp på draperiet bredvid en slocknad glödlampa. Men så var det ju inte.

När jag tittade upp från telefonen såg jag att det faktiskt var en riktig orkester som spelade riktig cirkusmusik. Clownen var faktiskt lite tokig. Jonglerandet med tallrikar imponerade. Och fast de inte var många i sin ensemble så kunde de verkligen sina saker. Och jag imponerades snarare av hur de kunde göra så fin cirkus med så få personer och kanske små medel. De var påhittiga. Och det var för barnen. Och barnen älskade det. 

Störst intryck gjorde Veronica. Hon klättrade och snurrade i rep på ett imponerande sätt. Men det mest iögonfallande var kanske hennes läderbikini modell mindre. Modell pytteliten faktiskt. Och alla Aah och Ooh kanske även gällde huruvida bikinin skulle hålla ihop under hela numret. Men hon stod under ständig övervakning av en muskulös barbröstad man med hockeyfrilla. Han kanske hade en extra läderbit ifall nåt hände. 

Vildis blev mest imponerad av Veronica när hon i ett annat nummer cyklade sju meter på lina fem meter upp i luften och med förbundna ögon. Själv blundade jag och höll andan just då... 

Sen hade de djur också. Små hästar som var söta. Tre kameler som var stora och välfriserade. Två lamor som sprang ett varv i manegen. Och så hundarna. Som kunde massa konster och var tokiga och roliga. Så överbevisade och med sockervadd upp över öronen plaskade vi ut från cirkusen. Nöjda, roade och fascinerade. 

Skäms du för att du läser min blogg?

Det är främst släkt, vänner och bekanta som läser min blogg. Jag vet inte riktigt vilka, men en del har gett sig tillkänna. Det är till exempel på detta sätt min syster och jag kommunicerar nuförtiden.

En kompis sade att det känns lite som att läsa en dagbok. Och jag kan hålla med. När jag läser en vilt främmande människas blogg så har jag inga skrupler och läser utan att skämmas. Däremot kändes det plötsligt pinsamt, när jag på en tillställning träffade en person vars blogg jag följer. Och jag låtsades som ingenting. För nu kändes det genant att erkänna att jag läste hennes blogg. Att jag visste så mycket. Varför det? Hon kan ju knappast snörpa på munnen och säga att den får inte du läsa. Troligtvis skulle hon snarare bli lite glad att jag följer bloggen.

Det som gör det genant kanske är att man samtidigt erkänner att man vill läsa om personen ifråga. Man känner sig kanske för nyfiken. Men det är ju det bloggaren vill. Att läsaren ska vara nyfiken och vilja komma tillbaka och läsa igen. Och igen och igen. Att det man skriver är så pass intressant eller kul, att det är värt besväret att söka upp bloggen och läsa igen. Bloggaren i fråga bestämmer dessutom själv vad hen vill skriva om. Hur mycket man lämnar ut. Vad andra får känna till om en själv. Det ansvaret ligger ju inte hos läsaren.

Så skäms inte för att du läser. Läs mer. Läs oftare. Jag älskar att du läser.

Jag är trött på väder

Prat om väder. Rubriker om väder. Och alla chockade kommentarer om väder. Ja. Det kan snöa ena stunden och vara soligt och varmt den andra. Det är aprilväder. För det är april. Vi har sett vädret förut. Vi har hört kommentarerna förut. Varför blir ni så förvånade?

Sen håller jag med om att det gärna får bli vår nu... På riktigt liksom... Bilden nedan är från förra årets vår. Då kom det också snö. I april. Helkonstigt... 

Jag får faktiskt skylla mig själv...

...det var jag som köpte det åt henne...

Vet ni hur lång tid det tar innan nån får bingo? Hur många siffror man måste gå igenom? Hur kul det är för den som läser siffror? Och hur tråååkigt det är för den som spelar bingot? Jag vet. För jag har nu provat båda sidorna. Jag satt själv med mormor E's gamla bingospel och plågade mina stackars föräldrar med långrandiga bingo-kvällar. Nu sitter jag här. Payback time...

Godaste godiskakan

Till påsk testade jag en ny kaka som jag till min bedrövelse glömde fota så där förföriskt som man ska fota kakor och mat nuförtiden. Receptet hittade jag i tidningen MedMera. Kakorna åt jag upp själv. Såg dock att de kom med på en vanlig 'fota-fika-bordet'-bild. Så här kommer receptet med tillhörande bild.

Påskchokladbräck
400 g mörk choklad (jag tog 55%-ig för lite mildare smak)
3 dl minimarshmallows
1 dl cashewnötter
2 dl krossade chokladägg (jag tog M&M's chokladgodis istället)
1 tsk flingsalt

Bryt chokladen i mindre bitar och smält i en skål över vattenbad.
Rör ihop alla torra ingredienser och vänd ner i chokladen.
Häll blandningen i en form täckt med bakplåtspapper. Ställ in i kylen och låt stelna.
Skär i portionsbitar.

Och julen varar än till påska...

Kommer ni ihåg julen? Hur stressigt det var? Med allt som skulle bakas och fixas. Till exempel hann vi aldrig med pepparkaksbaket. Så efter några månader slängde jag den färdigköpta pepparkaksdegen... Julmarsipanen kom däremot till användning nu till påsk. Jag behövde bara fylla på med gul karamellfärg. Och så några händiga barn på det. Klart.

+ 0,4

Påsken är inte den lättaste tiden att hålla igen och räkna viktväktar-points. Inte julen heller för den delen. Eller sommaren. Eller livet...

Resultatet efter påsk blev +0,4 kg vilket ändå får ses som godkänt. Eftersom jag bara höll igen på kakorna. Endast en kaka till fikat hemma hos mamma. Men då fikar man ju ett antal gånger per dag... Mat och godis åt jag efter behag. Och påsktårtan gick ner. Och nu ska man försöka återgå till noll kakor per dag. Och noll godis... Och noll påsktårtor... Skittråkigt.

Ledsna påskgummor

Pirriga och förväntansfulla skulle barnen gå påskkärringar i torsdags. Kanske känner de sig lite för stora nu, men godiset hägrade. Välfyllda korgar med godis och choklad var fina minnen sen tidigare år... Och nu skulle lillebror introduceras. 'Man får godis!' Lockade de med. 'Om man klär ut sig så får man godis!' Med stora ögon gick lillebror med på att åtminstone sätta på sig en tokig hatt. Men där gick gränsen. Med viss tvekan godkände storasyskonen den halvdana påskgubben medan de sminkade sina kinder röda och rosiga. För man får godis!

Och iväg gick de. Klockan var ungefär tre på eftermiddagen. Solen sken och mamman log när de hoppsade iväg med en korg full med påskteckningar mellan sig. En korg som om en timme skulle vara välfylld med godis och choklad...

En knapp timme senare kom tre olyckliga påskfigurer hem. Lillebror konstaterade att man fick visst inget godis om man klädde ut sig. I korgen skramlade tjugo enkronor i sin ensamhet. Inte en endaste människa hade varit hemma. De hade varit till minst tjugo olika hus. Men de öppnade inte. Bara ett enda hus var hemma, och de hade inget godis...

Vilka besvikna och ledsna barn. Mammans hjärta blöder och visst fick de lite godis. Det kunde mamman ordna. Men besvikelsen var redan ett faktum.