onsdag 31 augusti 2011

Kalabalik

Idag har det varit kalabalik i huset. Men det var inte orsakat av oss. En bekant i nöd. Vi hjälpte så gott vi kunde. Men det räckte inte så långt. Sen tog farbror polisen över.

Det fick mig att tänka på civilkurage. Jag tror inte jag har så mycket av den varan. Eller jag hoppas förstås att jag har det. Och jag tror jag har mer nu än förut. Men min spontana tanke är 'Blanda inte in oss.' Den tanken skäms jag för. Men 'akta-min-familj'-känslan är stark och dominerande. Inte så konstigt kanske, men man skulle vilja vara lite mer 'upp-till-kampig'. En sån som säger ifrån ordentligt när något är fel. Med kraft och mod i barm. Jag kanske skulle stå och vifta lite försynt, och räddhågset säga att 'Hallå där. Så där gör man väl inte? Eller? Sluta nu är ni snälla...'

Vilket fånigt ord. Räddhågset. Nej, bort med det. Upp till kamp helt enkelt.

Pysselklubben

Vi gillar att pyssla, Vildis och jag. Så vi har gått med i en pysselklubb. Ibland dimper det ner en kartong i postlådan och då är det dags. Det är färger, glitter, paljetter, tyger, figurer och en massa fint. Det är dyrt förstås, och egentligen borde jag köpa pysselgrejerna själv, men hallå - då måste jag surfa efter idéer, planera, tänka ut, handla, klippa, förbereda. Nej, nu kommer istället ett färdigt kit med de mest osannolika och oanvändbara pysslen rakt i brevlådan med jämna mellanrum, och pysslandet blir av.

Här är dagens resultat. Det är fiskar. På en pinne. Fiskpinnar. Vi har lite olika idéer om vad man kan använda fiskarna till. En del tycker man kan leka dockteater med dem. En del tycker man kan bara ha dem. I en blomkruka till exempel.

måndag 29 augusti 2011

Sök och du skall finna...

...mig!

Det är lite roligt att kolla statistiken på bloggen. Det gör jag varje dag. Flera gånger varje dag faktiskt... Den statistik man kan få är hur många sidvisningar man fått på sin blogg och vilka inlägg folk har läst. Man ser inte vem som har läst så ni kan vara lugna... Man ser däremot i vilket land läsarna bor. Jag har flest läsare i Sverige. Där ser man! Och så har vi några felsurfningar från Spanien och Rumänien.

Dessutom kan man se hur folk klickade sig hit, tex via Facebook eller Google eller via nån annan länk. Eller vilka sökord som har lett till min blogg. Den är kul. Det gäller att skriva om saker som folk gillar att söka på. Och som man vill bli förknippad med...

Det sökord som har gett flest träffar för min blogg är 'huggorm'... Det skriver jag inte om så jätteofta. Bara en gång faktiskt. Och så nu då...

Det mest osannolika ord som gett träff här är 'partylejon'. Det är jag nästan lite stolt över. Alla som söker på 'partylejon' hamnar på min härliga party-blogg... Fast det var inte jag som använde ordet - det kom från en kommentar. Men ändå. Och nu finns det med flera gånger. Kanske kommer detta att höja antalet sidvisningar avsevärt?

Partylejon!

lördag 27 augusti 2011

Har du sett herr Kantarell?

Det har inte jag. Verkligen inte. Men jag förstår inte. Alla säger att det finns så mycket kantareller i år. Vart då? Har jag fel glasögon? Går jag i fel skog? Är säsongen slut? Har alla redan plockats? Vad gör jag för fel?

Nu går jag i och för sig inte så långt in i skogen eftersom mitt lokalsinne är trasigt. Och det underlättar ju inte att min kompanjon (inte champinjon - haha) låter så här:

'Åh, det är så vaaaarmt. Jag dööööör. Jag har ont i beeeenen. Kan vi inte viiiiiila? Mammaaaaa, vänta på meeeej. Kan vi gå hem nuuuu? Jag är tröööött.'

Bilden nedan är från ett annat liv, i en annan skog med en annan kompanjon...

fredag 26 augusti 2011

Nu vet jag hur det känns att vara gubbe

sade A-son när han kutryggig stapplade uppför trappan i snigelfart. Sex veckor med två gipsade ben är tufft för en snart åtta-åring. Tur att det finns Nintendo...

torsdag 25 augusti 2011

Här sitter jag och är vuxen

Jag har börjat jobba igen efter 15 månader i mysbrallor och tofflor.
Jag konstaterar följande efter en vecka på jobbet:
  •  Luncherna är betydligt godare på jobbet.
  • Jag kan använda svåra ord när jag pratar och får inte ett 'doodle doodle google' till svar. 
  • Min dator vill, trots att den har vilat lika länge som jag, inte börja jobba än. Inte tänker den jobba fort i alla fall.
  • Kaffetermosen gurglar alldeles för högt när kaffet är slut, så jag kommer inte undan att brygga nytt.
  • Jag kan läsa böcker på vägen till jobbet. 
  • Jag kan kissa med stängd dörr.
  • Jag bör kissa med stängd dörr...
  • Jag hinner inte blogga lika mycket som förut.
  • Jag borde inte ha bloggat så mycket förut, när jag kunde ha kramat Lill-Tjorvas istället.

onsdag 24 augusti 2011

Tågångaren

Vi har en tågångare i familjen. Eller rättare sagt - vi hade en. För idag har A-son opererats. Då går de in och sticker lite hål på hälsenan så den tunnas ut och sen gipsas båda fötterna upp till knät. Så ska han gå i sex veckor. Tufft, men förhoppningsvis slutar han gå på tå sen.

Han är så modig och tålmodig vår kille. Klart han var lite orolig. Orolig att det skulle göra ont. Och att han måste ha för stora skor sen. Det vill han inte. Men sen hänger han med på det mesta. Svarar på frågor, gör som de ber honom om, samarbetsvillig och lugn. Vår lilla hjälte. Jag var inte med på sjukhuset. Kanske lugnast så. För jag kan ju inte låta bli att oroa mig. Mest oroade jag mig för att han skulle sövas. Han var sövd bara en halvtimme och jag fick täta sms-rapporter.

Sen kom han hem. Med fötterna i paket. Lite ont. Lite blek. Och med ett nytt Nintendo-spel. De hade åkt förbi skolan på hemvägen och kompisarna hade kommit och tittat på fötter och Mario-Kart-spel. Vet inte vilket som var mest intressant...

Fröken berättade att hon hade talat om för hela klassen att A-son opererades idag och att han skulle ha gipsade fötter ett tag. Sen frågade hon om någon kunde tänka sig att hjälpa honom under tiden han var gipsad. Med att bära mat och böcker och sånt. Hela klassen hade räckt upp handen. När jag hörde det var jag tvungen att gråta en skvätt. Fina, fina klasskompisarna. Och fina, fina A-son.

Dagens boktips

Jag har haft semester och har läst en hel bok. Från början till slut. Och den var bra.

Boken heter 'Min ena mamma hette Ruth' och är en självbiografi av Lotta Backman. Den var liksom fin och varm. Skriven på ett rättframt och enkelt sätt om en annorlunda uppväxt. Inte en dålig uppväxt, men i en tid av hemligheter och förändringar. Hon har lyckats fånga känslor och ögonblick från en barndom. Och om barnets önskan att höra till. Den är mer en beskrivning än en uppgörelse. Hon är så lugn och medveten på nåt sätt. Och det finns så många 'om' och 'varför' att fundera på. Ja, jag gillade verkligen boken.

söndag 21 augusti 2011

Bästa mamman

Jag har varit ensam hemma hela helgen. Med syftet att göra allt det där som jag skulle gjort under min 15 månader långa mammaledighet... Rensa, plocka, sammanställa. Fixa fotoalbum. Och förverkliga mig själv. Ja, ni vet sånt som man vill göra när man är föräldraledig. Men allt det hinner man ju inte på en helg. Inte ens på 15 månader...

Men jag har rensat teckningar. Gud, vad de producerar. Jag har kastat, sparat, flyttat och våndats. Det resulterade i varsin mapp med sparade teckningar samt varsin pärm med 'the best of' som man kan visa och titta på. Jag är mycket nöjd.

Hittade dessutom den här lilla hälsningen från min dotter. Ja, det står fet. Men oxå att jag är hennes bästa mamma... Jag är mycket nöjd.

Jultidningar

Häromdagen fick jag inte mindre än fyra utskick från olika jultidningsföretag. Och ett om Pandaförsäljning. Det verkar som om de alla tycker att det är dags att mina barn börjar tjäna lite pengar själva. Eller menar de att jag ska ut och sälja? Tycker de att jag har varit mammaledig länge nog nu?

Och hur kan de skicka ut detta precis samtidigt? Vem smyglyssnar på vem? Eller är det samma företag som skickar alla? Kanske finns det en oskriven lag att just veckan innan skolan börjar ska vi inspirera alla barn att tjäna egna pengar. Och precis efter semestern när pengarna är slut tycker alla föräldrar att det är en bra idé. Tills de får köpa alla tidningar och Panda-muggar själva...

Nåja. Barnen ska inte sälja jultidningar. Och inte jag heller. För jag ska börja jobba nu ändå. Och inte tänker jag köpa några jultidningar heller. Jag brukar skylla på att jag köper sånt av min systerdotter. Och det gör jag ju. Senast för fem år sen bara.

Puff är på plats

Nu är äntligen min sista hjärtekatt klar. När jag läste om projektet Hjärtekatten bestämde jag mig för att virka en katt för varje barn jag har. Snoddas blev klar först och åkte direkt till Göteborg. Nu är tvillingkatterna Piff och Puff äntligen klara och ska följa efter. Jag är säker på att de alla kommer tas väl om hand av en liten tjej eller kille. Kanske blir det fler katter så småningom, men nu ska jag virka nåt åt barnen här hemma. Annars har det varit bra för dem att följa arbetet med deras katter. De har vetat att 'denna katt är min, men den ska skickas till ett barn som är sjukt'. Nyttigt.

Och även om jag skulle virka en liten hjärtekatt till nån gång så behöver ju inte det betyda att vi ska skaffa fler barn...

fredag 19 augusti 2011

Bilar 2

Äntligen håller man sig lite a jour på biofronten igen. Igår var vi på 'Bilar 2'. I 3D. Det positiva var att nu finns det 3D-glasögon i barnstorlek. Ja, det var väl det positiva...

Vilken urusel barnfilm måste jag säga. Jo, barnen var nöjda, men hur mycket fattade de egentligen? Och det här med 3D tillför ju ingenting. Visst lite djupseende, men inga coola effekter med bilar som kommer emot en eller att man tror att man kan klappa Bärgarn. Och storyn! Jag hängde knappt själv med i svängarna, och då har jag ju sett en och annan agentfilm.

Temat var alltså agentfilm a la James Bond med biljakter, skottlossning, bomber, högteknologiska finesser, coola killar, tuffa brudar, komplotter, sammansvärjningar, manlig vänskap och ond bråd död (så mycket nu bilar dör...) Nej, det var alldeles för högt tempo, för mycket vapen, för lite finess och för lite kärlek. Men barnen gillade den... Tyvärr.

torsdag 18 augusti 2011

Stefan Sundström igen

Igår på Mosebacke. Vi var där. Å han var bra. Igen. Vad jag gillar den mannen. Hans godmodiga flin, hans förvirrade och ödmjuka stil, hans spretande armar och studsande dans, hans träffsäkra texter och vilket ös det var. Alla fick vara med. Jag dansade och sjöng. Sen åkte vi hem. Till Super-Snälla Silver-Syrran som passade alla barnen.

onsdag 17 augusti 2011

Orientera mera

Igår var hela familjen ute i skogen igen. På Trim-orientering. Det är nog den grej som funkat bäst som 'hela-familjen-grej'. Vi får ju tjata ut de stora barnen förstås. Och vi får bära den lilla killen. Och vi får locka med lite Läkerol och Dextrosol... Men när vi väl är ute så funkar det toppen. De är duktiga på att gå de där barnen. Och vi är duktiga på att bära. För han är tung som en kung våran Lill-Tjorvas...

Resultatet efter orienteringen blev:
Mamman 1
A-son 1
Vildis 6

Klar seger för Vildis i fästing-ligan alltså. Uäck...

Jag älskar teater!

Åh, vad jag älskar teater. Att sitta så nära, se uttryck och känslor, att förfäras, gripas, uppleva och känna med, för och emot. Jag bara älskar det.

Idag har jag sett 'Utrensning' på Stadsteatern. Och den var bra. Mycket bra. Jag tror man hänger med bättre om man läst boken av Sofi Oksanen. Eller om man vet mer om landets historia... Men de lyckades verkligen väva ihop dåtid och nutid på ett snyggt sätt. Starka bilder och bra skådespelare.

Och jag slås verkligen av hur lite jag vet om Estland och dess historia. Vad landet och människorna har gått igenom. Vilka livsöden. Jag kan ju knappt skilja på de där tre - Estlandlettlandlitauen.

Jo, visst är det skrämmande att jag vet så lite om Estland och dess historia och hur människor farit illa. Övergrepp, våld, hot, otrygghet. You name it. Men det som är mest skrämmande är att detta pågår ju just nu också. I andra länder. För andra familjer och för andra barn. Och vad gör jag åt det? Ska jag fälla en tår på en teater om tio-tjugo år?

tisdag 16 augusti 2011

Han älskar mina överarmar

Nu skulle man kunna tro att min man är särdeles förtjust i mina vältränade överarmar... och det kanske han är, men det är en annan kille som verkligen, verkligen älskar mina överarmar. Lill-Tjorvas kan inte somna utan att nypa och klämma på det gosiga och mjuka på undersidan... Mmmmysigt!

måndag 15 augusti 2011

Alldeles för lite nagellack

Näe, jag har verkligen haft alldeles för lite nagellack den här sommaren.

Bloggföljare

Jag har mina två trogna läsare. Som kommenterar emellanåt. Det känns tryggt och jag är tacksam att ni hänger i. Sen är det några till som är inne på bloggen ibland. Kanske flera eller bara nån enstaka som klickar runt. Man blir ju liksom lite nyfiken på vilka ni är?

Nu behöver man ju inte ge sig tillkänna. Men man får. Och jag blir glad för minsta livstecken. Man kan till exempel skriva en liten kommentar. Anonymt om man vill. Säga hejhej - jag är här ibland. Eller man kan klicka i att man följer bloggen. Jag har fyra tappra följare hittills. Vore kul om det blir fler...

Eller så kan man gilla bloggen på Facebook. När jag lade till den funktionen så tänkte jag att nu rasar de in. Nu lossnar det. Och klick klick så hade jag tre trogna. Samma som förut, men en färre... Så gilla mig gärna på Facebook. Då får man en vink när det är nytt på bloggen.

Vink vink

söndag 14 augusti 2011

Överbeskyddande?

Apropå att ramla baklänges ner i asfalt. Vi pratade om en sån där inomhushjälm som finns nuförtiden. Men hallå! Ska man verkligen ha en sån? Nog för att jag är en ängslig hönsmamma, men där har gränsen gått på nåt sätt. Tills Lill-tjatten ramlar baklänges ner i asfalten. Kanske är det inte en så dum idé ändå?

Och så startar den klassiska harangen inne i huvudet att 'när vi var små hade vi minsann inga hjälmar, bälten, knäskydd, flytvästar, hörselkåpor...' Nej, och det gick ju hyfsat bra för de flesta. Men är det en anledning att inte tänka på säkerhet idag? Utvecklingen går ju framåt. Vi får fler och fler hjälpmedel att ta till. Men hur mycket kan man beskydda sina barn? Vart går gränsen? Före inomhushjälm men efter hörselkåpor?

Nåja, nån inomhushjälm blir det väl inte. Han ska ju lära sig att det gör ont. Men kanske en madrass utanför dörren? Att torka av skorna på och fånga upp fallande ettåringar...

Gräs nedanför trappan är mycket bättre än asfalt...

Lördag den trettonde

Igår kom vi hem från semestern. Och vips var det vardag och tråkigt igen. Till exempel kissade Lill-Tjorvas i soffan... Och sen ramlade han ner från förstutrappan. Baklänges rakt ner på asfalten... Och sen cyklade Vildis omkull och skrapade benet... Till slut vågade vi inte annat än att gå direkt i säng. Utan att passera gå.

torsdag 11 augusti 2011

Hela halva Gotland

Häromdagen var vi till Gotlands allra sydligaste del och kollade bl.a. in en gulnäst Hoburgsgubbe. Nu är vi på väg till det allra nordligaste Gotland. Det är inte så stort Gotlandet, men det finns maussor att seu...

lördag 6 augusti 2011

Det här är verkligen ingen trädgårdsblogg

Trädgårdar är jättefina. Grönt gräs och vackra blommor. Och jag förstår att folk går igång på det. Det odlas och rensas och piffas och planeras. Men hur sjuttsingen har de tid? Jag kan för mitt liv inte prioritera trädgården. Jag hinner inte och jag vill inte. Sen vill jag ju ha det fint och blommigt, men det ska liksom sköta sig själv. Och det gör det. Gräsklipparen hör jag ibland och så blir gräsmattan fin. Nu skulle man kunna tro att vi har en automatisk liten gräsklippehund som kostat en massa pengar, men nej då, det är min man som klipper gräset. Det gör han bra.

Blommor och sånt får härja fritt i rabatterna. De samsas med allt ogräs, som jag förvisso lite förstrött försöker hålla undan när andan faller på. Vet dock inte om det är ogräs allt jag drar upp... Ett bra trädgårdsord jag lärt mig är perenner. Det är blommor som dyker upp igen år för år och blommar så fint. De sprider sig visserligen så att allt flyter samman i ett enda virrvarr, men stundvis är det vackert i rabatten.

Vi har tom fimpat trädgårdslandet. Jag var ambitiös och sådde frön och hade mig första året. För barnens skull intalade jag mig, men de var måttligt roade. Och inte kom det några morötter heller. Och rädisorna var torra och äckliga. Jordgubbarna torkade bort eller åts upp av mördarsniglar. Nej, landet fick inte den omsorg det behövde utan gnagde lite i utkanten av samvetet. När vi grävde ut för poolen så blev det en massa gräsmattebitar över. Vips och ett tu tre så var trädgårdslandet borta. Alla pustade ut.

fredag 5 augusti 2011

En riktigt grön klocka

Jag har spanat in de här färgglada klockorna länge, och nu slog jag äntligen till. Det var ju rea. Men det här att välja färg är ju lurigt. Jag är en matchande människa och det krånglar till färgvalet. För egentligen behöver jag en blå klocka, en grön klocka, en röd, en gul, en vit, en orange osv osv - allt beroende på vad jag har på mig för dagen, vilken bil jag har och vilken färg det är på tapeten... Typ så noga är jag.

Så min blick flackade mellan färgerna. Den gröna så klart. Jag faller alltid för grönt. Blått så klart. Det är alltid ett säkert kort. Fast vit eller svart passar ju till allt. Men då faller ju hela 'färgglad klocka'-grejen. Så blå eller grön. Grön eller blå. Jag följde magkänslan och grön fick det bli. Jag blir glad i hjärtat och lugn i magen av grönt. Så nu ler jag förnöjt när jag tittar på min omatchiga men väldigt gröna klocka.

torsdag 4 augusti 2011

Gott för själen och tålamodet

Tänk vad det gör gott för själen och tålamodet att ta med sig en liten kille och trim-orientera en eftermiddag. Vi hittade fem kontroller. Och jag kan stolt meddela att jag till och med använde kompassen, som vi egentligen bara tog med för syns skull. Det kändes lite osäkert att ta ut kursen och sen stega rakt ut i skogen och låtsas att det var åt rätt håll. Medan mitt trasiga lokalsinne kämpade för att vi skulle gå åt andra hållet. Men så plötsligt dök kontrollen bara upp. Otroligt.

Vi avslutade vår eftermiddag med ett varmt dopp och en kall glass. Sen var humöret och tålamodet på topp igen och T kunde smita iväg på en golfrunda utan att jag riskerade att låsa in barnen...

onsdag 3 augusti 2011

Spara eller Slösa

Jag har alltid trott att man är en Spara eller en Slösa. Men ju mer jag tänker på det så är jag faktiskt båda sorterna. Spara är ju mitt mellannamn. I betydelsen att aldrig slänga nåt. Att allt kan komma till nytta. Att allt är ett minne värt att spara. Jag har separationsångest från minsta trasa och kavaj till bokhylla och soffa.

Men! Om något går sönder så kastar jag gladeligen bort det. Då får jag en anledning att köpa nytt. Då är det 'slit&släng' som gäller. Varför ödsla tid på att laga saker? Tex en smörgåsgrill med trasigt handtag måste man ju få kasta. Tycker jag alltså. Men det är det inte alla som tycker...

tisdag 2 augusti 2011

Boktips för barn och bölande mammor

Vi har firat namnsdag i dagarna två här i huset. Eftersom vi har tvillingar har vi valt att fira namnsdagar lite extra. Då har man i alla fall en dag som man inte delar med sin tvilling. T.o.m två dagar faktiskt. Och då får man också en liten present. T.ex en bok. A-son fick 'Jonte - basketliraren', skriven av Lena Stenbrink. Den passar bra eftersom A-son är basketlirare och den verkade vara lagom svår att läsa för en etta-gluttare.

Jag läste boken till frukost i morse. Och storbölade för att den var så fin. Nog för att jag är blödig, men att sitta och hulka till en barnbok om en basketlirare... Ibland blir jag lite orolig. Men jag kan varmt rekommendera boken. Den var så fin! Mer säger jag inte.

Jag fick också en fin namnsdagspresent. Den bästa faktiskt. Sovmorgon! Oj, så jag sov. Ända till klockan tio.

måndag 1 augusti 2011

Loppisfynd

Jag har längtat efter att få skriva just denna rubrik. Loppisfynd! Jag blir så inspirerad av en massa bloggande tjejer som går på loppis och fyndar. Sen tar de vackra kort på sina fynd och det syns verkligen att det är fynd. De har hittat en massa fina vaser, tallrikar eller tyger som jag aldrig hittar på loppis. När jag går på loppis ser allt bara sunkigt, skitigt och äckligt ut. En vas för fem kronor ser bara skamfilad ut i mina ögon. Och jag har ju så många vaser. Och jag ser dammiga tyger och loppiga nallar. Jag ser gulnade tallrikar och jag ser gamla matrester i karotterna. Jag kan inte fynda - hur billigt det än är.

Men så stannade A-son och jag på en loppis på vår campingsemester. Han hittade en glaskorv som han undrade vad det var. Vi kom fram till att det var en mycket speciell vas. En liggande vas med två hål för blommor. Lite kantstött och skitig så klart. Jag såg inte potentialen men A-son tyckte den var kul. Ja, men då får du fråga vad den kostar. Och det gjorde han. 20 kronor. Ett fynd? Kanske inte, men A-son fick köpa den. Väl hemma diskade jag vasen och arrangerade en rosbukett som reats ut på ICA. Och Tadaa! Det var ju verkligen ett loppisfynd.